Dabbagamen (Uromastyx acanthinurus) är en dagaktiv ödla som i vilt tillstånd återfinnes i öken och klippområden belägna i nordvästra Afrika och Asien. Deras naturliga omgivning har en luftfuktighet lägre än 30% och regn är mycket sällsynt (>5 cm/år).

Runt mitten på 1820- talet upptäcktes de flesta agam-arterna av olika zoologer. Av de cirka 290 olika agamerna är cirka tio stycken tillhörande släktet dabbagamer.
Revirets storlek varierar efter tillgången på föda och lämpliga boplatser, men en vanlig storlek är 1-5 hektar med cirka fyra meter långa bohålor.

Ödlornas färg är (röd, orange, gul, limegrön eller en kombination av dessa) beroende av djurets ålder, kroppstemperatur (cirka 39-41° C), kön, tillgång på UV-ljus och sinnesstämmning. Ungarna är brungrå och hannarna är något klarare i färgen än honorna. Färgen är fullt utvecklad vid ungefär det fjärde levnadsåret.
En ödla som sover sänker sin kroppstemperatur och blir därför dovare i färgen. När den har vaknat och solat lite blir färgerna genast klarare igen. När det är dags för ömsning uppstår gråa partier på kroppen, det är det skinnet som är på väg och lossna och normalt sett inget att oroa sig för.

I fångenskap blir de cirka 35 centimeter långa och 15-20 år gamla. I vilt tillstånd blir de över 25 år och upp mot 50 cm i kroppslängd. Alla Uromastyx är sedan 1998 skyddade av the Convention In the International Trade of Endangered Species (C.I.T.E.S) vilket innebär att det finns speciella regler kring importen av dem. Det krävs diverse intyg om de importeras från ett annat europeiskt land, och om de importeras från ett utomeuropeiskt land krävs även ett cites-intyg. Majoriteten av de ödlor som är till salu i Europa är födda i fångenskap men det förekommer fortfarande att de smugglas in.
Köp alltid svenskfödda djur för att inte gynna den illegala handeln med utrotningshotade arter!

Det är svårt att könsbestämma unga ödlor och det är därför bäst att göra det efter att de har blivit könsmogna iv cirka 3-4 års ålder. Hannarna har små mörka prickar på insidan av benet som börjar vid bäckenet och går till knät. Honorna har också dessa prickar men de är endast samlade kring bäckenregionen. Under parningssäsongen blir hanens sporer (prickarna) större och utsöndrar en brun vaxaktig substans.

Eftersom ödlorna gräver dagligen har de starka klor och ben och en anpassning till ökenklimatet är förmågan att stöta bort saltet i vattnet och avsöndra det i kristallform via näsborrarna. En annan anpassning är en form av kanaler som finns under huden och som vid torka kan leda vatten från kroppen till munnen.
Svansen är upphovet till deras namn Uromastyx, som betyder ungefär klubbsvans, spiksvans. Dess primära syfte är försvar men fyller även samma funktion som kamelens pucklar.

I svansen lagras fett och vatten som en näringsreserv att ta till vid sämre tider. Detta innebär att de inte tappar svansen som många andra ödlor gör då de blir skrämda. Istället är det farligt för ödlan att förlora sin svans och den kan må riktigt dåligt och i värsta fall dö om svansen skadas. Lyft därför aldrig din ödla i svansen!
Ögonen sitter liksom på krokodiler upphöjt och riktade åt sidan. Detta gör att de har en mycket god syn och de har förmodligen sett dig redan innan du har sett dem.

Hannarna är revirhävdande och försöker döda andra hannar som kommer in på deras område. I vilt tillstånd lever de oftast ensamma och råkar samman endast under parningssäsongen. I fångenskap går det att ha en hanne tillsammans med flera honor, och det kan gå att ha flera hannar tillsammans men då bör de ha träffats och bott samman innan könsmogen ålder.

© 2004 Linda Österberg