Tärnsträck (här en gammal silvertärna) ser man ofta fint vid Sandhammaren. Bild: Hans Larsson.

Sandhammaren är en utpräglad sträcklokal och unik i sydost såsom en bra sjöfågellokal både under våren och hösten. På våren är det samma fåglar som passerar Kåseberga, men framför allt gäss har tendens till att snedda in över land innan de kommer till Sandhammaren. På hösten är det förmodligen den bästa lokalen vid vindar mellan syd och väst. Framför allt när det gäller vadarsträcket i juli-augusti har Sandhammaren överlägsna meriter jämfört med lokalerna längre norrut. I princip alla bra vadardagar har inträffat i sydvästvind. Då kan man också se en hel del labbar som verkar komma in utifrån havet. Just i sydvästvind kan man faktiskt ha tvåsiffrigt antal labbar vid Sandhammaren medan man kammar noll längre norrut. Viss avsaknad av lä, lite för långt till vattenlinjen och yrande sand när det blåser, är faktorer som talar till lokalens nackdel.

Vissa dagar på hösten bjuder också på fint sträck av diverse landfåglar. Finkar är de mest talrika, men påfallande är inslaget av sydostflyttare som sånglärka och sädesärla. En hel del rovfåglar ses också där det stora inslaget av fjällvråkar i slutet av september och oktober speciellt bör nämnas.

Rariteter: svartnäbbad islom, vitnäbbad islom, grålira, havssula, svart stork, alförrädare, styltlöpare.

Under sensommaren kan Sandhammaren bjuda på rejält sträck av såväl vadare som en del änder som är ute och rör på sig. På bilden nere till höger äter David Erterius en smörgås med bregott och sand.
Bilder av Hans Larsson.