Jag får ofta frågor om hur jag gör för att tämja mina ödlor, om de lär sig att visa när de vill ut ur terrariet osv.
Det blir samma svar varje gång, de är inte tama, de är ganska korkade och de får inte gå ut. Trots det ser jag mig inte som djurplågare, snarare tvärtom. I denna text skall jag förklara varför.
Blir ödlan tam?
Nej, det går inte att tämja ödlor. Jag har ingen erfarenhet av andra reptiler, men jag betvivlar att de går att tämja.
Det är givetvis inte bra om ödlan blir helt hysterisk då du sticker in handen i terrariet, så att vänja den vid dig är en god idé.
Med ordet tam menar många att det skall gå att gosa med ödlan och att den skall komma då man lockar på den, många vill också att
ödlan skall ha ett socialt behov och vilja "umgås" med oss människor. I den bemärkelsen går det inte att få ödlan tam.
Om man med tam menar att den skall sluta att betrakta dig som ett hot går det att få ödlan tam, och då är Egon - vår hane, tam.
Hur gjorde jag då för att få Egon "tam"?
Jag pysslade i hans terrarie dagligen utan att bry mig om honom. Varje gång han hörde ljudet av glasen skjutas åt sidan sprang
han in i sin håla illa kvickt. Där inne låg han och plirade på mig och väste medan jag gjorde rent och satte in mat. Efter ett par månader nöjde han sig med att ta betäckning
bakom ett lämpligt skydd, kika fram och väsa om jag råkade komma för nära. Jag höll aldrig på och lyfte upp honom och plockade med honom annat än då det var
direkt nödvändigt för hans skötsel skull.
Jag fortsatte på samma sätt, inte med avsikten att få honom handtam, utan för att inte stressa honom i onödan. En vacker dag var jag
tydligen inte farlig längre och nyfikenheten tog överhand. på betryggande avstånd höll han mina bestyr under uppsikt och han närmade sig försiktigt. Minsta rörelse fick honom dock att ta till flykten.
Nu, tre år senare ignorerar han mig högaktningsfullt. Jag kan rumstera om i hans terrarie utan att han bryr sig. Då jag plockar ut bajs och matrester kommer han ofta fram och jag får fösa bort honom för
att han inte skall kliva omkring på spaden. Spaden tycks fascinera honom, jag gissar att det är för att den blänker.
Är han hungrig kan han få för sig att klättra upp i handen på mig och äta direkt ur handen, är han mätt bryr han sig inte för fem öre.
Jag har inte hållt på och burit omkring på Egon, tagit ut honom ur terrariet osv. Han blir fortfarande tvärilsk när jag lyfter upp honom och jag varken tror, eller vill, att det beteendet skall upphöra. Jag lyfter bara på honom då jag skall
kolla så att han är OK samt om klorna behövs klippas. Han stör sig dock inte på om jag försiktigt skuffar undan honom då han är ivägen.
Så, om du grejjar i terrariet på din ödlas villkor kan du med lite tålamod få den att sluta vara rädd för dig. Då stressar du inte upp ödlan var gång som du
gör rent hos den.
Så, vad är nöjet med att ha ett djur som inte går att "umgås" med?
Det är nästa fråga jag brukar få. Jag och Egon umgås på vårt sätt. Eller rättare sagt, jag umgås med honom, han bryr sig inte om mig.
Det innebär att jag brukar titta på Egon då han solar, ibland äter han ur min hand och rent allmänt kan jag kika på honom och hans beteende. Själva omsorgen
om honom är en del av nöjet, att se till så han mår bra och trivs.