Tänk vilket fantastiskt ungdomsarbete Gellivare har byggt upp. Det finns få kommuner, och då är vi allvarliga, som ens kommer i närheten av den framgång och det arbetssätt som Gellivare kan visa på. Andra kommuner vi besöker och som vi har kontakt med är fulla av beundran och lyssnar intensivt till varje liten detalj vi återger. Gellivares ungdomsarbete är ett varumärke. Men Gellivares ungdomsarbete har nu havererat.

Detta är konstateranden och vinklingar från vårt sätt att se det. Till viss del riktas skarp kritik. Någon kommer kanske känna sig påhoppad. Någon kommer fullständigt att hålla med. Någon kommer kanske tycka att vi är idioter. Den som vill ta till sig gör det. Egentligen bryr vi oss inte mer än att det är tråkigt att behöva se något man till stor del varit med om att bygga upp - så snabbt börja försvinna.

Vår mening är väl.
Vi skriver detta enbart för att vi älskar denna kommun.

1999-12-14

Sammanfattning och huvudmening

Ett av landets mest kända och omtalade ungdomsarbeten har havererat. Ett av kommunens uttalade strategiska områden - ungdomarna - är inte prioriterat i dagens arbete. I varje fall inte på politisk nivå. De flesta ungdomsverksamheter är ständigt utsatta för ålagda eller tänkta besparingar. Oftast helt obegripliga besparingar som är småpotatis jämfört med vad det ger. Dessutom har politikerna börjat blanda ihop fritidsgårdarnas verksamhet med Ungdomsrådets och ungdomskonsulentens. Farligt, och det beror på okunskap.

Vi vill att Gellivares så starka rykte om att vara ett av landets bästa på att arbeta med ungdomar ska bestå. Det kommer det inte göra med dagens låga prioritet och engagemang. Detta är också huvudmeningen med denna skrivelse - ungdomsfrågorna är inte viktiga något mer.

Bakgrund

Vi har båda i mer än åtta år på olika sätt arbetat med ungdoms- och framtidsfrågor i Gellivare kommun. Idag har vi båda hunnit bli 24 år. Det startade med att vi var med om det omfattande arbetet med att ta fram det Ungdomspolitiska Handlingsprogrammet och lite senare som en följd av detta att etablera Ungdomsrådet i Gellivare. I Ungdomsrådet har vi båda suttit som ordförande, Johan som den första och Daniel som den andra. Efter det har vi varit inblandad i ungdomsverksamheterna genom att ha varit drivande i bland annat arrangemangen av ungdomskongressen "Ung å Ren -94", kringarrangemanget till Junior VM "SnöRöjjet", konsertkvällen "En Gala mot Våld" samt kampanjveckan "Gällivare".

Johan har under läsåret 1997/98 arbetat i Luleå som regionchef i Norrbotten för utbildningsprogrammet Ung Företagsamhet (UF) och är nu projektledare för Ung & Egen hos Priora Nyföretagande i Luleå.

Daniel har arbetat som elevassistent, vikarierat inom barnomsorgen och även som ungdomskonsulent i kommunen. Han har nu läst ett år socialpedagogiskt ungdomsarbete i Stockholm och arbetar nu som resursperson på en skola i Neglinge utanför huvudstaden.

Det är några få som kan hela historiken, processen och arbetet bakom kommunens ungdomssatsning - från början till dags datum.

Vi är nästan majoriteten av dessa.

Ung Invest

Ung Invest är ett resurs- och utvecklingsföretag som bildades i september 1995 av oss tillsammans med Niklas Abrahamsson. I dag ägs företaget av oss tillsammans med Fredrik Larsson (som nu arbetar som programmerare och systemutvecklare på Universum i Stockholm). Det konkreta arbete vi utför är föreläsningar om ungdomars livssituation, inflytande och utveckling; utbildar lokala ungdoms- och elevråd och fungerar som konsulter i olika insatser riktade till ungdomar. Mycket av vårt arbete har alltid gått ut på att visa på den metod och den process som Gellivare gått igenom vad gäller att göra ungdomarna mer delaktiga i samhället. Den är vi stolta över. Gellivare är vi stolta över.

Gotland, Vara, Lidköping och Hedemora är alla exempel på kommuner där vi gjort lite mer riktade insatser som seminariedagar – allt för att dessa har varit intresserade av våra och Gellivares kunskaper i att få unga människor delaktiga i samhället. I skrivande stund planeras en seminariedag i Mölndals kommun. Listan kan göras mycket längre om vi räknar med alla som allt sedan 1992 fått ta del av information och föreläsningar om arbetet i Gellivare kommun. Egentligen kan man säga att vi under fyra års tid marknadsfört Gellivare runt hela landet, gratis. Men det bjuder vi så gärna på eftersom vi själva fått så oerhört mycket av kommunen när vi var yngre.

Grunden i ungdomsarbetet

1990 inledde Gellivare kommun ett omfattande arbete för att förbättra livssituationen för ungdomarna i kommunen. Omfattande enkätundersökningar och efterarbeten mynnade i juni 1992 ut i ett unikt Ungdomspolitiskt Handlingsprogram. Ett handlingsprogram som tack vare en oerhört bred förankring hos kommunala tjänstemän, politiker och inte minst ungdomar blev ett totalt genomslag och förändrade hela kommunens syn och satsning på

framtiden, ungdomarna.

En chefstjänsteman myntade uttrycket: "ungdomsfrågor är inte bara fritidsgårdar" och det är något som genomsyrade hela ungdomssatsningen i Gellivare. Uttrycket är mer än någonsin aktuellt idag.

Årets Ungdomskommun 1996

1996 utsågs Gellivare till Årets Ungdomskommun. Priset delades, på uppdrag av Regeringen, ut av Ungdomsstyrelsen och Svenska Kommunförbundet. Priset syftar till att visa på goda exempel i arbetet med att ge ungdomar ett reellt inflytande i samhället. Juryns motivering var:

I samband med priset gavs en prissumma på 300 000 kr. Den största delen av dessa pengar var märkta till att producera en idéskrift/bok om det arbete som pågår och har utförts i kommunen. Uppdraget gick till Daniel Persson och mig tillsammans med journalisten Lena Edenbrink. Boken fick namnet "Vi hade väl egentligen inget val" och var ett direkt citat från en ledande politiker i kommunen på frågan varför den kraftiga satsningen på ungdomar inleddes. Boken var klar i november 1997 samtidigt som Gellivare stod som värd för Ungdomsstyrelsens årskonferens där nästa års ungdomskommun utsågs. På konferensen var även ungdomsministern närvarande. Resterande del av priset avsattes för stipendier för att belöna eldsjälar och till insatser för att stärka elevdemokratin. Vi fick också mottaga ett stipendium var. Tack tack.

Under 1997, då Gellivare ännu ståtade med utmärkelsen, avslöjades en hemsk LSD-härva i kommunen. Härvan hade förgreningar långt ner i landet och Polisen i kommunen anser vi gjorde ett beundransvärt arbete med kartläggning och slog sedan till i precis rätt ögonblick för att fånga upp en stor skara inblandade. Media högg direkt och gjorde ett fatalt misstag i att sammankoppla denna härva med utmärkelsen som årets ungdomskommun. Man gjorde sig inte besväret att verkligen undersöka varför kommunen fått pris. Misstaget att sammakoppla händelserna var också någonting ungdomsministern belös i ett tal under konferensen i Gellivare i november 1997. I samband med härvans avslöjande skrev vi en debattartikel "Knarkhärvan - bland det bästa som hänt kommunens ungdomar." och belös det arbete som ligger bakom att härvan avslöjades och menade att det arbetet är anledningen till att Gellivare lyckas avslöja sådana händelser.

Nåväl, efter Gellivare har i tur och ordning, Jönköping, Skellefteå och nu i år Ludvika fått ta emot den ärofulla utmärkelsen.

Här nedan beskriver vi hur verksamheten i dag ser ut och även till viss del historiken bakom detta. Vi avslutar varje avsnitt med rubriken "Dagens problem " där vi ger vår syn på verksamheten idag och vad vi anser är bra och vad som är brister – dels i verksamheterna men framförallt från strategiskt och politiskt håll.

Tidigare år har ungdomsfrågorna legat högst upp på den politiska dagordningen och prioriterats högt ute i verksamheterna. Så är det inte idag.

När utmärkelsen som Årets Ungdomskommun delades ut på en konferens som Svenska Kommunförbundet arrangerade på Stockholm Globe Hotel i oktober 1996, talade det dåvarande kommunalrådet och tackade för priset. Huvudtesen i tacktalet var att nu förbinder sig kommunen att än mer jobba med ungdomsfrågorna för att verkligen visa att priset kommit rätt. Så blev det inte. Det aktiva ungdomsarbetet försvann nästan direkt, både den politiska viljan och engagemanget "nere på marken". Kanske var det en följd av att en visionär och viljekraftig förgrundsfigur bland politikerna, som mer än många andra värnat om ungdomarna, försvann från orten. Kanske inte. Kanske tog den så omtalade LSD-härvan musten ur alla. Kanske inte.

Dagens problem är enkelt. Dagens politiker i kommunen har i många fall ingen som helst aning om vilken vikt ungdomsarbetet måste ha. Dagens politiker har i många fall ingen som helst kännedom om det tidigare arbetet. Dagens politiker har i många fall inte förstått vilket oerhört känt och starkt varumärke kommunens ungdomsarbetet är i Sverige. Dagens politiker tänker i pengar, inte i verklighet. Dagens politiker tänker på sin "egen" budget, inte på vad en liten besparing i sin budget ger för ökade kostnader på andra ställen. Ungdomarna är de sista man kan spara pengar på. Det har inte dagens politiker insett.

Ungdomsrådets verksamhet har gått lite upp och ner under de gångna åren. Det är synd men naturligt. Ungdomar kommer och ungdomar går. Intressen förändras och flyttlassen till utbildningar ökar i antal. Trots detta har ändå Ungdomsrådet åstadkommit en hel del under åren och har framförallt ett starkt förtroende och förankring. Bland annat har man hunnit göra en total omorganisation, haft ett utbyte med en stad i Italien samt att man så sent som i våras deltog i ett ungdomsting som ungdomsminister Ulrica Messing speciellt kallat Gellivare Ungdomsråd till.

Engagemanget i Ungdomsrådet har sviktat under de senaste åren. Ingen riktig eldsjäl har funnits även om många ungdomar har visat en stark vilja och försökt. I början på denna månad (december 1999) höll vi en utbildning för det nyvalda ungdomsrådet. De ungdomarna, som var allt mellan 14 och 22 år gamla, visade en stark glöd och vilja att verkligen jobba vidare. Kort och gott ser det faktiskt bra ut på den fronten. Ungdomsrådets största problem är att nå ut till alla ungdomar och få dem att ta steget och börja engagera sig.

Under de första verksamhetsåren nyttjades Ungdomsrådet ofta och intensivt i att delta på olika möten och utvecklingsgrupper. Detta har i stor mån avtagit, kanske till viss del som följd av att ungdomarnas engagemang under alla år inte varit det allra största. Det är nu dags att åter ta upp denna tråd och återigen få med ungdomarna genom Ungdomsrådet i olika grupper som försöker utveckla kommunen.

Två konkreta förslag som vi anser skulle ge mycket:

Denna tjänst kom till för att enbart arbeta med ungdomars delaktighet och inflytande i kommunen. Liknande tjänster finns på ett antal platser i landet. När tjänsten tillsattes var det naturligt att en person som skulle jobba med ungdomar var tvungen att ha deras förtroende. Därför tog dåvarande kultur- och fritidschefen alla ansökningar med sig till ungdomsrådet och ägnade en hel kväll åt att gå igenom alla med ungdomarna. Två valdes ut och sedan intervjuades dessa av chefen och ungdomsrådets ordförande.

Detta gav ungdomarna två saker: dels en ungdomskonsulent de litade på och som dom tyckte om och dels en oerhörd respekt för att vuxna absolut ville att de skulle vara med och bestämma och tycke att det var viktigt. Detta var ett av de stora avstampen till att ungdomarna kände att de vuxna litade på deras omdöme och att de verkligen tyckte det var roligt att ungdomarna fanns med och påverkade.

I dag spirar lite funderingar om att denna tjänst ska dras in eller i varje fall läggas ihop med föreståndartjänsten på Stacken alt fritidsgårdschefstjänsten. Katastrof är det enda ord som finns att säga. Det är oerhört olyckligt att sammanföra dessa två verksamheter då ungdomskonsulentens uppgift att värna om ungdomarnas rätt och delaktighet - inte för att enbart slåss för att fritidsgårdsverksamheten ska bestå, ha personalansvar etc.

Ungdomskonsulenttjänsten är mycket viktig och central i hela ungdomsarbetet. Försvinner den är det mesta förlorat och ungdomarna har tappat det stöd de behöver. Att sammanföra tjänsten med föreståndartjänsten på Stacken alt fritidsgårdschefstjänsten är att sänka båda verksamheterna till botten.

Denna tjänst bör absolut istället flyttas in tillbaka under kommunstyrelsen och kommunledningskontoret för att än mer belysa vikten av ungdomsfrågorna och meningen att ungdomskonsulentens arbete ska vara övergripande.

Ett annat problem är att det praktiska arbetet (kontrakt, göra och distribuera medlemskort etc) med "Ungdom mot Droger" som det är idag tar upp så gott som ungdomskonsulentens hela tjänst under någon månad på hösten. Detta är viktigt att ha i åtanke när nu projektet ska permanentas. Går dessa arbetsuppgifter hand i hand med att främja ungdomars delaktighet och inflytande? Det anser inte vi och tycker att det praktiska arbetet måste lösas på annat sätt i framtiden. Däremot anser vi det viktigt att ungdomskonsulenten håller i projektinformationerna ute på skolorna.

Stacken var tidigare benämnd som Ungdomens Hus i Gällivare men kallas numera ungdomsgård. Stackens tillkomst är egentligen en saga, där dåvarande kommunalråd gjorde en oerhörd uppoffring för att ungdomarnas vilja skulle bli verklighet. Stacken är från grunden byggd efter ungdomarnas visioner och vilja. Tanken var att ungdomarna själva, med starkt stöd av någon vuxen från framförallt näringslivet, skulle driva verksamheten. Eldsjälar fanns och när många av dessa med tiden försvann tappades strukturen i många avseenden. Ekonomin blev sämre, eller egentligen riktigt riktigt dålig, och efter många års hårt kämpande och ett fantastiskt engagemang från några få eldsjälar som fanns kvar och många yngre har verksamhet i huset alltid i någon form funnits.

Något som i många fall glöms bort eller som sällan kommer upp i ljuset är den fantastiska sociala roll detta hus mitt i Gellivare centrum har spelat. Vi kan utan förbehåll räkna upp 8-10 ungdomar, killar som tjejer, som mer eller mindre har räddats ur kriminalitet, droger och allmän håglöshet. I Stacken har dessa unga människor hittat en samvaro, trygghet och en bekantskap som gör att de valt bort vägen att ha sitt liv registrerat i polisens register eller på ett ungdomshem. Man har också hittat äldre ungdomar/yngre vuxna som hjälpt dem att känna delaktighet och ansvar – i detta fall över ett hus och en förenings överlevnad. Stackens förmåga att fånga upp ungdomar som i många fall idag skulle vara en "tung belastning" för kommunen är värd varenda liten krona detta hus någonsin har och kommer att kosta Gellivare kommun.

I nuläget är Stacken en kommunal ungdomsgård. En lösning som tagit något år att jobba fram och som idag fungerar ypperligt. Ungdomarna trivs och det "myllrar" av folk igen som det en gång i tiden var tänkt. Ungdomarna får även komma i kontakt med vuxna (fritidspedagoger och fritidsledare) som de tycker om och som de kan lita på. Det sätts gränser och ungdomarna har tillgång till aktiviteter. Till exempel är ett Internetcafé igång sedan ungefär nio månader.

Kommunen sitter nu i långt gångna tankar om att spara pengar - på ungdomarnas bekostnad. Rykten om vilka åtgärder man vill, eller undersöker att vidtaga, går varmt. Ungdomarna är förbannade. Kontentan är i alla fall att det "måste" sparas pengar på fritidsgårdsverksamheten, och därför vill man införa att Stacken ska bli halvt om halvt föreningsdrivet. En föreningsdrift ger ett otryggt hus där ungdomarna tappar kontakt med de viktiga vuxna i deras närhet på kvällarna. Av erfarenhet vet vi att det också kommer uppstå problem med drogkontrollen. Alla inom föreningarna kanske inte alltid inser vikten av att Stacken är och förblir ett drogfritt hus.

Ett annat problem är att det allt som oftast under "storhelger" visar sig vara stängt på Stacken. Vi kan konstatera att är det någon helg under året som det måste finnas tillgång till en plats för ungdomar är det under storhelger. Då kan inte huset vara stängt. Eftersom vi ej har fakta över anledningarna till att det varit stängt vissa helger tar vi oss friheten att spekulera i två anledningar. Den första är ekonomiska aspekter, att det är dyrt att ha öppet storhelger vad gäller lönekostnader. Vår kommentar: Stäng en vardag eller två då för att "spara pengar" till de viktiga helgerna. Den andra anledningen kan vara ett mänskligt skäl, nämligen att få folk att jobba när alla andra är lediga. Vår kommentar: Vad är viktigast? Ungdomar som inte har någonstans att vara än att en/två anställda på kommunen måste offra sig och jobba en storhelg. Visst alla vill vara lediga, men har man valt detta yrke ligger det i naturen att jobba på ungdomars fritid. Detta är en chefsfråga. På storhelger ska Stacken var öppet, kosta vad det kosta vill.

Skolverksamheten är satt under hårda besparingskrav. Trots detta är det skolans uppgift att följa de regler och riktlinjer som är uppsatta i gällande skollag och läroplaner. I dessa står att läsa att undervisningen ska bedrivas i demokratisk anda och att elevens inflytande är av allra högsta vikt - samt mycket annat närrelaterat där elevens delaktighet sätts i fokus.

Elevinflytandefrågorna har fått en högre prioritet de senaste åren och det ska alla skolor ha ett plus för. Men ett ännu hårdare arbete krävs och framförallt en större tilltro till elevers omdöme och klokhet. Dessutom behövs en högre ekonomisk prioritet för att än mer förstärka vikten av elevernas inflytande. Den formella delen av inflytandet ute på skolorna upprätthålls genom att stadgade klassråd hålls och i förlängningen att varje klass väljer representanter att ingå i skolans elevråd. Forumet "elevråd" är dock ingenting som i skollag eller i annat styrdokument finns föreskrivet utan är en positiv förekomst som bör uppmuntras än mer. Idag finns elevråd på alla skolor i Gellivare kommun. Troligen har även alla skolor tilldelat elevrådet "kontaktlärare" eller något annat vuxet stöd. Detta är mycket bra. På alla skolor är däremot de ekonomiska tilldelningarna till elevrådets verksamhet mycket små, för att i förhållande till nytta säga obefintliga. Som exempel kan vi ta Välkommaskolan som förra läsåret tilldelade sitt elevråd medel motsvarande 0,03 promille av sin totala budget efter intäkter.

Det är beklämmande att elevernas formella inflytande över skolans verksamhet, trots prat om dess oerhörda vikt, inte prioriteras högre ute i skolorna. Elevernas inflytande och demokratifostran är en så pass central och dominerande del av det uppdrag skolan har att det också, oberoende av besparingar, måste prioriteras mycket högt. I den prioriteringen måste ingå att de aktuella elevråden tilldelas nog med medel för att under ett läsår kunna köpa in relevant utbildning för att klara sitt uppdrag samt att kunna driva en fullgod verksamhet med de utgifter denna för med sig. De medel elevråden idag tilldelas från skolornas budgetar är nästan pinsamma och ger inget som helst utrymme till någon verksamhet av volym.

Vi kan tänka oss att argument som: "måste ungdomar ha pengar för att ha inflytande" kommer att diskuteras. Vårt svar är: Nej, givetvis inte. Men det underlättar och möjliggör marknadsföring och kampanjmöjligheter som annars inte finns utrymme för. Skolorna själv stödjer sitt tunga arbete och svårigheter till utveckling med att "vi tilldelas för lite pengar".

De ekonomiska tilldelningarna till framförallt elevråden är pinsamt låga och kan ibland hänföras till ren skendemokrati. Här är två konkreta förslag:

Kommunfullmäktiges budgetsammanträde i november beslutade avsätta runt 1,7 miljoner kronor till arbete med förslag utifrån utredningen "Förebygga ungdomsmissbruk 3+3". Vi vill innan vi går in på detta ämne reservera oss för att vi inte är fullständigt uppdaterade med alla uppgifter runt detta beslut och dess konkreta resultat, men kan kort konstatera att det inte ens för oss som är väldigt van att läsa kommunala handlingar, följa närliggande debatter och framförallt förstå det språk en människa börjar prata när denne blir politiker - är lätt att utläsa vad som egentligen beslutats under förvillande och stökiga budgetsammanträden.

Men… detta är våra generella kommentarer till denna utredning som vi för länge sedan yttrat oss om, men här tar tillfället i akt att återigen föra fram en del grundläggande ståndpunkter:

Utdrag från "Yttrande till remiss, Förebygga ungdomsmissbruk 3+3"

- - - -

Till att börja med vill trycka på att det är bra och viktigt att kommunen ser allvarligt på och tar initiativ till ett större engagemang och bredare arbete för att stötta ungdomar som har hamnat eller är potentiella att hamna i ett missbruk av droger. Vi vet att vi är duktiga att arbeta med ungdomars inflytande i samhället, men vi vill också mena att vi har varit och är dåliga på att ta hand om den lilla grupp av ungdomar som har stora problem. Det är bra att det förs en diskussion för formerna kring detta arbete - vilket också denna utredning är en början till. Inte mycket mer, tyvärr.

Från vår sida är det övergripande omdömet på utredningen ganska lågt. Nyheterna är få. Nytänkandet är minimalt och för oss som är mycket väl insatta i det arbete som kommunen i dag utför ter sig de föreslagna åtgärderna och "projekten" till största del vara små utvecklingar, utökningar eller permanentanden av redan befintliga verksamheter eller projekt. Grunden till detta är givetvis intressant och visar lite på den metod man väljer allt som oftast för att ta itu med allvarliga situationer. Tyvärr är situationen den här gången att man ska ta "krafttag" för att förebygga ungdomars missbruk. Vår slutsats är rätt kort: Vi måste våga mycket, mycket mer och verkligen visa på vilken prioritet ungdomsfrågorna har i 1996 års Årets Ungdomskommun.

Ett målande exempel som gör att man faktiskt ibland känner en viss uppgivenhet är projektförslaget - märk väl projektförslaget - från kommunfullmäktige om "Politisk vilja". Detta är så fundamentalt urdumt att man börjar fundera över hur vi ska kunna arbeta med attityder till droger bland ungdomar när deras förebilder, våra förtroendevalda företrädare, själva anser att de behöver utveckla ett projekt för att skapa en politisk vilja mot droger och hembränt. Detta är skrämmande, oerhört skrämmande!

Här följer tre centrala och generella punkter som oerhört tydligt visar på brister i denna utredning:

• Gellivare kommun har gjort sig kända för att alltid ha ungdomarna i fokus när man har utformat något för dessa. Detta säger också indirekt det Ungdomspolitiska Handlingsprogrammet. I denna utredning har man utgått från fem tjänstemäns syn på problem och deras mening till förändring. Självklart är det ingenting som säger att deras syn i grunden blir fel för att de inte är ungdomar men kommunen har i detta avseende frångått en tidigare rak linje vilket vi tycker är mycket allvarligt. Ungdomar skulle absolut på något sätt ha varit delaktiga i denna utredning - kanske genom djupintervjuer och/eller genom ett direkt deltagande i projektgruppen. Argument som säger att detta är en utredning som skall göras på tjänstemannanivå är ej heller under några omständigheter godtagbara. Självklart har Ungdomsrådet inbjudits att svara på remissen men det är i denna allvarliga fråga en alldeles för enkel väg till att "ungdomar ska genom aktivt deltagande erhålla delaktighet och inflytande". Detta faktum är mycket allvarligt och är tillsammans med det begränsade nytänkandet de två viktigaste bristerna i denna utredning!

• Mer än hälften av projektgruppens uppdrag har varit att analysera och beskriva unga människors livsvillkor samt att se över och belysa det ungdomsarbete som läggs ner i vår kommun. Ser man sedan resultatet i utredningen inser man att mer än hälften av denna också ägnats åt just detta. Vår ståndpunkt är glasklar: Det har lagts ner mycket värdefull tid på i sammanhanget till viss del relevant information men till utredningens egentliga syfte meningslös och intetsägande analysering och redan tidigare gjorda kartläggningar.

• I viss mån har det gjorts en för stor fokusering på vad allt i denna utredning kommer att kosta. De pengar som föreslås satsas (1 710 000 kr), och som i viss mån av media har setts som en jättesatsning, är i själva verket "växelpengar" och ett oerhört tydligt tecken på vilka småbelopp man är beredd att satsa på ungdomars problem med missbruk. När dessutom en väldigt stor del av "anslaget" är pengar som redan idag finns avsatta i olika verksamheter och endast ska ses som anslag som permanentas får vårt resonemang än mer substans. Det är dags att Gellivare kommun tar i med hårdhandskarna och gör de prioriteringar alla vet är nödvändiga för att säkra vård och social omsorg för sina medborgare - inte bara ungdomar. Ett tydligt exempel som utredningen dessutom tar upp - vilket vi också hoppas är en liten dold markering från utredarna för vad även vi menar - är att en placering på ett "§12-hem" kostar runt 1 800 000 kr/barn och år.

- - - -

Vi får nu se vad som blir av denna utredning och om det verkligen är så att utredningen är antagen rakt upp och ner och utan hänsyn till remissvar och andra yttranden. Vi väntar med spänning.

Många av dessa förslag är de samma som vi lagt fram i vårt yttrande till utredningen "Förebygga ungdomsmissbruk 3+3". De konkreta förlagen har tillkommit dels för att vi själva är lärda att man inte ska gnälla och kommentera saker om man inte har några egna förslag eller argument. Nedanstående förslag är alla dragna något ur sitt sammanhang och är i stort skrivna med hänvisning till problembilden med ungdomars missbruk. Missbruksfrågan är dock någonting som kommer åter hela tiden och oftast blir följden av att unga människor är missnöjda. Därför är förslagen ändå både riktiga och viktiga. Förslagen är mycket konkreta. Unga människor är konkreta.

Varför har ungdomsarbetet havererat?

• Ungdomsfrågorna prioriteras inte i kommunen något mer - detta trots beslut om att det ska vara en av de strategiskt prioriterade områdena.
• Kommunpolitikerna har generellt för dålig kännedom om det gångna ungdomsarbetet och inser därigenom inte dess vikt.
• Politikerna har börjat blanda ihop fritidsgårdsverksamheten med Ungdomsrådets och ungdomskonsulentens inriktning.
• Att ens fundera över en neddragning (dvs föreningsdrift) alt nedläggning av Stacken är att gräva en grav för kommunens unga.
• Att förslag/funderingar finns om att lägga ihop ungdomskonsulenttjänsten och föreståndartjänsten på Stacken till en enda. Lycka till!
• De ekonomiska tilldelningarna till elevernas mest konkreta inflytandearbete, elevråden, är alldeles för små.
• Att allt praktiskt arbete i "Ungdom mot Droger" upptar så gott som ungdomskonsulentens hela tjänst under någon månad på hösten.
• För att det totala engagemanget bland ungdomarna själv inte varit det allra bästa de senaste åren.

Vad är det som är bra?

• Att Ungdomsrådet trots allt ännu har en stark budget och att det finns ett förtroende för deras verksamhet.
• Att varumärket om att Gellivare är bra på att arbeta med ungdomar ännu lever runt om i landet.
• Att Stacken än så länge består i den verksamhet som tidigare under året varit.
• Att det ännu finns ett engagemang och en vilja bland vuxna och ungdomar i samhället att jobba vidare.

Gellivare måste ta i med hårdhandskarna - vi är alldeles för mesiga och pinsamt invanda i gamla arbetssätt. Och det gäller inte bara ungdomsarbetet utan hela det arbete som i dag görs. De handlingskraftiga släpps inte fram och ges inte utrymme och medel.

Vi kommer från vårt håll göra allt vi kan för att ungdomsarbetet i Gellivare kommun fortsätter med samma höga standard den legat på tidigare. Ett av landets mest kända och omtalade ungdomsarbeten har havererat. Ett av kommunens uttalade strategiska områden - ungdomarna - är inte prioriterat i dagens arbete. Det måste det återigen bli - speciellt i dessa utflyttningstider. Prioriteras inte ungdomarna kommer dom aldrig att flytta tillbaka, eller stanna kvar. Är det så vi vill ha det?

_______________________________

Johan Sjökvist
Hjortstigen 7
974 53 Luleå

johan.sjokvist@home.se

Tfn: 0920-616 44
Arb: 0920-758 40
Mobil: 070-227 52 10

Daniel Persson
c/o Collin
Karpgatan 16
133 41 Saltsjöbaden

unginvest@hotmail.com

Mobil: 0739-639 439