 PÅSK-ÄGG |
| PÅSK- ÄGG |
|
Ägg är lika självklart vid påsk, som midsommarstång
vid midsommar och tomte och julgran vid jul. Då ställer vi oss igen en
fråga. Hur kommer det sig att man äter så mycket ägg vid påsk? Och alla
prydnadssaker som därmed är baserade på ägg och kycklingar, tuppar och
höns. Det måste vara något speciellt med alla dessa ägg.  Varför man
färgar äggen är en svår fråga. Ett ägg ser ju ganska trist ut, så för
att pigga upp det och skilja ett vanligt ägg från ett påskägg kanske man
ville färga det. Människor har ju även en viss färgglädje och lust att
dekorera och pynta allt vid högtider.Det finns legender som att Maria Magdalena hade med sig ägg till Jesus grav, och när hon kom fram hade de blivit färgade av ett under. En del färger trodde man också förde tur och lycka med sig. Man färgade äggen med naturprodukter. Exempelvis björklöv, äppelträd, hö eller hasselhängen. Man kokade äggen tillsammans med de olika växterna eller satte fast dem runt ägget och på så vis fick de färg. Gult fick man av lökskal, mandelskal, mossa eller kaffesump. Av detta kunde det även bli lite brunt eller grått. Den röda färgen fick man av rödlöksskal, rödbetor och bresiljeträd, och satte man sedan röda ägg i stark såplut blev de gredelina. Tog man bresilja och vitriol blev det svarta ägg. Man kunde även få blå färg om man lade blått papper i det kokande vattnet. Ville man ha mönstrade ägg kunde man sedan rista i färgen eller innan man kokade dem surra fast små blommor och blad med trådar på äggen och lägga dem i färg. När man sedan tog bort bladen och trådarna var där ett vackert mönster. Man gjorde dem sedan blanka genom att gnida dem med en fläsksvål. Nu för tiden finns förstås flera möjligheter att dekorera äggen. Vill ni ha tips finns det en bok som heter "Påskboken" som är sammanställd av Malin Wedsberg som innehåller mycket påskpyssel och färgning av ägg m.m.  Ute i Europa är det så populärt
att måla ägg, att man anordnar tävlingar för konstnärer, och på auktionerna
dyker det ibland upp påskägg som betalas med enorma summor. Exempel på
sådana är de som är tillverkade av den beryktade, franske guldsmeden Carl
Fabergé, som i slutet av 1800-talet var verksam i Ryssland, S:t
Petersburg.Numera har vi även papp- eller plastägg med påskmotiv, som man kan fylla med godis och ge bort. Detta bruket kommer från Tyskland, liksom många andra idéer om påsksaker och pynt. En gammal sed var att ge varandra dekorerade ägg vid påsk. Ofta som kärleksgåvor till någon man tyckte mycket om.  Eftersom det
fanns så gott om ägg var det också tillåtet att leka med maten. De vuxna
roade sig med äggpickning. Denna lek är känd från Simrishamn
där man fortfarande tidigt på påskdagsmorgonen samlas i hamnen där det
säljs färgade ägg. Så stöter man äggändarna mot varandra och den vars
ägg går sönder i båda ändarna förlorar.Förr fanns det gott om ägglekar. En av dem var äggrullning som fanns i många olika varianter, och det var barnen som lekte den. Det kunde gå till så att man rullade ägg ner för en tegelpanna eller planka och förhoppningsvis träffade dom de andras ägg som låg på backen. Bäst var det om ett ägg sprack för då vann man det. Redan på 1600-talet berättas det om en annan lek som enbart gick ut på att kasta äggen så långt man kunde utför en äggabacke. Det var nog så roligt att se de trasiga äggen. Drängarna tävlade om vem som kunde äta flest ägg. Det sades att man blev stark av ägg.  Kanske har
ni varit med om att gamla människor alltid är noga med att krossa äggskalet
ordentligt när de äter ägg.  Det
är gammal vidskepelse som sitter i fast de knappt är medvetna om det själva.
Förr trodde man nämligen att om troll och häxor fick tag på ett helt äggskal
kunde de använda det i sina trollkonster och förgöra människorna och djuren
på gården. Man sa också att så många äggskalsskärvor det blev, så många
ägg skulle varje höna värpa nästa påsk.Ägg sades ha magisk kraft på många sätt och vis. Eftersom de var en symbol för liv och fruktbarhet grävde man ner ägg i åkrarnas alla fyra hörn för att det skulle bli bra gröda. Ville man bli av med sjukdomar skulle man röra vid ett ägg som var värpt på långfredagen, och när det blev påskafton skulle man gräva ner det i en myrstack och hålla sig undan från den tills man trodde att myrorna ätit upp ägget. Fick man vatten som man kokt ägg i på fingrarna, skulle man få vårtor och när man åt påskägg skulle man inte vara udda vid bordet för då betydde det att man aldrig skulle äta påskägg tillsammans igen. Satt man mellan två som var syskon och åt påskägg kunde man önska sig någonting och det skulle gå i uppfyllelse. Man kunde även spå med ägg. Ogifta flickor kunde få veta om de skulle bli gifta under året, genom att hälla en äggula i ett glas med vatten. Om det låg kvar länge på botten betydde det otur. Äggvitan kunde också säga något om framtiden om man droppade ner den i ett glas med vatten. De "bilder" som formades berättade om framtiden. Den som ville se den man skulle gifta sig med kunde tillbringa natten på ladugårdsstaketet. Bakom gödselhögen kunde man även få höra vilket yrke ens make skulle ha. Om det rasslade som en skrivmaskin, fick man en skrivare eller författare. Hörde man klingande slag skulle det bli en skomakare eller smed osv. När jag var liten brukade jag alltid skratta åt min morfar när han skulle äta ägg. Han högg raskt av toppen på ägget med en kniv och i samma sekund började han kackla som en höna. Man kunde aldrig veta om det blivit en kyckling innanför skalet. I Sverige är det vanligt att vi hugger toppen av ägget, men i England är det ofint att göra det. Där knackar man försiktigt sönder skalet och plockar bort bitarna. Jane Fredlund skriver i sin bok "Stora boken om livet förr" att det påstås att detta härstammar från tiden efter franska revolutionen, då många franska aristokrater flytt till England undan giljotinen. För att skona de stackars fransmännens nerver undvek engelsmännen att brutalt halshugga äggen. 
När jag var mindre hade vi i min familj många traditioner runt påsken som mina föräldrar i sin tur varit med om i sina familjer. Det var tillräckligt för mig att känna att det var påsk. Vi åt alltid semlor och våfflor runt fastlagen, vilket vi fortfarande gör. Mamma plockar in björkris och sätter i fjädrar, precis som det ska vara. Det ska vårstädas och nya, ljusare gardiner kommer upp i fönstren. Allt känns nytt och fräscht, medan snön smälter ute och det börjar växa krokus, blåsippor och snödroppar. Kanske är det just detta och minnen av gamla barndomstraditioner tillsammans som gör våren och påsken till mina absoluta favoriter. På dymmelonsdagen skrev vi alltid små lappar i skolan och satte fast på varandra så diskret som möjligt under rasterna. Det var fruktansvärt roligt och spännande och stor besvikelse blev det om dymmelonsdagen råkade infalla på påsklovet, då alla var hemma, men då gick man upp till affären och satte lappar på folk som handlade. På skärtorsdagen klädde jag, min bror, min syster och våra kompisar ut oss till påskkäringar. 20 storlekar för stora kjolar, farmors gamla förkläden, läppstiftskinder, fräknar, träskor och en schalett knuten runt huvudet. Med en gammal kaffepanna och en sopkvast gick man sedan runt och ringde på hos alla människor. Jag minns att det var så spännande att höra hur allas ringklockor lät. Så var det en som aldrig ville sluta ringa, och ingen öppnade, med följd att vi trodde att hela huset skulle förstöras, så vi flydde hals över huvud. Där det var folk hemma sade vi glatt glad påsk och fick godis och frukt, ibland t o m pengar, för de flesta var väldigt generösa och roade av oss, speciellt äldre människor. Andra hade "påskkäringsskräck" och sjasade bort oss och sa att det var fult att tigga.  Det bästa var när vi kvällen
före påskaftonen fick hänga upp ett par strumpbyxor ovanför sängen. Under
natten skulle tranan flyga in genom köksfläkten, sa mamma och pappa, och
lägga saker i strumpan. Vi hade också varsitt pappägg som vi lade i strumpan
på kvällen, och som på morgonen var fullt med godis. Det var alltid lika hjärtgripande att vakna och slå upp ögonen den morgonen. Oftast hängde ju inte strumpbyxorna kvar på samma ställe. Mamma och pappa (som fick vara tranor och sitta uppe och tåligt vänta tills vi somnat) hade naturligtvis tagit ner strumpan, lagt godis i påskägget och stoppat ner lite presenter, trevat sig in i mörkret igen och hängt tillbaka strumpbyxorna, utan att komma ihåg var de hängde från början. Men man kan aldrig vara säker, kanske var det tranan i alla fall. Jag brukade även rita påskteckningar och ge till min mormor och morfar. Påskmat åt vi förstås och det gör vi nu också. Man känner sig av någon anledning för stor för traditioner. Det är konstigt att det inte finns så många traditioner för äldre, förutom att äta. Förr var det nästan tvärt om. Det var de vuxna som var värst. Varför försvinner alla traditioner? Varför är det inte som förr? Det har kanske en allt för enkel förklaring, och även om vi väldigt gärna skulle vilja, så skulle det inte gå att införa påsken som den brukade vara. Själva miljön vi lever i idag är så annorlunda, och det kan inte hjälpas att våra högtider blivit fattigare. Förr, då man arbetade hårt från solens uppgång till att den gick ner, betydde vila och ett tags ledighet så mycket mer. Fler människor krävdes för högtidens förberedelser och alla var på något vis mer engagerade tillsammans i hela festlighetens genomförande. Sådant existerar inte alls på samma sätt nuförtiden, och vi har inte så mycket att fira heller. Det gamla jordbrukssamhället med alla årsfester är borta, och vår tro och vårt handlande är annorlunda.  "Den religiösa stämningen är
mest ett slags poesi, som omger högtiden med sin hemlighetsfulla doft",
skrev en filosofidoktor i religionshistoria på 50-talet.Samtidigt vill man förstås inte att den gamla tidens nästan överdrivna vidskepelse ska komma tillbaka. Hur det nu än är så finns det ändå hopp. Allt är möjligt om man bara vill och även om det inte blir på samma sätt som förr, vilket kanske bara är en fördel, skulle man säkert kunna göra påsken till en levande högtid på nytt. Man får heller inte glömma att det finns fler märkesdagar under året som behöver livas upp. Oavsett vilken tid och miljö vi lever i, så har vi alla ett undermedvetet behov av fest och högtid som avbrott i vardagslivets enformiga rytm. Vi behöver omväxling. på er !!
|
Sida: [ 1 ] [ 2
] [ 3 ] [ 4 ] [
5 ] [ 6 ] [ 7
]
