BÖCKER
OCKUSTETISK VERKSAMHET



"Det här biblioteket"
förkunnar mannen.Din blick sveper över rummet, vars väggar göms bakom bastanta bokhyllor fyllda med böcker. Mannen gör en svepande gest över rummet och säger "Se dig omkring, här finns säkert någon bok som intresserar dig."



Om litteratur

William S. Burroughs

Baudelaire

Eddan





OM LITTERATUR
Vi ser gärna att ni besökare skickar in era alster till oss, så att vi kan lägga upp här på sidan. Men då vi är en sida med lite annorlunda inriktning så vill vi inte ha in vad som helst.Därför har vi satt lite "kriterier" för vad vi vill ha in.Vi ser gärna att det ni skickar in har drag av ockultism, mytologi och folktro.Efter som vi själva beundrar 1800 talets romantik och det som på engelska har benämmningen "gothic" (ex. Egdar Allan Poe, Bram Stoker, Mary Shelley, Arthur Machen, H.P Lovecraft). Ordet "mörk romantik" kanske säger er något.Bland den mer grafiska konsten så finner vi det intressant med symbolik, både ockult, hednisk och mytologisk.Samma kriterier har vi på den konst och litteratur som vi själv lägger upp på sidan.Så slutligen, vill vi att ni mailar in era alster eller frågor eller om ni har några önskningar på vad vi skall visa eller skriva om här på Svartkonst.Vi är ett forum för just er.






WILLIAM S. BURROUGHS

William Seward Burroughs föddes 1914 och var under sin uppväxt en bokmask med starka homosexuella drag.Han fascinerades av vapen och brottslight och hade en naturlig fallenhet för att bryta alla regler.Det såg ut att vara omöjligt för Burroughs att passa in i ett normalt samhälle.Konstigt nog verkade hans föräldrar acceptera honom som han var och fortsatte att stödja honom ekonomiskt även efter att han var färdig med sin utbildning.När han var runt trettio år reste han till New York och blev en del av stadens undre värld,han blev också beroende av heroin. Senare introducerade några vänner hanom för en grupp unga studenter vid Colombia universitetet.Bland dessa fanns hans framtida fru Joan Adams samt Allen Ginsberg och Jack Kerouac vilka senare skulle bli beatkulturens förgrundsfigurer.Förföljd av lagen för narkotikabrott flydde Burroughs och hans fru till Mexiko där han begick ett misstag som skulle komma att förändra hela hans liv.För att skryta med sina kunskaper i prickskytte tänkte han skjuta sönder ett glas på sin frus huvud."Joan satte glaset på huvudet och kulan träffade henne i pannan."Hon dog direkt.Burroughs flyttade till Tangier i Nordafrika där han snart fick sällskap av andra från Beatrörelsen.Det var i Tangier under ett icke sinande opiatiskt töcken som Burroughs skapade sitt stora mästerverk "The Naked Lunch".





CITIES OF THE RED NIGHT

Romanen Cities of the red night är skriven av William S. Burroughs, beatlitteraturens numera tyvärr framlidne frontfigur.Handligen är väldigt komplex och jag kommer inte att försöka ge en detaljerad bild av den.

Ni som har läst Burroughs förr kommer att känna igen sättet boken är skriven på, en mängd förvirrade historier om ett flertal personer och reinkarnationer som är spridda över ett brett tidsspektra, allt blandat och utan någon direkt kronologisk ordning.Nu när jag tänker på det är faktiskt ordet "logisk" svårt att tillämpa någonstans.Som vanligt är boken fylld från pärm till pärm med vilda utsvävningar i förvridna homosexuella orgier och flitigt användande av diverse droger.Den förvirrade stämningen späs på ytterligare av det kaotiska förflyttandet mellan olika platser och författarens inneboende sjukhet.

Helhetsintrycket av Cities of the red night är, med risk att upprepa mig till gränsen av idioti, förvirrande.Boken är dock mycket intressant läsning och rekomderas.





THE NAKED LUNCH

Handlingen i "Den Nakna Lunchen" är ett virrvarr, en röra av små berättelser.I inledningen som är skriven i jagform tas man direkt in i handligen, som berättar om en heroinmissbrukare som reser runt i världen, (bl a till Malmö som han har det här att säga om: "och det som slår dig när du kommer av malmöfärjan i (ingen spritskatt på färjan) Sverige slår all den billiga, taxfree spriten ur ditt humör så långt som det är möjligt: bortvända ögon och en kyrkogård i mitteln av staden(alla städer i Sverige verkar vara byggda runt en kyrkogård), och inget att göra på eftermiddagen, ingen bar, ingen film och jag rökte min sista Tangierska joint och sa "K.E. låt oss gå direkt tillbaka till färjan"). Tillslut hamnar han i Tangier (jag misstänker att detta är till stora delar självbiografiskt), där boken skrevs.Resten av boken, det sista kapitlet undantaget, utspelar sig i en satirisk fantasivärld inspererad av de hallucinationer som ges till en missbrukare ömsom av ruset och ömsom av abstinensen. Här beskrivs världen i allmänhet, och det påhittade landet Inerzone i synnerhet, genom en serie av korta självständiga berättelser.Dessa små historier saknar genomgripande handligar och de knyts samman genom att använda sig av samma platser och personer och ibland genom att referera till varandra.Jag anser att boken lika gärna skulle kunna kallas novellsamlig som roman, ty även om den inte helt saknar röd tråd är denna tråd tilltrasslad och sönderhackad till ett febrigt kaos.Det mesta av handligen utspelar sig i det nordafrikainspirerade Interzone, där som överallt olika partier kämpar om makten.






CHARLES BAUDELAIRE

Baudelaire föddes den nionde april 1821. Hans diktning handlar om allt det som världen kallar synd. Han hånar tron på framåtskridande, humanitet och romantisk kärlek och besjunger dödens förruttnelse och likstank, synd och Satan, skökor och rus, dock i en form som är artistiskt fulländad. Vissa väljer att beskriva naturen i serafiska termer, Baudelaire insåg att naturen består av lika delar liv och förruttnelse. Hans verk och dikter har förskansat honom ett namn bland de stora och ryktbarhet för dragning åt det depraverat obscena. Hans diktsamling "Les fleures du mal", Det ondas blommor, gavs ut 1857. Sex av dikterna stämplades som osedliga, upplagan drogs in och Baudelaire dömdes till böter. Först efter att de mest anstötliga dikterna avlägsnats kom boken ut. Baudelaires redan osunda leverne tillsammans med hans evigt brinnande kärlek till alkoholen och hans intima bekantskap med diverse opiater, och halvsvält ledde till en tidig död. Han dog 1867, 46 år gammal.




VÅLNADEN
Som änglarna med vilddjursöga
glider jag ner ifrån det höga
likt nattens skugga, utan ljud
till din alkov, o mörka brud

Jag tänker hölja dig med bleka
kyssar som månens, önskar smeka
din kropp med kärleksfulla fingrar,
såsom kring graven ormen slingrar.

Där vid din sida jag mig lagt
finns ingen när det gryr till dag;
blott kölden i din bädd består.

Som andra utövar sin makt
med ömhet, vill med skrämsel jag
behärska dina unga år!




KADAVRET
Minns ni, min älskade, synen vi såg
i sommares milda ljus
denna morgon: ett skändligt kadaver som låg
på skogsstigens bädd av grus?

Med lyfta ben som en kvinna i brunst
och svettades gift som en sjuk
utbjöd det fräckt sin av febrig dunst
stinna, obscena buk.

Och solen stekta detta ruttnande djur
för att upplöst och hundrafalt
kunna ge åter till moder natur
vad hon hopfört till en gestalt.

Långsamt såg himlen ett stolt skelett
slå ut, likt en blomma mot skyn.
Så tung var dess stank att ni vacklade lätt
och det svartnade för er syn.

Kring buken surrade asflugors flock
medan larvernas svarta här
flöt fram likt en vätska, seg och tjock,
över lemmar som sakta föll i sär.

Allt sänktes och steg likt ebb och flod
eller frambröt i bubblande skred,
som om kroppens liv, där den pöste, bestod
i att mångfaldigt brytas ned.

En sällsam musik steg upp därifrån
som från vindar, bäckar och träd
eller vannan där bonden med lugn, monoton
rörelse rensar sin säd.

Och formerna suddades ut och försvann
likt en skiss, en vag, nästan död
dröm som konstnären bara kan
gestalta med minnet som stöd.

En otålig hynda bevakade oss
bakom klippan, lystet begär
att från liket, så snart vi gått, slita loss
det stycke hon kvarlämnat där.

-Och dock skall ni likna än en gång detta as
och denna besmittelses pust,
ni, solen i min värld, mina ögons extas,
min ängel och högsta lust!

Ja, detta, min drottning, väntar er
då ni biktat och blivit smord
och lagts under gräs och blommor som ler
att bland knotor multna till jord.

Säg åt masken då, när dess kyss er förött,
att formen, allt det som var
av himmelskt ursprung i upplöst kött
skall evigt hos mig leva kvar!




LITANIA TILL SATAN
Du, av änglarna visast och skönast i himlens hov,
gud som ödet förrådde och fråntog ära och lov,

Satan, ha misskund med mig i mitt djupa elände!

Furste som tvangs i exil och alltid oförskyllt led,
du som reser dig stärkt var gång man slagit dig ned,

Satan, ha misskund med mig i mitt djupa elände!

Store underjordiske konung som allting vet,
botare, du som känner vår ångest och vilsenhet,

Satan, ha misskund med mig i mitt djupa elände!

Du som av kärlek vill att även de i misär
-spetälska, utstötta, dömda - skall ana vad himlen är,

Satan, ha misskund med mig i mitt djupa elände!

Du som med din mätress, den ålderstigna och kloka
Döden, avlade hoppet - denna betangande toka,

Satan, ha misskund med mig i mitt djupa elände!

Du som ger en fredlös den lugna, upphöjda min
vilken dömmer de folk som trängs kring hans gilijotin,

Satan, ha misskund med mig i mitt djupa elände!

Du som känner de vrår där Gud av missunnsamhet
gömt sina ädelstenar på denna snikna planet,

Satan, ha misskund med mig i mitt djupa elände!

Du, vars klara öga till hemliga rum har trängt,
ned till en dold arsenal av metaller, i sömn försänkt,

Satan, ha misskund med mig i mitt djupa elände!

Du som skymmer avgrundens stup med din breda hand
för den som vandrar i sömnen tätt vid hustakets rand,

Satan, ha misskund med mig i mitt djupa elände!

Du som åt en berusad, trampad av hästar i sken,
magiskt ger smidig kraft i kroppens muskler och ben,

Satan, ha misskund med mig i mitt djupa elände!

Du som till svaga, lidande människors tröst och rening
lärt oss hur salpeter bäst med svavel ingår förening,

Satan, ha misskund med mig i mitt djupa elände!

Du som trycker, till tecken på hemlig medbrottslighet,
in på en lumpen Krösus' panna ditt dolda signet,

Satan, ha misskund med mig i mitt djupa elände!

Du som i skökors blick och hjärta satt ditt spår
och lät dem älska trasor och dyrka blödande sår.

Satan, ha misskund med mig i mitt djupa elände!

Uppfinnarhjärnors lampa, stav för dem som drivs bort,
biktfar för konspiratörer och alla som hängs inom kort,

Satan, ha misskund med mig i mitt djupa elände!

Adoptivfar för dem som Gud, förblindad av vreden,
en gång jagade ut ur en jordisk lustgårds Eden,

Satan, ha misskund med mig i mitt djupa elände!




BÖN
Pris, Satan, vare dig i himlens högsta zoner
där förr du styrt, och djupt i mörkrets regioner
där tyst du drömmer nu efter ditt nederlag.
Under din kunskapsträd låt mig få ro en dag
och på din panna se hur grenarna till slut
så som ett nybyggt Tempel spirar och slåt ut!






EDDAN

I hela det stora område som var germanskt är det det mest otillgängliga hörnet som har bevarat de största litterära skatterna. På Island finns det mesta som är bevarat av Norsk litteratur, det är omöjligt att dra en skarp gräns mellan Norge och Island då Islands befolkning till allra största delen bestod av innflyttade Norrmän. Det är rimligt att anta att det diktades lika mycket i Sverige och Danmark som på Island eller i Norge, men tyvär har inget bevarats.

Det är främst två verk som har bidragit till den bild som vi har om de nordiska gudarna och de myter som berör dem och deras värld, det är den "poetiska Eddan" och den "prosaiska Eddan".

SNORRES EDDAN
Den prosaiska Eddan kallas även för Snorres Edda efter författaren vars namn var Snorre Sturlasson. Snorre försökte i sin bok samla hela den nordiska mytologin och världs åskådningen i en handbok i skaldekonst. Snorre tyckte att skalderna borde vara fullärda i det poetiska material som fanns i gudadikterna för att kunna annvända dem på ett sätt där de kom till sin fulla rätt.

Snorre var en kristen man, och han såg den hedniska gudaläran som lögner och någonting skapat av livlig fantasi. Det är därför högst osannoligt att Snorre har ändrat på någon myt eller själv skrivit nya. Dessutom har han antagligen som historiker varit ovillig att förvanska sina källor. Som konstnär och författare är det då troligt att han ur estetiska synpungter kan ha utelämnat vissa myter för att boken skulle få en mer tilltalande disposition.

Även om det i Snorres verk fanns några i övrigt okända myter så är större delen av materialet baserat på den äldre Eddan, vars myter han ville återberätta.

DEN ÄLDRE EDDAN
År 1643 upptäkte den Isländske biskopen Brynjölfur Sveinsson den bok som kom att kallas "Codex regius" (den kungliga boken). Boken förmodas vara nedskriven runt 1270-talet, men det är en avskrift från en tidigare skrift.

Den poetiska Eddan kan ha varit skriven av Saemund Sigfusson (ca:1050-1133), som var en lärd Isländsk hövding och omnämns därför ibland som "Saemunds Edda"

Boken är indelad i två delar, i den första delen återfinns gudadikterna och i den andra hjältesångerna. Sigurd Fafnersbane förekommer frekvent i hjältesångerna och de är skrivna i något som skall likna kronologisk ordning. Författaren har också försökt skapa en helhet av de fristående kvädena med hjälp av inskjutna stycken på prosa.

Bland gudadikterna märks "Voluspa" som innehåller skapelse och undergångsmyten(ragnarök) och "Havamal" (den höges tal) som sätter upp en mängd av goda levnadsråd. I "Lokasenna" påpekar Loke brister hos de andra gudarna och gudinnorna. Tyvärr är många av de ursprungliga myter som "Lokasenna" hänvisar till försvunna eller glömda. Det finns också en del lättsinniga och roande myter insmugna bland gudakvädena, ex:den muntra historian om hur Tor förlorade och återfick sin hammare Mjölner i Kvädet om Trym.


Copyright © 1998 SVARTKONST - OCKUSTETISK VERKSAMHET