Om kulturen Skinhead innebär inte bara rasism och rakat huvud. Skinhead är en kultur med rötter och ursprung från slutet av sextiotalet i Storbritannien och Västindien. Historien om skinheads är ofta felbeskriven, ibland även omskriven för att passa läsarnas politiska uppfattning och fördomar. Högerextremistiska, rasistiska och även vanliga dagstidningar glömmer alltid att nämna viktiga bitar i sina artiklar om skinheads. Tidningarna framställer skinheads som alkoholister, arme´freaks och rashatare vilka har rakat håret för att visa sina nazistiska sympatier. Det är inte många skinheads i Sverige som vet någonting om deras kultur. Sverige är inte alls reprensativ för subkulturen. Vill man veta sanningen fråga dem som kommer ihåg hur allting startade i England på slutet av sextiotalet, de som såg kulturen blomstra och försvinna, de personerna som såg de första skinsen komma till USA, Japan och Skandinavien. En av dem är en gammal skinhead, George Marshall. Han har tillägnat hela sitt liv till skinhead kulturen, men inte en dag till fascismen. Han var utgivare till den största skinhead tidningen, ”The Skinhead Times” som är läst över hela världen. På varje exemplar av tidningen står slogan ”Pride without prejudice” tryckt, vilket visade vilken antirasistisk och politisk åskådning tidningen spred. The Skinhead Times var ett andningsrum i tider när National Front och fascister värvade skinheads till sina gäng. Marshall har även skrivit många böcker om skinheads och SKA* band på ett ärligt sätt. De skinheads som jag har mött har alla olika idéer och ideal: skinheads av alla raser, kön, fotbollslag och politik. Ingen annan än de själva skulle antagligen förstå varför de är som de är och gör vad de gör. *SKA=Musikstil från Jamaica som uppstod i slutet av 50-talet, kallad Jamaica-SKA som spelades av bl.a. Desmond Dekker, Skatalites, Laurel Aitken, tidiga Bob Marley & the Wailers och många fler. Musikstilen är ganska lik reggae men med snabbare takt och oftast med blåsinstrument. SKA:n hade en uppgång i början på 80-talet med relativt kända band som Specials, Beat, Selecter, Madness m.fl. Dessa spelade en snabbare version av Jamaica-SKA:n, mer uppblandat med rock`n roll. SKA:n lever kvar än idag och spelas över hela världen. ”Skinhead too me means working class pride” 16-year-old-girl from Hawaii. SKINHEAD KULTURENS HISTORIA. Skinhead kulturen föddes i England i slutet på sextiotalet. 1968 kunde skinsen räknas som en separat grupp. Stilen fick sitt första genombrott 1969, skinsens heliga år. Skinheads talar ännu om ”The spirit of 69”. En av de första subkulturerna som var identifierad av anhängarnas klädstil, var Teddy boys eller Teds. Teddy boys lyssnade på rock´n roll och klädde och klippte sig på klassiskt rock´n roll vis. De var ungefär som de svenska ”raggarna” och levde inte ett vanligt liv. Sen kom Modsen, de körde Vespa och tyckte att de tillhörde eliten. De var kända för att starta våldsamma upplopp vid havskuststäderna i England. Modsen bestod av två huvudgrupper, de trendiga modsen vilka brukade klä sig i dyra och lyxiga kläder och hard modsen vilka var arbetarklassungdomar vilka utvecklades till skinheads. Skinheadkulturen var annorlunda jämfört med de tidigare subkulturerna. Någon sade att skinheads var en arbetarklassprotest mot flower power hippies och artcollege mods. Det är inte riktigt sant, men det är nog ingen slump att båda grupperna kom till under samma decennium. En annan viktig influens kom från de svarta i Väst Indien. De hade sin egen subkultur, rude boys. Rude boysen gav skinheadsen deras första musikstil, SKA och Blue beat, de influerade också skinsens klädstil och attityd. Fotbollshuliganerna var också en viktig influens för skinsen. De kallades boot boys därför att de hade industrikängor med stålhätta på fötterna.Efter många slagsmål mellan olika fotbollshuliganer förbjöds bootboysen att ha på sig kängorna under matcherna. Rude boy och skinheadkulturen växte sig tillsammans och blev som en. Svarta skinhead gäng och vita rudeboys var inte ovanligt. En typisk skinhead på slutet av sextiotalet var en arbetarklassungdom som lyssnade på SKA musik, hade kortklippt hår, var fotbollshuligan, klädde sig i arbetar- o rude boy inspirerad klädsel. KLÄDSEL, MUSIK, FOTBOLL OCH ATTITYD. Klädsel och frisyr var och är väldigt viktigt för skinheads med god smak. Håret är klippt med en elektrisk hårtrimmer för att det är billigt, lätt att tvätta, snyggt och om man kommer i slagsmål kan ingen greppa tag i det. Skinheads ville klä sig i snygga kläder men som inte blev utslitna i bråk. Deras identitet visade de genom att klä sig i jeans, donkey jackor(arbetarrockar), hängslen och välpolerade kängor. De vek upp eller klippte av sina byxor för att göra kängorna mer synliga. Många skinheads idag ser ut som sina föregångare från sjuttiotalet. Vissa gamla skinhead kläder har blivit populära och trendiga t.ex. Fred Perry och Ben Sherman skjortor, Dr Martens kängor och Lonsdale London tröjor. Arbetarklädseln användes bara på dagarna, när de skulle gå ut på kvällen till de lokala klubb och dansställerna klädde de sig i rude boy inspirerad klädsel såsom treknapps kostymer, crombies, pork-pie hattar och loafers. Den stilen är ganska sällsynt i dag med undantag för ”Top-gear skinsen”. Skingirls klär sig ofta i korta kjolar, kostymer och loafers. Vissa tjejer klär sig som killarna men det är en ny företeelse. Deras frisyrer skiljer sig från killarnas, de rakar inte hela huvudet utan sparar luggen och håret på sidorna. På vissa platser har skingirlsen egna gäng utan killar, som ”Backstreet Boot Girls” från Kalifornien. Attityden och intressena bland skinheads har varit nästan samma i 30 år- festa, fotboll och musik är några exempel. De första skinsen föraktade partipolitik och majoriteten gör det även idag. Skinheads syns ofta i gäng för de har många fiender och hamnar lätt i bråk, då kan det vara farligt att vara ute ensam. De flesta skinheads är emot droger. Droger har aldrig varit en del av skinhead kulturen. Fotboll är viktigt för de flesta skinheads, många skulle offra sin vänstra hand för att deras lag skulle vinna cup finalen. Ian Walker beskriver en fotbollsmatch med 4000! skinheads på läktaren: ”They all wore bleached Levi´s, Dr. Martens, a short scarf tied carvat style, cropped hair. They looked like an army and after the game, went to action like one.” Den första skinheadmusiken kom från jamaicanska emigranter. Musiken kallades SKA, Bluebeat, Rocksteady och skinhead reggae. SKA musik spelas med snabb baktakt och texterna handlar om det vanliga livet. Musiken är utmärkt att dansa till. På senare tid har flera svenska band börjat spela SKA bl.a Liberator, Chickenpox och Tic tox. Den andra vågen av skinhead musik på slutet av sjuttiotalet var en slags punk rock kallad Oi!. Oi! är londondialekt och betyder ”Hey” eller på göteborgska ”Öh, dö!”. Skinsen och punkarna gillade de aggressiva texterna, den snabba takten och den hårda musiken. Vissa skinheads började klä sig i punkinfluerade kläder och punkarna tvärtom. Texterna handlade om slagsmål, fester, kärlekshistorier, fotboll och livet med band-medlemmarna. De flesta banden var inte politiskt aktiva men vissa spelade på ”Rock mot rasism” konserter i början på åttiotalet. Oi! musik fick ett dåligt ryckte i brittisk press p.g.a. att vissa band hade rasistiska åsikter t.ex. Skrewdriver. Några kända Oi! band är Cockney rejects, 4-skins, The Oppressed och The Business.