|
 |
|
I krigsarkivet finns en liten tunn bok förd av den blivande överstelöjtnanten Adolf Stålhammar. Boken må vara knapphändig, men den ger ändå en sammanhängande bild av vardagslivet på fästningen. Dagboken är förd 1844-45, Stålhammar är alltså bara tjugo år då han fullgör sin nio månader långa kommendering på Karlsborgs Fästning.
Adolf Stålhammar [1824-1907] kom från Lemnhult i Småland och tillhörde en släkt med en lång rad framstående militärer, särskilt under karolinsk tid. Våren 1844 får han order att inställa sig för tjänstgöring på Karlsborgs Fästning. Efter tre dagars resa inställer han sig på fästningen den sista dagen i april. Löjtnant Wiggman och kapten Kleen blir hans närmsta överordnade. Hans främsta uppgift tycks ha bestått i att övervaka och organisera diverse arbeten utmed fästningens försvarslinjer. Enligt ritningar bestod fästningens yttre verk av tio räta linjer, dessa numrerades sedan med början vid Götiska valvet och räknades motsols. Linjerna I-IV täcker landfronten, V-VI östra fronten, VII-VIII den korta norra fronten och slutligen IX-X som bildar fronten mot Rödesundsviken. Av Stålhammars anteckningar att döma deltog han bla. i den nyss påbörjade uppbyggnaden av slutvärnet. Stålhammars anteckningar är ganska kortfattade, men man får ändå uppfattningen att han genast funnit goda vänner bland fästningens konduktörer och underkonduktörer [fortifikationens motsvarighet till infanteriets fanjunkare och sergeanter]. Tillsammans med Kilgren, Limnell, Klint och Strandberg verkar han ha bildat en liten egen grupp. Under hösten höll de till på fästningens tegelbruk [beläget i Norra Skogen vid Bottensjön]. Vad än det var de sysselsatte sig med där verkar det vara så pass hemligt att det antecknas med en enda kryptisk bokstav – ”r” [11/9]. Vad man däremot kan gissa sig till är att det intogs många ”sexor”. Kanske var det grund av dessa som sotaren misshandlades den 13/9? Möjligen betyder ordet ”tsera”, 14-15/9, någon slags bestraffning för misshandeln. Adolf Stålhammar tycks gjort ett gott jobb med övervakningen av sitt arbetsmanskap och man märker tydligt hur han stolt noterar hur många som står under hans befäl [tex. 26/8]. Förutom anteckningarna om hur mycket spik han rekvirerar kan man också få lite mer personlig inblick i exempelvis midsommarfirandet och utflykten till slussen i Forsvik. Den 24 april 1845 lämnade han Karlsborg för gott sedan han antagits som sergeant vid Göta artilleriregemente i Göteborg. Här nedan kan ni ta del av
Adolf Stålhammars dagbok. |
