Problem föder nya problem. Sociala problem kan ofta föda problem med att följa med i skolarbetet, likväl som problem i skolarbetet ofta kan föda sociala problem. Föräldrar till barn och ungdomar med sådana problem behöver allt stöd de kan få. Dessa barn och ungdomar kräver enormt mycket positiv energi för att skapa en balans mot allt de negativa som ständigt omger dem...
- Varför slog du Pelle på rasten?
- Tyst på lektionen!
- Nu är jag less på dina dumheter!
Det är kommentarer som möter dessa barn och ungdomar otaliga gånger om dagen. Kanske med all rätt, då det alltid är viktigt att markera när någon gör något som är fel. Då blir det också viktigare att ge dem beröm för alla goda små saker som de gör. Fördöm handlingen, aldrig individen!

Med stor respekt och ovetskap om hur jag själv kommer att bete mig när jag en gång blir förälder så riktar jag mig till föräldrar för barn och ungdomar som är väletablerade, väluppfostrade och välanpassade. Jag är fast övertygad om att ett av de bästa metoderna som finns för att barn och ungdomar som är otrygga skall bli trygga är ett positivt umgänge med trygga och jämnåriga kamrater. De kan erbjuda något som ingen vuxen kan, nämligen ett innanförskap i stället för ett utanförskap. Trots detta, som egentligen inte är någon nyhet utan enbart sunt förnuft, ser och hör jag mängder av föräldrar som agerar i sitt och sina barns intresse genom att hjälpa till att frysa ut otrygga barn och ungdomar. Denna utfrysning brukar te sig i formen av...
- Han får gärna gå på den här skolan men inte i mitt barns klass.
- Du ska inte umgås med honom! Han har dåligt inflytande på dig.
- Ska verkligen han få förstöra för hela klassen?
Från min synvinkel lär föräldrarna på det sättet sina barn är ett förhållningssätt till andra människor. Ni känner väl till ordspråket: "Barn gör inte som vuxna säger, barn gör som vuxna gör." Barnen lär sig således att människor som har det svårt är några man skall hålla sig ifrån, inte hjälpa. Dessutom tror ni mer på det utsatta barnets förmåga att dra med ert barn i destruktivitet än vad ni tror på att ert barn, genom allt det ni gett under dennes uppväxt, kan hjälpa otrygga barn till en mycket tryggare miljö. Jag menar inte med detta att barn och ungdomar skall leka socialarbetare och rädda utsatta jämnåriga utan menar bara att de skall få en möjlighet att vara de förstående och goda medmänniskor som de ofta är.

Jag är tämligen övertygad om att "människor är inte, människor blir i möten med varandra". Vi formas efter vår omgivning. Det innebär att jag inte bara är ansvarig för mina handlingar utan också till viss del för andras. Vi är alla förebilder hur vi än bär oss åt, vi kan aldrig dra oss undan från den livsuppgiften, det ansvaret. Ordet förebild förknippas ofta med något gott, men ordet innebär egentligen bara att jag är någon som går före och visar en väg. Frågan som du måste ställa till dig själv är: - Är jag en ond eller god förebild?

Det finns mängder av onda förebilder som visar en väg som leder mot ett destruktivt leverne. Givetvis är det så att varje individ själv är ansvarig för de val denne gör under sitt liv men det är också så att vi alla har olika förutsättningar för att göra de val vi gör. Om vår förebild, vägvisare, har löst alla konflikter med våld så har vi inte med oss något annat i bagaget än just det. Vi har lärt oss att hamnar man i ett trängt läge så löser man det med reptilhjärnan, fäkta eller fly!

Jag tycker att "sköt-dig-själv-och-skit i andra-samhället" som vi är på väg att bygga upp är förödande för alla. Om man delar min tro på att "människor är inte, människor blir i möten med varandra" så inser ni själva hur förödande och befängt ett "sköt-dig-själv-och-skit i andra-samhälle" är.

Ulf Lundell uttrycker sig så här i sin låt "Upp!":

"...Vi byggde ett samhälle där vi skulle slippa behöva varann vi är på väg att lyckas. Tomheten är monumental. Vi drömde om en bättre värld den blev sämre..."