Köttdjursuppfödning

Naturbetesmarkerna på de sandiga backarna längs kusten, med en unik torrängsflora, ger en karaktäristisk landskapsbild tack vare betesdjuren.
 

Samhällets intresse att bevara dessa värden är starkt prioriterade och statens ersättningar skapar förutsättningarna för att upprätthålla denna landskapsvård genom fortsatt uppfödning av betande di-kor och dess kalvar. Köttdjursuppfödning har alltid funnits på Södergård och Domshög, men själva dikoupp-födningen började 1991 efter att mjölkkorna såldes 1990. Idag består besättningen av 45 dikor vilka är korsningar av Simmental och Charolais.

I februari-mars varje år pågår kalvningarna i stallarna på Södergård. De gamla byggnaderna på Södergård är än så länge lämpliga för dikorna under stallperioden utrustade med drankutfodring och flytgödselhantering. Direkt efter kalvning får ko och kalv gå tillsammans på ströbädd de första dagarna. Sedan går kalvarna tillsammans i ströbäddsboxar och går till sin mamma när de ska dia.

Genom strävan efter så tidiga kalvningar som möjligt kan tjurkalvarna vara färdigvuxna redan i april-juni året därpå. I halva april släpps korna med kalvarna ut på betesmarkerna, tillsammans med avelstjurarna (3st , varav en ersätts varje år med en ny ungtjur). I augusti samlas tjurkalvarna in för att fortsättningsvis födas upp i en rastgård med ligghall på Södergård. De får "fri" utfodring av kraftfoder kompletterat med drank och vallensilage som är inplastade i fyrkantsbalar. Utöver de ca 20 egna tjurkalvarna köpes ytterligare 70 korsningstjurkalvar in i oktober. Dessa föds upp i Domshögs stallar.

Totalt ca 90 tjurar levereras till slakt varje år. Alla övriga betesdjur samlas in i november och stallas in på Södergård. Varje säsong rekryteras ca 11 kvigor för att ersätta äldre kor eller kor som inte uppfyller önskade krav. Nötköttsproduktionen passar bra in som sysselsättnignsutjämning till växtodlingssäsongen. Målet är att driva denna produktion arbetsextensivt och med så låga investeringar som möjligt.

Så länge de gamla byggnaderna på Södergård inte kräver för mycket underhåll kompletterar dessa de arrenderade betesmarkerna. Betesmarkerna (70 ha) som i huvudsak är klassade som naturbetesmark ger hyfsad ersättning om man håller dem betade så att den biologiska floran bevaras. Dessa betesmarker är arrenderade vilket är en osäkerhet vid eventuella investeringar i nötkreatursuppfödningen. Osäkerheten blir inte mindre av att ersättningarna för nötköttproduktionen är beroende av politiska beslut.

"Det känns som en skyldighet att bevara dessa värden och denna landskapsvård och det är en tillfredställelse att se djuren beta på de vackra backarna", anser Torsten.