Begravningen I starrkärr kyrka en bit ifrån Älvängen begravdes Linda den 13/11-1998 Det var en annorlunda begravning men mycket vacker. Så många t.o.m äldre människor säger att dom aldrig upplevt något liknande och det finns till och med en människa som sa att det kändes som om tusen änglar stod runt kyrkan under akten. Begravningsentrepenören tyckte inte som jag i någonting nästan så jag sa att: Om du bara ordnar kista o bärare så ordnar jag resten själv. Det kändes bra, att själv få åka till blomsteraffären och beställa kistdekoration tex. Jag ville ha rosor i alla färger samt brudslöja (det tyckte begravningsentrepenören var för rörigt sa han, så det var det som fick mig att bestämma att ordna allt själv) I blomsteraffären var dom så snälla och trodde att det skulle bli mycket vackert. På festen där brandkatastrofen var befann sig 19 nationaliteter och jag ville ha symboliken av detta i blommorna. I min vildaste fantasi hade jag beräknat ca 200 begravningsgäster, det kom 450 st, Självklart kände jag mig som förälder mycket hedrad. Men jag har också i efterhand fått höra om ungdomar som klätt upp sig för att gå men inte klarat av det när det var dax,ni hedrar mig inte mindre för jag vet att era tankar den dagen var hos Linda, och det känns bra. Hennes häst Hunter kom också iklädd rosor för att ta ett sista farväl av sin ägare. Han stod som ett ljus vid gravkanten, jag kan inte hjälpa det men jag tror att han förstod. Linda hade till stor del själv valt musikentill sin begravning. I hennes diktbok stod sången mitt eget land avskriven så jag förstod att hon tyckte om den. Tryggare kan ingen vara valde jag men både Du vet väl om att du är värdefull ,paint the sky whith star och Ebadue var Linads egna önskemål inte långt innan branden. Där var blommor så långt ögat kunde nå och det är svårt att fånga ett blometerhav på ett o samma kort. Men jag tror ingen av oss sett så mycket blommor på en o samma gång. Tack alla fina underbara vuxna o ungdomar som hedrade Linda den dagen. Ett hav av blommor Efter 8 månader midsommarafton-99 ser graven ut så här. Detta var Lindas sätt att själv bygga gravar på när hon begravde något litet dött djur.....stenformationerna på sidorna och runt hela gravbädden.  Älskade Linda Allt för väl vet jag att du inte kommer tillbaka, även om jag för en kort minut talar om dig som om du vore här. Mina ögon är blinda av tårar jämt,jag vill vara där du är. Jag vaknar på morgonen och vet att jag ensam ska pina mig igenom en dag till.En dag till för att få komma till dig är jag närmare. Jag kan inte förstå varför du inte är här,ändå vet jag ju varför. Du var så rädd att jag skulle dö. Nu slapp du uppleva det. Men kunde vi inte fått leva i många år till så att döden till slut blev naturlig?  Mamma 8månader senare