Kamrater och vänner

Genom detta uttalande vill vi offentliggöra det förtryck 56 politiska fångar utsattes i det högsta Säkerhetsfängelse i Santiago (CAS) vid en våldsam förflyttning som slutade med många sårade, samtliga slogs och splittrades i flera fängelser runt om i landet.

Den 6 februari började fångvaktsstyrkan tvångförflytta Jose Luis Medina med våld medan sina kamrater försökte göra motstånd mot våldet. Fängelsedirektionen tillkallade en pikettstyrka vars operation slutade i de ovannämnda övergrepp.

Den mest allvarliga skadade fången är Marcelo Gaete som skottskadades i huvudet. Hittills har varken anhöriga eller advokaterna kunnat besöka honom , därför vet man inte hur allvarlig skadan är. De politiska fångarna började en hungerstrejk utan vätskeintag för att kräva slut på förtrycket och för återföreningen av samtliga politiska fångar i Santiago, under samma interna förhållande de hade nått genom tidigare protester och hungerstrejker.

50 fångar tvångförflyttades till ett Högsäkerhetsfängelse som heter Colina II, som är ett fängelse för de farligaste narkotika-brottslingar. Andra 6 politiska fångar splittrades i fängelser i norra och södra Chile.

Anhöriga till de politiska fångarna bad Santiagos Ärkebiskop, Monsignore Francisco Javier Errazuriz att medla om återföreningen av fångarna samt att kräva respekt för de mänskliga rättigheterna. Vi vill också offentliggöra att den chilenska regeringen för fram en utrotningspolitik som utmärks av permanenta överträdelser i de chilenska fängelser medan den inte sparar på antingen utgifter eller ansträngningar i försvaret av mördaren Pinochet i London. Regeringen förklarar att i Chile respekteras de mänskliga rättigheterna och att rättvisan garanteras åt hela samhället. Men anklagelserna mot de politiska fångarna har erhållits under tortyr, som konstaterades av FN:s Speciella Sändebud Dr Nigel Rodley. Inte nog med detta, anklagas fångarna för samma tilltänkta brott både i civila och militära domstolar samtidigt och som medför dubbla fängelsestraff.

Alla dessa övergrepp har offentliggjorts av de politiska fångarna, deras anhöriga, av advokaterna samt organisationer för de mänskliga rättigheterna.

Därför ber vi solidariteten att skicka protestbrev till följande adresser:

(Justitieminister)
Ministra de Justicia
Señora Maria Soledad Alvear
E-mail: minju@reuna.cl
Fax: 562-6987098

(Fångvaktsstyrkans Nationella Direktören)
Director Nacional de Gendarmeria
Señor Hugo Espinoza
Fax: 562-6714936

COMITE 119 MEMORIA - CONCIENCIA - JUSTICIA (Kommitté 119 Minne-Medvetehet-Rättvisa)

Santiago de Chile, febrero 8 de 1999.

Upp

Vittnesbörd om tortyr från politiska fångar vid högsäkerhetsfängelset

Detta är en fri översättning från ett vittnesbörd från politiska fångar vid högsäkerhetsfängelset CAS i Santiago. Dessa fångar utsattes för tortyr för några dagar sedan.

Till den allmänna opinionen och de som verkar för internationell solidaritet.

- "Förstå en gång för alla att ni är besegrade!"- skrek den civilklädde översten Edmundo Letelier medan han ledde genomförandet av den operation, som hade för syfte att än en gång straffa de politiska fångarna. Fängelseledningen hade flera veckor tidigare skickat pressmeddelanden med uttalanden om att ett uppror var på väg att bryta ut inom fängelsemurarna. Dessa uttalanden hade för syfte att få omgivningen att förstå att en straffåtgärd var nödvändig. På så sätt förberedde man för den operation som genomfördes den 5:e februari.

Attityden hos fängelsepersonalen var fientlig och provocerande gentemot fångarna.
Detta ledde till en högljudd diskussion mellan en kamrat till oss och fängelsets vakter. Vår kamrat slog i självförsvar till en vakt och efter det övermannades han av flera fängelsevakter och fördes bort till en isoleringscell. Några av oss andra politiska fångar, som märkte vad som hade hänt vände oss till internvakten och lyckades övertala honom att låta vår kamrat slippa denna straffåtgärd så att det hela skulle kunna avslutas utan större incidenter.

En stund senare dök antikravallpolisen upp utrustade med tårgas och vapen av olika slag, vilka de började använda omedelbart. Vår kamrat Marcelo Gaete blev träffad av flera kulor i huvudet och armen. Han började blöda rikligt från huvudet och ganska så omgående tappade han medvetandet. Jag och 4 eller 5 andra kamrater gick upp till andra våningen utan att elden från deras vapen upphörde en enda minut. De slängde oss i celler i takt med att de intog våningarna. Det hela slutade vid 16.30-tiden. Flera fängelseavdelningar stängdes av.

Kl 2.30 på morgonen till lördagen den 6:e februari startade en operation, vars syfte var att straffa oss för de händelser som vi, enligt fängelseledningen, var ansvariga för. Det var ett hundratal antikravallpoliser och fem officerare, som gick direkt in på en avdelning. Genom att skjuta tårgas lyckades de få in fångarna i deras celler. Sedan kunde de ta ut fångarna en och en sätta handbojor på dem för att sedan skjuta tårgas direkt i ansiktet på dem. Nästa steg var att under misshandel ta ned våra kamrater till första våningen. Väl nere fortsatte misshandeln under tiden våra kamrater låg på magen och kräktes. Översten Edmundo Letelier skrek :" Fattar ni inte! Ni är besegrade!" medan antikravallpolisen sparkade våra kamrater i ansiktet för att i nästa stund trampa deras huvud mot asfalten. Gevärskolvarna användes som batonger mot deras kroppar och huvud.

Det två timmars långa tortyrpasset slutades vid en plastsimbassäng, där fångarnas huvuden hölls under vattnenytan tills de var på gränsen för att drunkna. Antikravallpolisen fick order om att spruta kallvatten på fångarna och sätta igång med utvalda tortyroffer. Tre kamrater blev utsatta för extra grymma tortyrpass: Marcos Andrade, Alvaro Rodriguez och Marcelo Villaroel.

Vid 4-tiden på morgonen startade en liknande operation på de andra fängelseavdelningarna.

Efter en sista omgång av slag och tårgas fick vi springa till innegården i fängelset. Där ledde de oss, efter ytterligare misshandel, till bussar för vidare transport. I en ca 150 meter lång korridor fick vi springa med huvudet mellan benen och med händerna i handbojor på ryggen. Varje gång någon av oss trillade tvingades vi resa oss med hjälp av sparkar och slag med gevärskolvarna från CAS:s speciella antikravallstyrka och kvinnliga vakter.

Vi förflyttades till Colinafängelset i lastbilar vid 6-tiden på morgonen. Väl framme i Colina upprepades metoderna som användes tidigare och det hela slutade med en sista omgång av tårgas och misshandel i en cell för två personer.

Allt det här leddes av Överste Edmundo Letelier.

Santiago 10:e februari 1999


Upp

Uttalande från Politiska fångar vid kvinnofängelset COF

Fri översättning av ett offentligt uttalande från de kvinnor som sitter som politiska fångar vid kvinnofängelset COF i Chile.

Den chilenska regeringen har, genom b l a inrikesministern Belisario Velazco, på alla möjliga sätt försökt att avleda uppmärksamheten från de händelser, som inträffat vid högsäkerhetsfängelset CAS i Santiago. De har gjort allt de har kunnat för att undanröja bevis och därefter har de förnekat den tortyr som politiska fångar har utsatts för de senaste dagarna. Fängelsedirektören vill, tillsammans med sina medarbetare, till varje pris fastställa att vi - politiska fångar - är terrorister.

I en operation av stora proportioner har politiska fångar utsatts för olika tortyrmetoder. Detta är jämförbart med de metoder som militärdiktaturen tillämpade under Pinochets tid vid makten.

Vi vill göra den allmänna opinionen uppmärksam på att en hungerstrejk genomfördes den 12:e november 1998. Vi var politiska fångar – både män och kvinnor – som hävdade att vi var ställda inför rätta på ett sätt som bryter mot den lag som råder i Chile idag.

Vi som politiska fångar vill framför allt framföra tre punkter:

1. Vi förkastar att den antiterroristlag, som sedan 1973 har tillämpats av militärdiktaturen, fortfarande gäller och att denna lag används mot politiska fångar idag.
   
2. Tillämpandet av dubbla åtalsprocesser strider mot allt sunt förnuft och lagstiftning. Vi kan inte åtalas av både civila och militära domstolar parallellt och på samma åtalspunkter.
   
3. Vi avvisar kategoriskt att militära domstolar har kompetens för att ställa människor som kämpar för social rättvisa inför rätta och döma dem till långa fängelsestraff. Detta händer dessutom då det inte råder något krigstillstånd i landet.

Beträffande ovan nämnda punkter har den förre justitieministern Fransisco Cumplido uttalat sig om och på ett tydligt sätt avvisat tillämpandet av lagen på det sätt som den tillämpas på idag. Han menar att en laglig process inte kan gå till på det viset med hänvisning till de lagändringar regeringen genomförde i mars 1990 . Detta gäller även om det handlar om fångar som anklagas för att ha gett stöd till organisationer som vill göra uppror mot rådande system.

Till detta måste vi tillägga att terroristlagen anger att den bör tillämpas mot de som "begår brott som har för syfte att skrämma eller terrorisera civilbefolkningen" . Vår kamp hade som mål att bekämpa en stat som förtryckte befolkningen. Vårt mål var att bekämpa en stat som skapade misär och social orättvisa och som ville förlänga det system som militärdiktaturen tvingade på Chiles befolkning f o m den 11:e September 1973.

Vi vill också uppmärksamma er på att detta är den 10:e hungerstrejk som vi kvinnor som sitter i fängelse för sitt politiska övertygelse genomför. Vi ser detta som ett sätt att protestera mot de ständiga trakasserier vi utsätts för av fängelseledningen via fängelsevakterna. På detta sätt vill vi kräva vår rätt till ett värdigt liv i fängelse samt rättvisa domstolar.

Vi kräver omedelbar frigivning av alla som kämpat för social rättvisa och som idag kallas för terrorister.

Frihet åt de politiska fångarna! Vi ger inte upp vår kamp!

Politiska fångar vid kvinnofängelset COF

Santiago 11:e februari 1999



Upp

Tillbaka till hemsidan