Vad hände?  Det var torsdag och höstlovet började närma sig sitt slut. Linda hade under flera dagar varit hos en av alla sina kompisar. Dom hade bestämt att dom skulle gå på en fest som arragerades för några killar som fyllde år. Eftersom det var vardag gick inga nattbussar hem och festen började klockan 21.00 Linda skrev i ett mail till mig från sin kamrat att: Snälla mamma jag har aldrig bett dig om något sådant förrut, men kan vi inte få ta första morgonbussen hem? Jag förstod att hon inte ville vara på festen i 1 tim. o 45 min. så jag sa ja, för denna gången då. Så många gånger vi pratat om att jag litade på Linda till 100% men inte på allt runt omkring.Jag sa även till henne att om något händer så att du vill hem nu när du inte har din mobiltelefon med dig, så går du bara till en telefonkiosk och låter mig betala samtalet såkör jag in och hämtar dig närsomhelst. Ingen ringde,men jag kunde inte sova.Klockan 06.00 ringer Lindas pappa o ber mig sätta på TV. Modern tids värsta brandkatastrof har inträffat på ett diskotek i Göteborg. Det var dit Linda skulle,och hon hade inte ringt!!!!! Alla sjukhus i Göteborg var fulla av oroliga människor, hela Göteborg flaggade på halvstång, man visste att ett 60-tal ungdomar var döda. Vår dotter fanns inte med på någon över de listor på skadade ungdomar på sjukhusen. Innerst inne visste jag. Men jag ville inte veta. Jag bad sjukhuspersonalen ringa efter Lindas präst som kom och satt med oss på sjukhuset. Dagen gick och slutligen fanns inget annat att göra än att åka hem, dom hade sagt att när någon hade identifierats så skulle en polis o präst komma hem för att hämta till bårhuset. När jag kom hem gick jag med längsamma steg bort till Lindas rum, det sista Lilla hoppet om att hon tagit sig hem på något sätt o låg där. Rummet var tomt. Att vänta på att få bekräftat att ens eget barn är dött är mänsklig tortyr,inte förrän ca16.00 dagen efter kom knackningen som jag suttit o väntat på. Vi fick åka till bårhuset för att identifiera vår egen dotter,sotig i ansiktet och lukten av fuktig rök låg runt överallt. Jag vet att jag sa till henne vad jag hade köpt i julklapp för hon hade sett paketet, det var en liten för julklapp, en nalle som hette Sylvester. Jag vet att jag också sa att jag lovar att du ska få den hur jag än ska bära mig åt,för du vet att jag alltid håller vad jag lovar.Hon fick med sig nallen i kistan Jag kan än i dag inte förstå hur detta kunde hända och varför människor ska behöva gå igenom något så fruktansvärt som jag och många med mig var tvugna att gå igenom denna Allahelgons helg 1998 Nu efteråt vet vi att Linda tappat kontakten med livet i det lilla,lilla rum där ca 30,st ungdomar låg i meterhögar. Bild taget utanför katastrofplatsen på nyårsafton