Berömda saxofonister

De flesta saxofoner kommer från USA. Men vi har även några i Sverige. På den här sidan kommer du att hitta kortfattad information om några av de kändaste saxofonisterna genom tiderna, över hela världen.

Charlie "Bird" Parker
John Coltrane
Lester Young
Stan Getz
Gerry Mulligan
Julian "Cannonball" Adderley
Lars Gullin
Eric Dolphy
Coleman Hawkins
Ornette Coleman
Arne Domnérus
Jonas Knutsson
Anders Paulsson
Michael Brecker
Per "Texas" Johansson
David Sanborn
Jörgen Pettersson

Charlie "Bird" Parker [1920-1955]

Charlie Parker var utan tvekan en av de stösta saxofonisterna. Han debuterade 1937. Därefter medverkade han i ett flertal band. Hans första inspelning med eget band gjordes 1945. Han skrev allt ifrån ömma ballader till rytmiskt fantasifulla snabba låtar. Med en imponerande teknik trollband han sin publik. Charlie hade en mycket personlig stil och ton i sitt instrument. Tack vare den så uppkom bebop-stilen.

Charlie Parkers betydelse som vägledare och förebild för kommande generationers jazzmusiker kan inte överskattas. Tekniskt och musikaliskt står han som en gigant i musikhistorien. Under sitt korta liv producerade han en mängd otroliga låtar. Charlie Parker dog endast 35 år gammal, förstörd av alkohol och droger. Endast en kort tid efter hans död stod det: "Bird lives" på plank och väggar runt om i New York.
Läs mer här

John Coltrane [1926-1967]

John Coltrane är vid sidan av Charlie Parker den saxofonist som har haft störst betydelse för den moderna jazzens utveckling. Innan han 1960 bildade sin första grupp hade han spelat med bland annat Miles Davis och Thelonius Monk.

John Coltrane spelade främst tenor- och sopransaxofon. Han var en stor improvisatör. Hans free form jazz byggde på en avancerad blåsteknik och på improvisation där de snabba passagerna kom som kaskader. Han var klart påverkad av arabisk och indisk musik. Han studerade till och med en tid för den store raga-mästaren Ravi Shankar.
Läs mer här

Lester Young [1909-1959]

Lester Young var tenorsaxofonist, kompositör och orkesterledare. Han var en av den moderna jazzens grundläggande stilbildare och har haft stor betydelse för all jazz från slutet av 30-talet. han spelade i början av detta decennium i Kansas City, följde 1936 med Count Basie till New York, spelade där till 1940 (de gjorde ihop en rad nu klassiska skivor). Under 40-talet ledde han i många omgångar egna grupper

I och med Youngs framträdande på jazzscenen skedde en genomgripande förändring av den dittils rådande uppfattningen (grundad och utformad av Coleman Hawkins i mitten av 1920-talet) om tenorsaxofonspelet i jazzen. Han ägde Hawkins improvisationsförmåga och auktoritet, men i övrigt var han dennes motsats. Young spelade med en mjuk och rakare ton, där frånvaron av vibrato skänkte instrumentet en distinkt och ren klang. Hans behandling av grundmelodin var betydligt friare än Hawkins-skolans, bl.a. genom att han gärna gjorde omfattande avvikelser från såväl temat som harmonierna, och ofta kastade han in en liten utsmyckande fras där man minst anar det. Hans långa, överlägset formulerade och mästerligt distribuerade legatofraser blev - liksom hans tonbildning och sound - av största betydelse för coll-stilen femton år senare.
Läs mer här

Stan Getz [1927-1991]

Amerikansk tenorsaxofonist. Han spelade med många kända orkestrar, bland annat Stan Kentons Orkester (1944-45). Sitt stora genombrott fick han som solist i Woody Hermans Orkester (1947-49), med till exempel inspelningar som Four Brother (1947). Ledde därefter en egen kvartett. Han har arbetat som solist på europeiska jazzklubbar (även radio och tv) och bl.a. varit bosatt i Köpenhamn. Återvände 1961 till USA. Samma år kom hans andra stora genombrott, LP:n Jazz Samba, där bland annat Desafinado ingår.

Stan Getz spelade i en stil som hämtat intryck från såväl swing- som bopmusiken. Han lyckades förena Lester Youngs legatospel med Charlie Parkers rytmiskt och harmoniskt avancerade musik. Resultatet presenterades med en tonkvalité som närmast motsvarade coolmusikernas. Till detta kom en märklig improvisationstalang. Under hans sista år visade han stor intresse för brasiliansk samba och bossa nova.
Läs mer här

Emil Breman [1980-????]

Svensk alt- och barytonsaxofonist. En av de yngsta i Sveriga. Har en väldigt stor repertoar. Spelar allt från klassiskt till jazz. Mycket lovand ung talang.
Läs mer här

Gerry Mulligan [1927-????]

Amerikansk barytonsaxofonist, arrangör, kompsitör och orkesterledare. Han är en av den moderna jazzmusikens intressantaste personligheter. 1946-51 spelade han med och arrangerade för flera flera framstående orkestrar, bl.a. Miles Davis 1949. 1952 bildade han sin kvartett i Los Angeles (barytonsax, trumpet, bas och trummor). Kvartetten experimenterade med dittils i jazzen sällan prövade taktarter.

Mulligan hör stilmässigt främst hemma i swingen. hans intrumentbehandling kännetecknas av en distinkt ansatt, relativt ljus ton och en enkel, något robust men lättflytande frasering.

Bland hans många arrangemang bör man nämna Godchild, Jeru, Budo och Venus de Milo, vilkan han skrev för Miles Davis orkester, samt Young Blood och Swing House för Stan Kenton. Han har också arrangerat huvudparten av sin egen repertoar, bl.a. för egna storband under 1960- och 70-talen.

Julian "Cannonball" Adderley [1928-1975]

Amerikansk jazzaltsaxofonist och orkesterledare. Uppmärksammades i större sammanhang när han 1955 började spela hos Oscar Pettiford i New York. Hade i fortsättningen egna band samt spelade med Miles Davies 1957-59. Hans stil hade stark anknytning till blues- och gospelmusiken. Hans inspelningar av kompositioner som This Here, Work song, Mercy, mercy, mercy och Walk Tall blev mycket populära även för en bredare publik.
Läs mer här

Lars Gullin [1928-1976]

Barytonsaxofonist, kompositör och arrangör. Lars Gullin startade sin karriär som pianist i Charles Redlands orkester 1947, övergick där till klarinett och altsax och 1949 till barytonsax i Seymour Österwalls orkester. Han har även bl.a. spelat i Arne Domnérus orkester och turnerat flitigt i Europa.

Han intog en alldeles speciell roll i svenskt jazzliv på 50, 60 och 70 talet, som en av jazzens mest uttrycksfulla barytonsaxofonister och en av dess mest begåvade komositörer och arrangörer. Hans komponerande präglades mycket av svensk folkmusik och var väldigt lyrisk till sin karaktär. Hans spelsätt är präglat av nordiskt spelmannslynne. Hans melodier röjer en lidelse som saknar motstycke i europeisk jazz.

Bland hans kompositioner måste man nämna Danny´s Dream, Barit, What a kick, First Walk, Prima Vera, Gabriella och It´s true. han har också skrivit beställningsverk som Jazz amour affair (för jazzgrupp och symfoniorkester 1970) och musiken till Kvarteret Oron för tv 1973. Bland det sista han producerade före sin död var en inspelning där han dirigerade Radiojazzgruppen i sin egen svit Aeros Aromatic Atomica. Dessförinnan hade han under 1970-talet spelat in två egna skivor, Like grass och Bluesport.
Läs mer här

Eric Dolphy [1928-1964]

Amerikansk jazzsaxofonist, klarinettsist och flöjtist. Han spelade i huvudsak altsax, och blev först kä'nd för sin medverkan i Chico Hamiltons kvintett (1958-59). Han spelade därefter med bl.a. John Coltrane och Chales Mingus innan han 1962 bildade egen grupp. Turnerade i Europa 1964. Hans stil uppvisade påverkan av Parker, men även från Colemans fria jazzuppfattning och från nutida konstmusik.

Coleman Hawkins [1904-1969]

Amerikansk tenorsaxofonist. Han äe en av dom mest betydelsefulla stilbildarna på sitt intrument. Han var den första att utnyttja tenorsaxens möjligheter som solointrument och utformade i slutet av 1920-talet den stil som under många år blev den dominerande bland jazzens tenorsaxofonister. Hans stil präglades av ett rikt broderande på meloditemat och av en stor, mustig men oftast också mjuk ton.

Hawkins spelade hos Fletcher Henderson 1924-34, arbetade som soloartist i Europa 1934 -39 och bildade vid återkomsten till New York en egen orkester. Därefter framträdde han mest som solist, ofta med bopmusiker, vilket resulterade i en modernisering av hans stil.
Läs mer här

Ornette Coleman [1930-????]

Amerikansk jazzaltsaxofonist, orkesterledare och kompositör (spelar även tenorsax, trumpet och violin). Han är en av de tidigast erkända representanterna för free form jazz. Hans stil präglas av spontan och vad avser den melodiska konstruktionen absolut fri improvisation, där taktindelning, tonartsbyten och rytmförendringar inträffar på skenbart godtyckliga ställen. Han spelar i huvudsak egna kompositioner, av vilken den mest kända är en LP-lång improvisation för dubbelkvartett betitlad Free jazz.
Läs mer här

Arne Domnérus [1924-????]

Svensk altsaxofonist, klarinettist och orkesterledare. Uppmärksammades först som medlem av Ove Kjells orkester, och spelade från mitten av 1940-talet med Lulle Ellboj, Simon Brehm och Thore Ehrling innan han 1951 bildade egen orkester, vilken han fortfarande temporärt leder. Han spelade 1956-65 i Radiobandet och har därefter fungerat som musikalisk ledar för Radiojazzgruppen. Numera ingår även kyrkokonserter i Domnérus program. Han anses som en av den svenska jazzens giganter, han har nått internationell status genom en rad konsert- och radioframträdanden i bl.a. England, Tyskland och USA.
Läs mer här

Jonas Knutsson

Läs mer här

Anders Paulsson

Läs mer här

Michael Brecker

Läs mer här

Per "Texas" Johansson

Läs mer här

David Sanborn

Läs mer här

Jörgen Pettersson

Läs mer här

Läs mer här

close
O