Till min älskade dotter Linda Angelica Skog Att ej längre få känna din mjuka hand stryka över min kind, Att ej längre höra dig säga min lilla habibe,du vet att jag älskar dig Att ej längre få några små lappar med kärleksord på. Att ej längre ha en tjej att disskutera med om allt. Att ej längre få sitta på sängkanten för att prata om dagenshändelser Att ej längre få köra till bussen för att hämta o lämna dygnet runt Att ej längre få några hotmail från den egna datorn Att ej längre ha någon att tjafsa med. Att ej längre få se dig spela teater för mig Att ej längre få höra dig sjunga för mig Att ej längre inte få ha dig vid min sida Är som att vara levande död. Jag saknar dig Linda så mycket . Varför skulle du försvinna från mig, jag som behövde dig så mycket. Mitt liv har varit ett liv i konstant motvind o mörker. Du var mitt livsljus som gjorde att jag trots allt kämpade. Lågan på mitt livsljus är nu släckt och det är svart som natten. Mamma 990507  Älskade Linda Allt för väl vet jag att du inte kommer tillbaka, även om jag för en kort minut talar om dig som om du vore här. Mina ögon är blinda av tårar jämt,jag vill vara där du är. Jag vaknar på morgonen och vet att jag ensam ska pina mig igenom en dag till.En dag till för att få komma till dig är jag närmare. Jag kan inte förstå varför du inte är här,ändå vet jag ju varför. Du var så rädd att jag skulle dö. Nu slapp du uppleva det. Men kunde vi inte fått leva i många år till så att döden till slut blev naturlig?  Mamma 8månader senare När morgonen nalkas Tänk så olika innebörd den har för alla människor. Tänk för inte så länge sedan alls,så satt du o jag vid köksbordet med ett levande ljus, en kopp the med socker o mjölk o 1 smörgås. Mer ville du inte ha, så på din assiett låg även varje dag en vitamintablett på din servett. Med en stor suck tog du tabletten. Klockan blev alltid för mycket för det var så mysigt. Så innan du var färdig med hårtvätt,dusch,sminkning o påklädning, så hade bussen gått för längesedan. Det blev till att köra till skolan med den gamla wolkvagnsbubblan ända till skolan. Så såg våra mornar ut, det var ju bara du o jag. Din storebror hade ju flyttat hemifrån för 6 år sedan och bor nu 30 mil härifrån. Idag vet jag inte om det finns några mornar längre, eller om all tid smällt ihop till en enda seg deg. Frukost med ljus o vitamintablett, vad är det? Middag vad är det? Hur är det att ha någon att göra dessa små ting med? Jo alldeles underbart. Jag är glad att jag tyckte det också och inte bara tog det för givet. Men saknaden är också total. eftersom det bara var du o jag. När jag slår upp mina gröna ögon om dom för en natts skull varit slutna, så är det världens mest effektiva väckarklocka man väcks av, nämligen: Ett knytnävslag i själen. Dagen börjar så, fortsätter så och slutar så. Allt man förrut tyckte var vackert, spelar ingen roll eller kan nästan bli fult. Då har jag ändå bara beskrivit en helt vanlig morgon. Mamma Annica juli-99 Älskade Linda Hur kan ensamheten o smärtan vara så total? Du var ju sällan hemma förrut heller, jag var ju ensam då med. Men jag visste att du skulle komma, jag visste att vi skulle prata i mobilen. Jag visste att du skulle hämtas vid alla bussar, du fanns. Nu har jag inte längre någon funktion att fylla,du kommer aldrig hit igen. Jag hoppas bara du kan följa oss och veta att vi åter kommer att ses.Tiden läker inte alla sår, inte sådana här sår. Jag älskar dig i evighet mamma 000115 ~ Mamma Annica