BOSNIEN OCH HERCEGOVINA





President: Alija Izetbegovic
Yta: 51 564 kvadratkilometer
Befolkning: 4,8 miljoner (1991), 83 per kvadratkilometer.
Huvudstad: Sarajevo, 450 000 invånare före kriget, omkring 380 000 under 1995.
Befolkningsgrupper: 44,8 procent muslimer, 33 procent serber och 17 procent kroater (1991)
Religioner: Islam, romersk-katolsk och ortodox kristendom.









Viktiga årtal i Bosnien Hercegovinas historia;

1300 - talet var Bosnien självständigt kungarike
1463-1483 - hamnar Bosnien under otomanskt styre
1908 - Österrike-Ungern anekterar Bosnien och Hercegovina
1914 - skottet i Sarajevo från serbiske nationalisten Gavrilo Princip, han tillhör den
           hemliga organisationen "Black hand". Detta utlöser första världskriget.

1945 - efter andra världskriget bildas komunistiska Jugoslavien och Bosnien och
           Hercegovina blir republik inom federationen.

1984 - Vinter OS i Sarajevo
1990 - demokratisering; inleds flerpartival
1992 - Bosnien blir självständigt och fick från serbisk nationalism hemskt krig.














"GAMLA BRON" simbolen för staden Mostar, efter 500 år existerar inte längre


Naturen har alltid skilt bosnier från varandra. I ett land av bergsmassiv, sönderskurna av djupa dalgångar, drog naturen upp gränserna mellan människorna. Befolkningen finns till stora delar i städer och byar nere i dalgångarna, och de höga bergen har gjort att olika delar av landet isolerats från varandra. När den ekonomiska krisen drabbade Jugoslavien växte sig nationalismen stark även bland grupperna i Bosnien. Men kriget i Kroatien och Slovenien på sommaren 1991 nådde inte Bosnien, som fortfarande var en jugoslavisk delrepublik. Många kroater ville ansluta sina delar av Bosnien till Kroatien. Nationalistiska serber var oroliga för att bli en förtryckt minoritet och ville hellre ansluta sig till ett Storserbien. Och nationalistiska muslimer ville inte ingå i ett Storserbien. Serberna varnade för att man skulle ta till vapen om Bosnien slets loss från Jugoslavien. I februari 1992 röstade en majoritet av bosnierna för att lämna Jugoslavien - men omröstningen bojkottades av serberna. Spänningen steg och serber började bygga barrikader i städerna och på landsbygden. Den 6 april erkände EG:s utrikesministrar den nya staten Bosnien-Hercegovina, trots varningar om att det skulle leda till inbördeskrig. Det ledde till öppna strider och dagen efter, när USA erkände Bosnien, stormade serber parlamentet i Sarajevo och utropade en egen serbisk republik.


serbiska soldater i Bijeljina

Striderna mellan milisförband vidgades snabbt till öppet krig, där serberna fick hjälp av den jugoslaviska armén. 100 000 jugoslaviska soldater hade haft sina förläggningar i Bosnien och deltog på den serbiska sidan eller överlämnade sina vapen till den serbiska milisen. På kort tid erövrade serberna 70 procent av Bosniens yta och åstadkom en jättelik flyktingström av kroater och muslimer. Den etniska rensningen bedrevs främst av serber men förekom på alla sidor i kriget. De serbiska kanonerna ställdes upp på höjderna kring de bosniska städerna och spred terror med sina granater över städer som Tuzla, Srebrenica och Gorazde, dit tiotusentals flyktingar sökt sig. 1993 bröt öppet krig ut även mellan muslimer och kroater, med etnisk rensning på båda sidor. Ett år senare slöt man fred, efter starka påtryckningar från USA. Man bildade en federation för att bekämpa de serbiska styrkorna, men federationen har i praktiken stannat på papperet. Det var serberna som hade vapnen, och bosnier och kroater hindrades av FN:s förbud mot att sälja vapen och ammunition till de stridande parterna i Jugoslavien. Undan för undan lyckades ändå kroater och muslimer kringgå vapenembargot och bygga upp sin beväpning. I juli 1995 intog serbiska trupper de inringade städerna Srebrenica och Zepa, medan FN-styrkorna bara kunde se på. I Srebrenica, med 4 000 invånare före kriget, fanns 40 000 människor när staden föll. Nato-plan bombade de serbiska ställningarna men kunde inte hejda offensiven. I augusti svarade bosnier och kroater med en stor offensiv i västra Bosnien. Belägringen av Bihac, som varat sedan 1992, bröts och serberna tvingades på flykt från ett stort område. På bara några veckor fick kroater och bosnier kontroll över mer än 50 procent av Bosniens yta.


Genombrott för fred
I september kom ett genombrott i fredsförhandlingar om fred som senare skulle leda till att Daytonavtalet undertecknades den 14 december. EU:s medlare Carl Bildt och USA:s vice utrikesminister Richard Holbrooke lyckades förmå serberna att godta en uppdelning av Bosnien som gav serberna 49 procent av landets territorium och kroater och muslimer 51 procent. Serberna kontrollerade vid denna tid 70 procent av Bosniens yta. I gengäld erkändes Republika Srpska, dvs serbernas politiska enhet i Bosnien.
Det innebar också att Bosniens kroater och serber kan knyta nära band till Serbien och Kroatien vilket kan göra det svårt att förhindra att ett Storkroatien och ett Storserbien skapas i förlängningen.
Daytonavtalet följde i stort sett frontlinjerna i kriget och där gränserna justerats har det lett till folkomflyttning - en sorts frivillig etnisk rensning - och plundring.
Fredsmäklarna låg under hela kriget ett par steg efter den faktiska utvecklingen, vilket även gäller fredsavtal som slutligen godtogs. Serber, muslimer och kroater som hamnat på "fel" sida vid den slutliga fördelningen flyttade och övergivna hus övertogs av flyktingar från andra områden.
Det bosnienserbiska parlamentet godkände att den internationella fredsstyrkan Ifor placerades ut i Bosnien, men man sade nej till den geografiska uppdelning som avtalet innebär. Man kritiserade återlämnandet av enskilda områden som serbiska stadsdelar i Sarajevo och korridoren till Gorazde-enklaven.


Kriget över
Den 9 november kom Bosniens och Kroatiens presidenter överens om ett avtal som skall stärka federationen dem emellan, ena staden Mostar och göra det möjligt för flyktingar att återvända till sina hem. Senare samma månad avgick Bosniens utrikesminister Mohamad Sacirbey, justieministern Mate Tadic och presidenten för Bosniens muslimsk-kroatiska federation Kresimir Zubak. Matic och Zubak lämnade posterna i protest mot ett förslag om att ett landområde i nordöstra Bosnien ska lämnas till de bosniska serberna. Den 16 december meddelade Radovan Karadzic att krigstillståndet var över i hela Bonsien då hans trupper har fått lägre beredskapsgrad. I december godkände Jugoslavien och Bosnien-Hercegovina varandra som självständiga stater.








Bosnien efter kriget

Förödelsen av det fyra år långa kriget i Bosnien är omfattande. 200 000 människor beräknas ha dött under kriget och det betyder minst tio gånger fler anhöriga som drabbats. Miljontals människor har fått sina hem plundrade eller nedbrända. Omflyttningar av tusentals muslimska och kroatiska flyktingar till områden i Bosnien-Hercegovina har skapat etniskt rena trakter. Minst 10  000 människor har förflyttats till områden i norra och västra Bosnien som behärskas av den bosniska regeringen och kroatiska styrkor. Miljontals landminor ligger utlagda längs den 100 mil långa konfrontationslinjen. Hösten 1995 hade kroatiska områden i Bosnien-Hercegovina i praktiken blivit en del av Kroatien, enligt UNHCR-talesmannen Kris Janowski. Skolor, flaggor och valuta var kroatisk. De flesta av dem som tvångsförflyttats till kroatiska områden var kroater som fördrivits från norra Bosnien som hämnd för fördrivningen av serber i Krajina.















Gigantiskt arbete för återuppbyggnad

Så mycket har förstörts under kriget att den etniska frågan inte heller kan lösas genom folkomflyttningar. Där behövs också ett gigantiskt återuppbyggnadsarbete. Hela byar och städer är urblåsta. I norra Livno-dalen i västra Bosnien är i stort sett alla hus skadade eller helt förstörda. Bilden är densamma hela vägen från Bihac ner genom västra Bosnien. I november kom rapporter om att bosnienkroatisk milis systematiskt plundrade och brände ner städer i centrala Bosnien som ska återlämnas till serberna. Samma sak hände med de serbiska förorterna i Sarajevo som lämnades över till muslimska regeringen våren 1996.
Nationella, regionala och en del lokala val i Bosnien ska hållas inom sex till nio månader från avtalsdatumet, den militära rustningen i området ska kontrolleras och man ska göra det möjligt för flyktingar att återvända och ge dem något att återvända till - detta står på dagordningen för de många uppföljningskonferenser som nu inletts.


2,8 miljoner flyktingar - många vill återvända
I december var 2,8 miljoner människor på flykt som följd av kriget, enligt FN:s flyktingkommissariat. Av dem fanns 1,3 miljoner i Bosnien, 800 000 i övriga delar av före detta Jugoslavien och 700 000 utanför det forna Jugoslavien, de flesta i Tyskland.
I november fanns omkring 52 000 bosniska flyktingar i Sverige. 70 000 flyktingar hade då redan åkt tillbaka till Bosnien för att stanna där permanent.
En enkätundersökning bland 1 500 bosnier i Sverige som gjordes i oktober visade att över 50 procent ville återvända genast efter en fred, drygt 40 procent ville åka tillbaka så fort det verkar säkert. Hela 83 procent hör hemma i den numera serbstyrda delen av Bosnien. Undersökningen visade också att bosnierna i Sverige är en tämligen välutbildad grupp som haft det bra ställt i Bosnien före kriget.





                 senad.tica@hogsby.mail.telia.com