Kommendanthuset byggdes ursprungligen som bombsäkert konvalescenthem, men användes 1878-1928 som högkvarter för fästningens kommendant. From. 1929 är det bostadshus.

Kommendantgatan 11 på Karlsborgs fästning är mest känd som Kommendanthuset, men dess ursprungliga namn är Konvalescenthuset. Grunden lades redan 1831 men huset stod inte klart förrän 1838. Genom byggandet av Kommendanthuset ansåg man att utöva en organiserad hälso- och sjukvårdstjänst på Karlsborgs fästning.

I likhet med övriga viktiga byggnader inom fästningsområdet byggdes Kommendanthuset ”bombfritt”. Detta innebar att den övre våningen belades med ett ca. 75 centimeter tjockt sandlager för att inte själva byggnaden skulle skadas om artillerigranater slog ner genom yttertaket.

År 1838 invigdes Kommendanthuset, men inte som sjukhus utan som festsal där man höll bal för den besökande storfurst Alexander av Ryssland. Som ett komplement till K. byggde man 1838 ett apotek med laboratorium, materialkammare, två källare samt boningsrum för apoteksföreståndaren. Härmed har man inrättat ett centra för organiserad hälso- och sjukvårdstjänst på Karlsborgs fästning.

År 1834 tillträdde Dr. Otto Marin tjänsten som garnisons- och sjukhusläkare på Karlsborgs fästning. Dr. Marin var en mycket kompetent läkare, hans insatser vid koleraepidemin 1834 var helt avgörande för att ingen i Karlsborg drabbades. Från apoteket ordinerade han brännvin ”suptals” - dåtidens universalmedicin. Vad annars kunde han ha ordinerat mot de förhållanden som rådde? Alla förläggningsutrymmen nyttjades hårt, där rådde hög luftfuktighet, dålig ventilation, ensidig kost samt dålig hygien ur alla aspekter. Alla dessa förhållanden utlöste med jämna mellanrum skörbjugg, nattblindhet, diarréer och olika slags inflammationer.

Kommendanthuset fick ständigt anmärkningar från läkarmyndigheter för att det inte var ändamålsenligt. Utrymmet var otillräckligt, luftväxlingen var otillfredsställande och konvalescenternas promenadplats väster om byggnaden var inte inhägnad. Sjukhusen belades inte beroende på sjukdomsart utan av hänsyn till patientens förbandstillhörighet. Detta medförde exempelvis att patienter med magsjuka kunde få dela rum med nyopererade.

Kommendanthuset fungerade som sjukhus under 40 år, under denna tid skedde avsevärda förbättringar och framsteg inom hälso- och sjukvården. 1874 rev man det gamla apoteket och byggde ett nytt på samma plats. Från och med 1875 hade man äntligen lyckats bemästra bristsjukdomen skörbjugg gemon bättre kost, hygien och ventilation. I Sverige hade det tagit närmare 600 år att betvinga skörbjuggen!

Sjukvården ombesörjdes av en garnisonsläkare och en förste bataljonsläkare vid sappörbataljonen som tillika svarade för sjukvårdstjänsten vid disciplinkompaniet och volontärskolan. För underbefälsskolan avdelades en extra läkare ur fältläkarcorpsen. Underbefälsskolan hade även särkilda sjukrum och egen ekonomi. Kontraktsanställda, sk. privata arbetare, vårdades vid sjukdom i rum som särskilt avsetts för artilleriet och vårdades där av en sjukvårdsartillerist.

På undervåningen fanns sjukhusväbelns och garnisonsläkarens bostäder samt förrådsutrymmen. På övre plan fanns mottagningsrum, sjukrum, persedelrum, badrum, officersrum samt mottagnings- och sjukrum för underbefälsskolan. Badrummet hade både varmt och kallt vatten. Där fanns sammanlagt tre badkar, två av dem var i trä. Underbefälsskolan hade ett eget badkar av koppar med tillhörande duschanordning.

Hälso- och sjukvården utvecklades på Karlsborgs fästning, även om det gick långsamt. De otaliga klagomålen tog dock tid att åtgärda. Personlig hygien, näringsriktig kost och en ren närmiljö var svårt och tog lång tid att lära. Det bestämdes att förläggningarna skulle skuras med vatten som tillsats karbolsyra samt att sängkläderna skulle piskas en gång i veckan, vidare skulle befälen visitera soldaternas personliga hygien. Var fjortonde dag var det tvättbyte, ansikte och händer däremot var tvungna att tvättas dagligen. Men den största förbättringen ändå måste ha varit att byta ut morgonsupen mot ett frukostmål.

Då Garnisonssjukhuset  togs i bruk blev Konvalescenthuset Kommendanthuset. ”Kommendantskapet” lämnade sin plats i slutvärnet och etablerade sig istället i Kommendanthuset, kommendanten själv flyttade in i fd. garnisonsläkarbostaden. Ända fram till 1928 nyttjades sedan huset för kommendantskapets administration.

Mellan 1928-92 disonerades Kommendanthuset som bostadshus med fyra lägenheter. Sedan 1992 använder Underrättelseskolan lägenheterna i nedre plan som lektionssalar.