Intervju

Jag har under mitt arbetes gång tagit kontakt med en drog- och familjeterapeut vid namn Riita Rask för att ha en intervju med henne angående sjukdomen alkoholism. Det blev en mycket intressant och innehållsrik intervju där jag fick svar på mina frågor och på så sätt utveckade mitt eget kunnande om sjukdomen alkoholism. Denna intervju gör hon både som specialist (terapeut) samt anhörig (båda sönerna är alkoholister). Jag hade med mig bandspelare och spelade därmed in hela intervjun för att sedan ordagrant kunna skriva ner svaren. Så det är inga justeringar i svaren utan helt hennes egna ord.

Fråga: Kan du bota alkoholism?
Svar: Nej, det kan jag inte. Jag brukar skämta ibland att jag har ett trollspö, att det går, men det går inte. Alkoholism är en obotlig sjukdom. Man kan tillfriskna och man kan leva ett helt normalt liv men jag anser inte att man kan bota alkoholism.

Fråga: Vet du någon annan som påstått sig kunna bota alkoholism?
Svar: Ja, Bengt Pedrup har skrivit en bok om det, nu minns jag inte riktigt vad den heter men där har han något program som man skulle kunna tillämpa för att, ja kunna fortsätta dricka men ändå inte få konsekvenser, men jag personligen känner inte till någon som har lyckats att fullfölja det. Och det är för att det är just en obotlig sjukdom, men behandlingsbar. Så brukar man säga.

Fråga: Vilka är de vanligaste beteendenden hos alkoholister?
Svar: Ja de vanligaste kanske är just det här med förnekelser, att man inte erkänner att man har alkoholproblem över huvud taget. Man kan erkänna alla möjliga andra problem i ens liv men inte att det beror på alkohol. Förnekelsen och det här med manipulationer, lögner, rena lögner, orationellt beteende, och sen också att alkoholisten vill ofta ha kontroll, men han kan inte kontrollera sitt eget drickande, så han kanske kontrollerar andra saker. Smygande är också mycket vanligt.

Fråga: Vilka är de vanligaste orsakerna till att en alkoholist sätter igång att dricka, alltså vad förutsakar drickandet? Jobb? Gener? Familj? Annat?
Svar: jag brukar tänka såhär, Strindberg, August Strindberg, han pratade ju mycket om arv och miljö och jag brukar också säga såhär att det är arv och miljö. Man ärvet benägenheten att lättare insjukna i den här sjukdomen. Man ärvet det i generna. Det har gjorts många forskningar om det, och bl a i Finland har de kommit fram till det att ärfligheten finns, men man vet inte riktigt hur. Men det verkar vara lättare att i familjer där alkoholism finns, att det blir fler alkoholister då.
Sen är det ju miljön då, hur man använder alkoholen i den miljön som man växer upp i. T ex vad dricker man för något och hur. Och givetvis livskriser och att man kanske hamnar i nån djup kris, nån dör eller man blir lämnad eller någonting, ochså man vill trösta sig och lugna ner sig då, och har man då alkohol i generna så blir det lättare att man utvecklar sjukdomen.

Fråga: Om man säger behandlingar, vilka är de vanligaste? Bästa hjälpmedlen att sluta dricka och då hålla sig nykter?
Svar: Det är beteendeterapier och en utav de här som jag tycker kan klassas som beteendeterapi är det här men AA:s 12 stegsfilosofi som är grunden till minesotabehandlingar. Och sen är det ju andra kognitiva beteendeterapier på olika behandlingshem, och länge var det ju nästan bara det här med miljöterapeutiskt att man skulle lära sig att leva, och hur dåligt man bär sig åt som alkoholist, eller att man skulle få ett jobb, bättre utbilning på den vägen, så man bekantade sig inte så mycket med själva sjukdomen utan bara försökte nonchalera den, men jobbar man på ett annat sätt och de bästa reslutaten, de är ju kognitivt och det här med minnesotabehandlingen.

Fråga: Men kan det inte vara farligt att kalla det en sjukdom, för alkoholisten kan då känna självömkan och skylla på annat är sig själv?
Svar: Ja på det sättet om man tänker på att det är ju andra sjukdomar också som man inte vill acceptera, att man har ett eget ansvar, dvs att man gottar sig t ex och har fibromyalgi eller någonting sådant. Åhh jag är så sjuk och så ont i kroppen att jag kan inte göra någonting, istället för att säga såhär att nu har jag den här sjukdomen och då måste jag leva på det här och det här sättet, dvs man erkänner att man är alkoholist och då fortsätter man att dricka ännu mer, men när man accepterar att man är alkoholist och den sjukdomen innebär att man måste avhålla sig från alkohol göra vissa andra förändringar i sitt liv, då är det två helt skilda saker. När man accepterar sjukdomen så tar man hand om den och ansvarar för den.

Fråga: Det finns ju alkoholister som dricker på heltid samt periodare, lever någon av dem farligare?
Svar: Ja, den som dricker mest lever ju farligast på det sättet, ju mer man dricker desto mer stryk tar kroppen, och kanske kunde det vara så att han som dricker hela tiden får i sig mera alkohol, men han som dricker periodvis, han kanske använder så mycket alkohol under de där perioderna att kroppen tar ännu mera skada, så att jag tror inte riktigt att man kan säga att något är faligast, men det som ofta kan vara tecken på när man dricker periodvis att man orkar inte dricka varje dag längre, utan måste låta kroppen återhämta sig för att sen kunna dricka några dagar. Det kan vara ett tecken på att sjukdomen har hunnit längre. Det som brukar vara farligast är om man dricker starksprit så påverkar det mer hjärnan, än när man dricker t ex öl och speciellt vin som påverkar kanske mer inälvorna, levern och njurarna och de, så man får hjärnskador av starksprit.

Fråga: Perfekt då kom du själv in på nästa fråga som gäller just om det finns några sekundära sjukdomar till alkoholism? Dvs finns det några följdsjukdomar?
Svar: Ja, det finns många. Det är ju många alkoholister som söker läkarhjälp för olika åkommor fast egentligen i botten finns det ett alkoholmissbruk, men många utav de här psykiska sjukdomarna, t ex depression kanske vissa typer av psykoser. Nu är inte jag så inne på det här och så duktig på sjukdomar men alkohol kan ju orsaka psykosliknande tillstånd. För att inte tala om kroppsliga åkommor, alla spänningsrelaterade värk som finns i kroppen när man så där ansträngt liv som en alkoholist lever. Så visst finns det anledningar att söka läkarhjälp och klaga över det ena och det andra. Sen är det ju alltså så att vissa sjukdomar kan vara väldigt alkoholrelaterade. Jag tänker på bukspottskörtelsinflammation och olika sorters leverskador som är mycket vanligare hos en som missbrukar alkohol än andra människor.

Fråga: Är alkoholism vanligare i vissa länder eller inom vissa kulturer?
Svar: Själva sjukdomen, den vet jag inte om den är vanligare i vissa länder. Den finns ju överallt. Den finns även i de länderna som man använder mycket vin i vardagslivet. Det är även där några stycken som faller igenom och blir alkoholiserade och beroende av det. Man brukar prata om brännvinsbältet och vinbältet och vi som bor här i brännvinsbältet (norden, baltikum, ryssland) våran alkoholism kanske ser annorlunda ut är andras som bor i de sydliga länderna i europa (vinbältet). De får mer kroppsskador av vinet men vi blir galnare av brännvinet. (Skrattar mycket) Det här är min fundering, det är ingen vetenskaplig bevisning.

Fråga: Hur sker förloppet mot alkoholism? Några speciella tecken?
Svar: Ja, det här är ju en progressiv sjukdom och den börjar ganska oskyldigt så att man kanske upptäcker att man tål mer alkohol än kompisarna och kan dricka mer utan att bli full. I början, och speciellt när man dricker mer får man ju "black outs", minnesluckor och sen börjar skuldkänslorna att komma och alla möjliga andra obehagliga känslor. Det tar läng tid innan det börjar synas på kroppen då, att man börjar se ut som en alkoholist, men även de som sitte på parkbänken har nån gång börjat precis som med vanliga människor. De har tagit sin första drink nån gång och har då inte haft avsikten att dricka sig till alkoholister, utan deras sjukdom har smugit sig på. Man brukar ofta säga att alkoholismen är "ingens fel" sjukdom. Jag har ju jobbat ett antal år med det här och jag har inte träffat nån enda som har sagt när jag drack för första gången så bestämde jag mig för att bli alkoholist, utan det sker obemärk. De människorna som finns i ens närhet, de vänjer sig vid den här destruktiva förändringen också, så de ser ju inte det heller, så de får ju också ändra sina beteenden och sina liv, så det påverkar ju så många människor, den där progressiviteten och sjukdomen.

Fråga: Men jag har hört att 90% av alla akoholisten är "vanliga människor" och inte de som sitter på parkbänken, vilket många kan tro är de enda alkoholistera, stämmer det?
Svar: Ja, det är bara en liten del 3-4-5 procent som sitter på parkbänken och syns och och man kallar dem för alkoholister, men precis som du säger, 90% av de som har sjukdomen, de är ju som vem som helst, har fru, och hus och bil och jobb.

Fråga: Vet du hur många som dör i alkoholism varje år i Sverige?
Svar: Ja, det finns säkert nån statestik som jag skulle kunna gräva fram, men nej det kan jag inte svara på bara sådär. Men däremot, det är ju väldigt många som dör på grund av alkoholen fast de dör i leversjukdomar och sådana saker. Dödsorsaker är inte alkoholism, eller alkoholberoende utan självmord, olika typer av våldsbrott. Man blir föremål för våldet och olyckor och ja, sånt som sker på grund av alkoholen. Och man behöver inte alltid ha ens alkohol i kroppen för att det ska vara alkoholrelaterat utan man är så okoncentrerad så att ja ja är inte med här och nu, och då kan det ske olyckor.

Fråga: Du är ju även familjeterapeut, hur är beteendet hos de anhöriga till en alkoholist? Beter de sig på ett speciellt sätt precis som alkoholisten?
Svar: Familjen kan ha likadant beteende, de kan ju få likadana konsekvenser som en alkoholist. Familjen drabbas ju väldigt hårt, och det som jag tycker är nästan liksom grymmast på något sätt är att alkoholisten kan ju alltid fly i det att han dricker sig full, men familjen är för det mesta nykter hela tiden och lever i den här situationen och ser det. Men man brukar säga att en alkoholist påverkar minst 4 personer i sin närhet negativt. Alltså får de 4 negativa konsekvenser, och familjen lider ju värst förstås också för att det är ju de som lever närmast och påverkan är störst på dem. Det kan bli ändrade familjeförhållanden, man tappar förtroendet för den som dricker, barnen får större ansvar och de kanske får mindre möjligheter att vara barn på det sättet som barn ska vara. De har kanske svårt att ta hem kompisar och har svårt att lita på sina föräldrar. Om det är pappa som dricker så är ju pappa opålitlig, för man vet ju aldrig när han är nykter och när han är full. Mamman kan också vara opålitlig på grund av att hon har ett ansvar håller familjesystemet igång och är upptagen av det. Då får ju barnen sköta sig själva ganska mycket. Man brukar ju säga att alkoholism är en familjesjukdom, så det påverkar hela familjen.

Fråga: När alkoholisten lyckats bli nykter och ta tag i sitt liv, finns det då nån behandling för de andra i familjen för att ändra på sitt egna "sjuka" beteende?
Svar: Ja, de allra flesta behandlingshem som t ex jobbar med 12-stegsbehandling, dvs minnestoa behandlingen, de har ju nån typ av familjeprogram i sin behandling då, och då får ju familjen möjligheten att åka till en kortare information , jag vet inte om man brukar kalla det för behandling men det gjorde inte jag när jag jobbade på behandlingshem. En utbildningevecka för familjen där man lär sig och veta hur alkoholismen fungerar och lär sig kanske hur man ska kunna skydda sig själv emot de här negativa konsekvenserna, så det är det enda då som familjen kan göra. Sen har ju familjen möjlighet att åka till sånna här anhörigveckor fast de inte har någon anhörig på behandling, utan att de tar det för sin skull då. Och sen är det ju många behandlingshem som också har program till barn till alkoholister, vuxna barn till alkoholister, och de programen kan se olika ut. Brukar vara en vecka eller så, och då lär de sig identifiera vilka beteenden de har samlat på sig under familjens sjukdomsperiod om man säger så. Också lär de sig ta det här ansvaret att "vad ska jag göra för att kunna få ett bra liv, för att kunna bestämma själv i mitt liv", så det gamla inte styr dem längre, gamla mönstrena. Att man behöver inte upprepa de gamla sakerna som man har lärt sig för det var ju överlevnadstrategier, så att det behöver man inte ha längre nu. Livet blir friskare.
Men något regelrätt behandlingshem som enbart jobbar med anhöringa, det finns inte.

Fråga: Men är inte "Ersta" ett behandlingehem för anhöriga?
Svar: Ja, jo det har du rätt i, men där är det är inget behandlinghem riktigt utan har mest kurser. Man blir inte inskriven eller så.

Fråga: Jag har hört att vi i Sverige för kanske 70 år sen var nära att klassa alkohol som en drog och därmed förbjuda det i landet, vet du något om det?
Svar: Det har varit förbjudet att sälja alkohol, det var efter första världskriget, att det var lag på att man inte fick t ex restaurangerna inte servera alkohol och om man kunde köpa alkohol, alltså systembolaget, så fick man, eller det var ransonering, så man hade sånna där klippkort.

Jag tror att det här är ett så stort problem då. På det sättet också att alla är ju inte alkoholister och de flesta som använder alkohol, de får ju bara positiva belöningar av de, så de kan sköta det. Om man skulle förbjuda alkohol, jag tror att det skulle bli orättvist på grund av att det är sån liten mängd, egentligen 10% brukar man räkna att det som har alltså beroende eller håller på att skapa beroende.

Fråga: I de 10%, är det inräknat alla anhöriga då?
Svar: Nej, utan det är själva alkoholisten. Om jag tänkte precis säga att om man tänker att en utan 10 har alkoholproblemen och påverkar minst 4 personer i sin närvaro, så är det alltså 5 utav 10 som lider av det här, men de 5 som inte tycker att de har några problem eller berör sig inte, varför ska de drabbas höll jag på att säga. Så förbud det, jag tror inte på det här men förbud utan jag tror mer på utbildning och undervisning och attitydpåverkan. Ja, bygga upp människorna istället för att försöka förbjuda dem att använda alkohol. Jag tycker att man ska tänka på det att varför behöver man dricka sig själv berusad? Vad är det som gör att jag inte bara kan vara här och nu? Varför måste jag droga mig över huvud taget? Vad är det för fel på mig? Så att jag skulle hoppas att det fanns någon metod så att man kunde satsa på det här att man liksom stärker självkänslan och och kanske lär folk att prata om känslor och över huvud taget fungera som människor utan att man behöver fly eller hämta nån drog nånstans ifrån för att våga göra saker och ting. Ja, ofta finns det ju mod i flaskan t ex det finns kreativitet där och man behöver lära sig att hitta de sakerna utan sprit.

Fråga: Men är det inte lättare i dagens stressiga samhälle att ta till sig alkohol?
Svar: Ja, alkohol är ju en lugnande drog, så att komma hem från jobbet efter stressig dag och ta en öl eller en drink eller nått, det ger ju effekt. Det är ju många som kan göra det år in och år ut och sen finns det ju några stycken som bara behöver mer och mer allt eftersom behövet fastnar. Men det fungerar lugnande och effektivt. Man får försöka med stresshantering på annat sätt än alkohol.

Jag tänker ofta på det här då att dem som alltså har sjukdomen alkoholism och de som slutar dricka och kan ha ett uppehåll. Att man inte bara är utan alkohol utan att man där lär sig att känna igen sig själv och kommer kanske fram till det att jag behöver ingen alkohol, jag behöver inte dricka. Allting är mycket bättre och fungerar bra utan att jag dricker. Så att man frågar sig själv att skulle jag behöva det nu, och att svaret förhoppningsvis vara nej, jag behöver inte det. Så behöver man inte kämpa utan det blir ett lugn på ett annat sätt.Om man bara kämpar för att vara utan så är det ganske dystert.

Det som egentligen var ditt ämne, att går det att bota och jag tänkte på det här att jag känner ju människor som varit nyktra många många år och alltså inte druckit någonting och inte använt några andra droger heller och sen börjat tro att nu har det gått över, nu kan jag ta lite grann och börjat dricka lite öl, dricka lite vin eller dricka champagne på nyårsafton och så, men erfarenheterna säger att det tar inte så lång tid innan man är på samma stadium som man var när man slutade dricka, så att det finns latent fast jag inte dricker. Man faller tillbaka.

Nu blir det lite ombytta roller när Riita frågade mig om jag själv tycker att det är en obotlig sjukdom, att det inte går att bota?

Jag svarade då att jag har inte hört talas om någon som har lyckats börja dricka normalt efter att han/hon kommit över tröskeln och skapat ett alkoholmissbruk.

Riita håller med mig och fortsätter: Sen finns det ju människor som missbruka alkohol och dricka väldigt mycket och verkligen också få fysiska konseskenser, men när de kommer på det där att herre gud, såhär kan jag ju inte fortsätta, så kan de sluta tvärt, för de har inte skapat ett beroende. Utan det handlar bara om missbruk, så det har inte det beroende som en alkoholist har utan är bara storkonsument på alkohol.

Jag brukar ju också när jag träffar människor här då, om de är osäkra om de har ett beroende eller missbrukat eller vad de här handlar om så brukar jag rekomendera att vi gör utvärdering, vi gör en undersökning om det här, vad det handlar om. Då brukar vi göra en addistest.

Fråga:Vad är det för test?
Svar: Ja det är ett sånt där frågetest som man gör för att ta fram symptomena (hur det testet görs finns beskrivet i bilaga 4), och sen om man får ett visst antal som finns på den här symptomkurvan (jellineks kurva, finns som bilaga 1) så tyder det på att man har ett beroende. Då kan det bli lättare för folk att fortsätta och låta bli om de vet att de har ett beroende.

Jag förkortade intervjun, annars skulle dem blivit ca 3 sidor till men det kändes som att jag fick med allt jag jag velat och lite därtill, eller mycket därtill rättare sagt. Jag tackade Riita och begav mig hem för att med min fördjupade kunskap om ämnet kunna skriva ännu lite bättre.