I dag säljer gruppen ut de stora arenorna i stora delar av Europa utan problem samtidigt som försäljningen ständigt ökar. F n ligger nya och tillika fjärde albumet "Avalancha" komfortabelt placerat högst på hitlistan i hemlandet och i morgon når den pågående Europaturnén Köpenhamn.

Det mesta har alltså gått på räls för dessa Zaragosapågar så här långt, tänker ni kanske. Men så är faktiskt inte alls fallet. Åtminstone tycker bandmedlemmarna inte det själva.

- Well, det tog lite tid innan det hände något, säger gitarristen Alan Boguslavsky lite tvekande på telefon från Stockholm. Det var inte lätt i början att åka ut och spela utan stöd från skivbolaget. Vi jobbade väldigt hårt på den tiden, och det är det vi skördar framgångarna av nu.

Sedan berättas historien om hur man då det begav sig packade in instrumenten i en Van och åkte till Tyskland och spelade när ingen hade en aning vem Heroes del Silencio var. Fast Boguslavsky förklarar stolt att alla verkligen gillade dem. Också var det en nyttig erfarenhet att få arbeta hårt för framgångarna. Det hjälpte alla i bandet att växa både på det musikaliska och det personliga planet, menar han. Idag säljer Heroes del Silencio skivor i större delan av det forna Västeuropa. Och det handlar inte precis om småpotatis. I Tyskland sålde förra utgåvan "El Espiritu del Vino" t o m bättre än på hemmaplan. Detta om något har lärt bandet att att de spanska texterna inte behöver vara ett hinder för en internationell karriär. Ännu en gång har det bevisas att rockspråket är universellt.

- Precis, det är så vi känner. För även om många inte förstår spanskan så skapar rösten och melodin sitt eget språk. Sedan kanske en del blir så pass intresserade att de kollar in texthäftet också.

- Så ni har inga planer på att försöka sjunga på engelska?

- Well, vi försökte faktiskt när vi skulle spela in vår andra skiva, men det kändes inte bra. Det blev inte naturligt. Vi pratar och tänker på spanska så varför ändra på det. Den spanska sången har blivit vårt varumärke, det skulle inte vara någon mening med att gå över till engelska. Dessutom skriver vi på ett poetiskt och metaforiskt sätt som gör texterna svåra att översätta.

Det är lätt att förstå denna ståndpunkt. Varför ändra på ett vinnande lag. Drömmen att bli ett internationellt tungviktarband är ju på god väg att bli verklighet ändå utan att avkall görs på de språkliga rötterna. För stora ska Heroes del Silencio bli, det hymlar de inte om. Boguslavsky erkänner gärna att målet är att bli som alla stjärnor de sett på TV när de växte upp. Att bevara den spanska särarten har aldrig varit huvudmålet.

- Nej, vi har faktiskt aldrig försökt integrera det typiskt spanska i vår musik. Vi är ett internationellt band, och vi siktar inte på att ta flaggan med oss. Möjligen kommer vårt ursprung fram omedvetet, men det är inget vi tänker pä.

Att Heroes del Silencio kommit en bit på karriärstegen bekräftas av det faktum att storproducenterna börjat visa intresse för att ta sig hand om bandet. På "Avalancha" har ljudet rattats in av legendariske Bob Ezrin, mannen bakom bl a Pink Floyd, Peter Gabriel och Alice Cooper. En stor överraskning att han tackade ja till jobbet, tyckte "hjältarna". Men Ezrin var av allt döma genuint intresserad av att jobba med spanjorerna. När avtalet var klart flög han direkt till London för att övervaka repetitionerna inför arbetet med den kommade plattan. Själva inspelningen skedde dock på Ezrins hemmaplan, vilket passade bandet alldeles utmärkt. De trivdes som fisken i vattnet i Los Angeles hetsiga rockklimat.

- Ja, det var toppen på alla sätt. Bob är en fantastisk person. Vi lärde oss massor både på det tekniska planet och det personliga planet. L A har en enorm livig rockscen som var väldigt motiverande och inspirerande för oss. Sedan finns det där en väldigt stor latinobefolkning också. Och då får man ju det bästa från två världar.