Hundens sjukdomar:

Om hunden blir sjuk så finns det förhoppningsvis bot, men tyvärr blir det inte alltid så, naturligtvis går vissa sjukdomar utav dom som står här för hunden att leva med, men det är ändå bra att ta sig en funderare vad som är bäst för djuret, det är inte alltid det är humant att låta sin hund leva och lida hur svårt det än känns att låta avliva sin älskade vän.

Höftledsdysplasi (HD) *
Höftledsdysplasi (felaktig utveckling av höftleden) är en relativt vanlig åkomma hos framför allt våra storvuxna raser. Till skillnad från höftledsdysplasi hos människa där utvecklingsrubbningen i flertalet fall påvisas redan hos spädbarn kan man hos hundar ytterst sällan hitta något fel på de unga valparna. Rubbningen i ledens utveckling äger rum under hundens uppväxttid och först när skelettet är moget kan man med god säkerhet bedöma höftledernas utseende med hjälp av röntgen.

Från och med 2000-01-01 gäller inom hela Norden att hundar skall vara minst 12 månader gamla för att höftlederna skall bli officiellt bedömda av SKK och resultatet skall kunna införas i SKK:s veterinärregister. För vissa raser gäller 18 månaders ålder som lägsta åldersgräns, bl.a. Mastino Napoletano, Leonberger & S:t bernhardshund.

Gradering HD: Några helt tillförlitliga mätmetoder för de olika graderna av dysplasi finns inte. För djurägarens skull och för att undvika att hundar felaktigt klassas som dysplatiska är målsättningen att i tveksamma fall hellre fria än fälla.

A Normala höftleder
B Nästan normala/gränsfall
C Lindrig dysplasi
D Måttlig dysplasi
E Höggradig dysplasi

Övriga förändringar Höftledsdysplasi ger förr eller senare upphov till förslitning av brosket i höftleden. Broskförslitningarna ses på röntgen. Pålagringarna ökar i regel med åldern och kan leda till att hela höftleden blir helt deformerad hos den gamla hunden. Detta gör att röntgen bilder av gamla hundar med kraftiga pålagringar inte går att bedöma ur dysplasisynpunkt. Något säkert samband mellan pålagringar och smärta finns ej.

Benpålagringar och dess utbreddhet avges i följande graderingar:

LBP = lindriga benpålagringar
MBP = måttliga benpålagringar
KBP = kraftiga benpålagringar
DUPLEX = båda sidor Symtom hos hundar med höftledsdysplasi.

Inom de medelstora och storvuxna hundraserna kan man säga att hundar med höftleds grad C sällan visar tecken på smärta eller hälta vid ung ålder. De får dock i regel med tiden små pålagringar i leden och i enstaka fall inskränkt rörelseförmåga när de blir gamla. Hundar med höftledsdysplasi av grad D eller E kan vara kliniskt friska eller ha relativt lite besvär men en del kan utveckla svåra tecken på smärta och rörelse- inskränkning, särskilt när de blir äldre.

Armbågsledsarthros (AD)*
Armbågsledsarthros är en onormal förslitning av ledbrosket i armbågsleden. Orsaken till förslitningen av ledbrosket och de senare uppkomna pålagringarna, är olika typer av tillväxtrubbningar i och runt leden. Dessa rubbningar utvecklas under hundens uppväxttid och kan sällan påvisas före 3,5 månaders ålder.

Armbågsledsarthros graderas enligt denna skala:

UA = inga påvisbara förändringar
LBP(I) = lindriga benpålagringar
MBP(II) = måttliga benpålagringar
KBP(III) = kraftiga benpålagringar

Något säkert samband mellan graden av benpålagringar och smärtsymtom finns ej, men unga hundar med måttliga eller kraftiga pålagringar, visar ofta stelhet och hälta, framför allt efter hård motion.

Panosteit (Växtvärk)*
Panosteit är ett smärtsamt tillstånd som drabbar framförallt unga hundar av mellan- och storstorlek. Hundarna drabbas av hälta på ett eller flera av benen. Vid röntgenundersökning av de långa rörbenen (dvs överarms- och lårben) kan man ibland se förtätningar i märghålan. Orsaken till panosteit är ännu så länge okänd. Sjukdomen avläker så småningom utan behandling men ibland måste man under tiden behandla hunden med något smärtdämpande preparat eftersom panosteit kan vara mycket smärtsamt.

Entropion (inåtrullning av ögonlockskanten)*
Inåtrullning av ögonlock, vanligen yttre delen av undre ögonlocken. De flesta fall av entropion beror ytterst på anatomiska avvikelser i huvudets utformning, särskilt relationen öga - ögonlock, faktorer som i hög grad är ärftliga. Dokumentation saknas dock om eventuell ärftlighet och arvsgång.

Ektropion (hängande undre ögonlock)
Ektropion är oftast ett medfött fel och det ses hos hundar med långt undre ögonlock tex. Mastiffer, Blodhunden S:t bernharden. Det är ett fel i ögats yttre sträkarmuskel och det medför att den yttre ögonvinkeln hänger ner under det normala läget. Det kan ge Entropion i de yttre delarna av övre och undre ögonlocken, medan det undre ögonlocket samtidigt får ett skarpt markerat hängande veck på mitten av ögonlocket.

Cherry Eye *
Körbärsöga eller "cherry eye" är en sjukdom där en tårkörtel på baksidan av tredje ögonlocket (ibland kallad blinkhinnan) faller fram. Orsaken till detta anses vara en försvagning av den vävnad som omger körteln. Lhasa-apso anses höra till de raser som oftare drabbas av cherry eye. Behandlinhgen är inte särskilt komplicerad och utgörs av en operation som korrigerar detta. Det är inte ett så stort ingrepp.

Stafylokocker & Furunkulos *
Stafylokocker är runda, bärliknande bakterier (grekiskans kokkos betyder just bär) som växer tillsammans ihop klumpade likt druvklasar (staphyle är grekiskans ord för druvklase). Det finns olika undergrupper av stafylokocker som kan drabba huden på hund, exempelvis Stafylococcus intermedius. Även andra typer av bakterier kan drabba huden inklusive tassarna, till exempel kedjeformigt växande streptokocker (av streptos, kedja). Gemensamt för alla dessa infektioner i framförallt tassarna, ibland också på hakan, är att de bildar relativt små bölder som, åtminstone när det gäller tassarna, kan vara påtagligt smärtande för hunden. De små bölderna kallas vanligtvis furunkler och sjukdomen benämns följdriktigt då furunkulos. Dessa kan också börja leva om hunden får gå med för långvarig öroninflammation.

Underfunktion av skölkörteln (hypothyroidism) *
Sköldkörteln sitter nedom struphuvudet. Den producerar hormonet thyroxin, som reglerar ämnesomsättningen. För mycket hormon ger upphov till hyperthyroidism och för lite till hypothyroidism. Det senare förekommer på hund. Dåligt fungerande sköldkörtel eller hypothyroidism beror i de flesta fall på en immunsjukdom. Kroppens egna antikroppar angriper sköldkörteln och resultatet blir nedsatt hormonproduktion på grund av en lymfocytär thyroidit. Mycket talar för en ärftlig bakgrund eftersom sjukdomen är vanligare inom vissa raser. Underfunktion av skölkörteln ger ospecifika symtom som trötthet, förändrad pälskvalité, ändrade löpcykler, fetma, fryser lätt och lägger på hullet. Ofta kan hunden dessutom få problem med huden i form av håravfall och infektioner. Symtomen utvecklas ofta långsamt under flera år så ibland kan det vara svårt att uppfatta att hunden faktiskt är sjuk och inte bara håller på att bli gammal. För det mesta är det en diagnos man ställer på den vuxna hunden, alltså ej en unghundssjukdom. Detta går inte att operera. I stället ger man medicin (Levaxin) livet ut som innehåller hormonet. Detta är samma sjukdom som människans struma!

Magomvridning *
Magomvridning hos hund är en akut livshotande sjukdom som kräver att hunden snabbt kommer till behandling. (enligt veterinärer ska hunden komma under vård inom 1 timme från händelseförloppets början!!) Som framgår av namnet har magsäcken ändrat läge. Främre delen av magsäcken har vridit sig ner på höger sida i buken. Detta leder till att övre magmunnen snörs åt. Vanligtvis sker också en åtsnörning ungefär mitt på magsäcken. Foder, vätska och gas i magsäcken kan inte komma vidare bakåt i mag-tarm kanalen eller kräkas upp, istället jäser magsäcken upp. Ofta blir också mjälten klämd och svullnar upp. Det ökade buktrycket orsakar försvårad andning och cirkulationskollaps på grund av magsäckens press mot mellangärdet och lungorna respektive mot de stora kärlen i bukhålan. Döden kan inträda inom en halv-timme, men sjukdomsförloppet varierar från fall till fall. Sjukdomen förekommer vanligast hos storvuxna hundraser med djup bröstkorg såsom Grand danois, schäfer, dobermann, blodhund, boxer, borzoi, St:Bernhard och irländsk setter m.fl. Flertalet insjuknade hundar tillhör åldersgruppen 4 - 10 år, men sjukdomen ses även hos yngre och äldre hundar. Magomvridning är ungefär lika vanligt förekommande hos båda könen. Orsaken till sjukdomen är inte helt klarlagd. Eftersom det är en viss typ av hundar som drabbas kan man dock misstänka att kroppsbyggnaden har en viss betydelse. Man vet att för stora portioner foder eller stort vattenintag, framför allt i samband med rastning, kan vara en utlösande faktor. En medfödd slapphet i övre delarna av magsäcken kan också vara en bidragande orsak. Hundens rörelser kan få de fyllda och slappa övre delarna av magsäcken att ändra läge. Magomvridning ses även sällsynt hos hundar som utsatts för stress, t ex hos hundar som inte trivs i hundgård eller andra stängda utrymmen och hos valptikar de närmaste dagarna efter valpning.

Sjukdomar med (*) efter namnet är skrivna av veterinär, Thessan ska få hjälp utav Vet: Göran Lundmark med flera sjukdomar.

Tillbaka