Slutvärnet uppfördes mellan 1844-66. Det är Europas längsta bostads-
byggnad, hela 678 meter lång. Där finns 263 kanonportar och 172 valv.
I källarvåningen finns de valv som användes som deponeringsplats för Riksbankens dyrbarheter. I slutvärnet, under Garnisonskyrkan, är fästningsmuseet inrymt. Museet skildrar bla. fästningens, flygets, livhusarernas och bygdens historia.

Förslaget på slutvärnet presenterades 1835 av kapten Kleen, fd. magister i fysik vid Lunds universitet. Kleens förslag innebar att tre försvarslinjer skapades på landfronten som gav 60 dygns uthållighet vid en eventuell belägring. Slutvärnet är landfrontens innersta, tredje, försvarslinje. Den avsåg att omöjliggöra angriparens vidare utbredning inom fästningsområdet och skydda hela samhället inom vallarna.

Landfronten utformades enligt den sk. nytyska skolans principer vilket tilltalat Kleen under en studieresa i Europa. Slutvärnet är uppbyggt med en fredssida åt norr och en åt söder samt beklädd med tegel. Byggnaden innehåller förråd, förläggning och plattform för artilleri.

[Slutvärnet med garnisonskyrkans torn, den centrala kaponjären och längst bort Östra tornet. Själva byggnaden stod klar sedan slutet av 1860-talet (påbörjad 1844 efter Kleens ritningar och förslag) men utformningen av den sk. landfronten utanför slutvärnet fördröjdes. År 1902- då detta foto togs- hade man kommit igång med uppmurandet av vallgraven kring kaponjären och vallarna. Arbetsmetoderna tycks vara detsamma som åttio år tidigare; från stenhuggarnas skjul till vänster leder små "railvägar" på vilka schaktvagnen löpte fram till antingen vallen eller vallgravsmuren. På järnvägsrälsen i förgrunden gick de tyngre transporterna.]

Slutvärnet uppfördes mellan åren 1844-66. Byggnaden är hela 678 meter långt och 18 meter bred. Den innehåller 172 logement samt korridor och källare med valv för "Rikets ständers banks redbarheter". Mot försvars-
sidan finns 263 embrassyrer [skottgluggar för kanoner] och en trevånings halvkaponjär. I vardera av slutvärnets ändar finns ett torn om tre våningar. Mellan det västra och östra tornet sluttar byggnaden ca. 2,4 meter. Från tornen leder tillbakasvängda flyglar mot sjösidorna.

Statsrevisorerna anmärkte 1864 på byggnaden och påpekade att "icke påkallad prydlighet förefinnes i Carlsborgs fästning." De chockerades över att man lät trupperna ha en högklassig förläggning. Med erfarenheterna från hur den Karolinska armén bröts ner av dålig hygien, dålig förläggning och utmärglad miljö lämnade man anmärkningen utan notering. De ljusa, luftiga logementen och korridorerna hade kaminer och kakelugnar som eldades med ved fram till början av 1940-talet då man drog in centralvärme.

Vattenförsörjningen var väl utbyggd, inom fästningsområdet fanns ett flertal vattentag och i slutvärnet fanns ytterligare ett. På 1880-talet drog man in vatten från ett vattentag strax utanför murarna. Med hjälp av ett ångdrivet pumpverk pumpades det sedan upp till två vattentankar i Västra tornets takterass. Denna anläggning var vattentorn för Karlsborgs kommun ända fram till 1965. Mellan 1890-1940-talen fanns det bassängbad för befälen med familj i västra tornets källare.

År 1919 drog man in elektricitet på Vanäshalvön. Ställverk och transfor-
matorstation inrymdes i det mellersta tornets markplan. Ingen tycks ha saknat fotogenlamporna det minsta, ofta hade fotogen de beståtts med varit härsken.

Förläggningen var ett pussel för personalstyrkan var oerhört stor. Enligt en förläggningsplan från 1880-talet redovisas 1160 sängplatser samt familjebostäder. 1893 stod dock Östra Befälsbyggnaden klar vilket borde lättat situationen något.

Riksbankens valv i slutvärnet stod klara 1854 till en kostnad av 72 000 riksdaler. Vid en överhängande krigsfara skulle Sveriges guldreserv samt arkiv och andra dyrbarheter. I början av 1900-talet renoverades valven och man utförde omfattande förbättringsarbeten. Bland annat monterade man en pansardörr, ett skåp där riksregalierna skulle förvaras, hyllor för guldtackor samt olika lådor för sedlar och handlingar. Dessutom förstärkte man valven med stål och betong för att de skulle orka bära den stora tyngden som guldförvaringen innebar.

Under krigsåren 1939-42 förvarade Riksbanken guld i valven. Få personer visste att riksbankens "avdelning C" innebar valven på Karlsborgs fästning. Den 5 september 1939 beslöt riksbanken direktion att överföra en del av riksbankens guldreserv till avdelning C. Transporten av guldet anförtroddes Postverket- inte polis eller militär!

Den 7 oktober sändes ytterligare en guldlast till Karlsborgs fästning som nu ruvade på drygt 141 ton guld värt ca. 7 miljarder kronor i dagens penningvärde! Militären som vaktade valven hade detaljerade instruktioner. De fick aldrig veta vad som egentligen doldes bakom pansardörren, men rykten cirkulerade om att det skulle finnas massor av guldtackor i källaren.

1953 överlämnades valven till Karlsborgs Tygstation med förbehållet att de vid ett eventuellt beredskapsläge skulle disponeras av Riksbanken. Totalt Disponerade Riksbanken fem valv, 1985 ansåg de sig inte längre ha användning av dem utan avstod från alla dispositionskrav och återlämnade valven.