Dom har just passerat Linköping och var på väg mot Mantorp. Klockan är snart 18.00, det är mörkt ute och det småregnar lite grann.
Kjell sitter bakom ratten, Lena på passagerarplatsen bredvid och Bosse ligger och sover bakom nätet i kombiutrymmet. Det är livlig trafik på motorvägen och Kjell och Lena småpratar om valpen hon har valt ut ......DÅ i skenet av halvljuset, dyker det upp en lastbil i deras körfält och som Kjell uppfattar situationen så är den stillastående.
Naturlig reaktion, bromsa och kasta bilen till vänster för att undvika en kollision. Av reaktionen blir det då en tvärsladd och bilen far mot mittstolparna som sitter emellan de två körbanorna på motorvägen. På något mirakulöst sätt får Kjell bilen ur sladden och den slår endast i en av mittstolparna för att sedan fortsätta framåt i rätt körriktning. Samtidigt som detta händer hörs det ett kraschande ljud och ett starkt vindbrus. Men Kjell känner att han har fått kontroll över bilen och säger till Lena. -Det här går vägen, men däcket har nog kränkts av.

Efter några eftersladdar får Kjell så stopp på bilen och kan stanna vid väggrenen. Han går ur bilen för att kolla däcken på förarsidan, men dom är det inget fel på. Han har precis hunnit runt för att kolla de två däcken på passagerarsidan. Då stannar en efterföljande bil bakom deras bil och han slår på sina varningsljus.
Föraren rusar ut och utbrister. -Det såg otäckt ut, hur klarade ni det här?
-Kom du efter oss? frågar Kjell. -Ja men jag fick tvärbromsa för hunden som flög ut genom bilfönstret.
Hunden??? svarar Kjell och Lena nästan i korus. Kjell och Lena tittar då upp på bilen och upptäcker att kombiutrymmets sidoruta är krossad och helt borta. Kjell tittar in genom den krossade rutan - Ingen Bosse!!!
Hoppade han ut NU?? frågar Kjell. -Nej det hände när ni slog i mitträcket då er bil fick sladd.

Nu visas det upp en hel filmfrekvens i huvudet på Kjell. En död, krossad hundkropp någonstans längs vägkanten eller t o m överkörd på motorvägen. Kjell springer zickzack mellan mittgrenen och vägkanten, utan tanke på den starka trafiken på motorvägen, letande efter Bosse
Kjell förstår ju att han måste finnas antingen på vägbanan eller i dikeskanten för det finns ju viltstängsel på båda sidor om motorvägen.

Under tiden har Lena och den uppdykande bilföraren fått kontakt med polisen via mobiltelefonen.

Lena springer sedan ifatt Kjell och har med sig en liten ficklampa som låg i bilen. Hon går sedan bakom Kjell och lyser med den i dikeskanten. Många tankar far runt i huvudet på de två då de går där och letar och för varje minut som går minskar hoppet om att få hitta Bosse i livet.
Nu har de kommit fram till platsen där det hela började, för de hittar sladdmärken och glassplitter över vägbanan. Men fortfarande ingen hund, så de fortsätter att gå framåt.
Efter ytterligare ca 75 meter blir det förtillfället ett uppehåll i den intensiva biltrafiken. I samma stund hör Kjell att Lena säger något men han uppfattar inte vad.
Hans tanke direkt, nu har hon hittat honom. Han frågar därför med tveksam röst. -Va sa du? -Han står bakom dig!
Kjell vänder sig om och där står Bosse och tittar upp på honom. Kjell tar direkt tag i honom och lyfter ner honom i dikeskanten.
Det är mycket mörkt och biltrafiken är nu intensiv igen och då uppstår en direkt fråga. Hur ska vi få Bosse till bilen? Men Kjell tänker att han nog orkar bära honom tillbaka till bilen. Men han väger ju ett antal kilo så efter ca 50 meter förstår Kjell sin begränsning och måste sätta ner Bosse på marken.
Då säger Lena. -Men Kjell, han gick ju på alla fyra när han dök upp bakom dig. Visst f-n, tänker Kjell, han lever ju. Nu börjar poletten trilla ner på de två och Lena springer till bilen efter halsband och kopplet.
När de når fram till bilen, har en polisbil med 2 poliser anlänt till platsen. Framme i strålkastarljuset undersöker de Bosse efter eventuella skador.
De upptäcker då ett litet sår över och ett under vänster öga, ett skrapsår under hakan, en avsliten sporre på vänster ben och ett ca 10 cm skinn- och håravskrapat sår på vänster axel.
Poliserna som snart har fått hela händelseförloppet klart för sig säger till Kjell och Lena.
- Ni får sladd på en starkt trafikerad motorväg, en hund som far ut genom bilrutan i er bil som har en fart på 100 kilometer. -Vet ni egentligen vilken änglavakt både ni och hunden har haft?

Bosse blir nu placerad inne i bilen, så Kjell och Lena kan ha koll ifall han blir sämre. Sidorutan måste ju fixas på något sätt så de blir eskorterade av polisen till Mantorp och där svänger de in på en Statoilmack.

Medan mackpersonalen fixar dit en provisorisk bilruta bestående av en tjock pappskiva och en hel del tejp, passar Kjell på att ta ut Bosse. Han kopplar Bosse och går mot en närbelägen gräsmatta. Vid första stolpe som dyker upp lyfter Bosse på känt hanhundsvis sitt bakben och lättar på trycket. Då hör Kjell Lena i bakgrunden som i ett upprepar. - Vilken KILLE! Vilken KILLE!

Färden fortsätter sedan mot Skåne igen. Första timmen tycker kjell och Lena en hel del. -Andas inte Bosse ovanligt högt. Är det inte långt mellan hans andetag o s v - för han borde ju ha fått inre skador, efter vad han precis har upplevt.

När det är ca 5 mil kvar tills de är hemma ringer de till Isa och berättar att de har något otroligt att berätta om Bosse när de kommer hem. De ber henne att ringa upp Maya (som är delägare till Bosse), så hon också ska vara där när de kommer hem.
Isa försöker få ur Kjell var det handlar om, men hon får bara ytterligare ett besked. Hon ska ta upp ett stort paket köttfärs ur frysen, tina upp och steka det. Det ska vara klart till dom kommer hem.

Innan de dyker upp har Isa och jag många funderingar om vad det kan vara som hänt Bosse.Vi tror bestämt att någon hund måste ha bitit och skadat Bosse.
Så äntligen hör vi bilen komma utanför och någon minut senare kommer Kjell, Lena och Bosse in i köket.
Isa och jag kollar direkt av Bosse med blicken men vi kan inte direkt se några speciellt. Konstigt, vi som var så säkra på vår sak.

Kjell sätter ner skålen med den stekta köttfärsen till Bosse. När han hade ätit upp alltihop med en glupande aptit, börjar Kjell förstå att han tydligen klarats sig från äventyret med enbart sina yttre skador.
Först då fick vi ta del av vad de tre varit med om.
Vilken KILLE!