Symtom - Beteende

Symtomen på alkoholism följer ganska logiskt av sjukdomens utvecklig genom olika stadium. För att göra det överskådligt kan man dela in symtomen i fem huvudgrupper:

1. Symtom på grund av påverkan på humöret.
2. Symtom på grund av det kemiska beroendet.
3. Symtom på grund av önskan att dölja eller kompensera verkligheten.
4. Fysiska symtom.
5. Familjesymtom.

1. Humörförändringar
Det som omgivningen troligtvis först lägger märke till är alkoholistens svängningar i stämningsläget. Han kan ibland verka spänd och nervös samt ha svårt att tåla motgångar och irritationsmoment. En vanligen fridsam människa kan bli alltmer oberäknelig, ibland retlig ibland glad och skämtsam. Han kan dra sig undan och verka sur utan anledning. Frågar man kan man bli avsnäst eller få en omständig förklaring.
Det karaktäristiska är oberäkneligheten, dvs att man vet aldrig vilket humör alkoholisten kommer att vara på när han dyker upp.
Omgivningen påverkas smygande, och omärkligt ställer om sitt sätt att bemöta den sjuka. Man blir mer på sin vakt samt tänker på vad man säger och gör. Man försöker undvika att provocera honom trots att det inte hjälper, och man tror att genom sitt sätt att vara kan påverka alkoholistens sätt att vara. Detta lyckas naturligtvis inte och då skapas en känsla av skuld för den närstående.
Alkoholisten har svårt att tåla motgångar och kritik, detta kan leda till bekymmer på jobb där det ges kritik eller instruktioner och alkoholisten tar det då på helt fel sätt.
Relationerna blir allt mer ansträngda och diskussioner slutar ofta i gräl eller att alkoholister lämnar samtalet. Det är olustigt och ökar känslan av skuld hos många, irritation och ilska hos andra.
Eftersom alkoholisten nästan aldrig mår bra själv blir kritik, anmärkningar samt andra negativa inpass sätt för honom att avreagera sig, att intala sig själv att felet ligger hos någon annan är sig själv, alltså omgivningen. Allt som har en negativ innebörd skylls över på de anhöriga till den sjuka människan.
Bitterhet, frustration, sorg och förtvivlan är vanliga känslor hos alkoholisten och det sätter sina spår även på de som kommer i beröring med honom.
Ofta mår alkoholister för dåligt för att gå till jobbet över huvud taget. Han stannar hemma nån dag då och då för att återhämta sig efter kvällens hårda drickande.
Det är karaktäristiskt för alkoholism att patienten i fråga får en tilltagande brist på livsglädje med åren. Det kostar ett visst glädjepris att dricka och till slut kan han inte betala. Han blir då kvar i depression och ångest och på grund av det förlorar livet sin mening och han blir alltmer avtrubbad för att kunna ta sig ur det eller tänka positiva tankar. Depressionen leder till läkarbesök och lugnande samt antidepressiva läkemedel som icke hjälper och då finns en stor chans att självmord utförs och detta på grund av att alkoholisten ser det som den enda lösningen han kan komma på.

2. Beroende
Det kemiska beroendet är motorn i hela processen, förnekelsen är smörjoljan som får hjulen att obevekligt rulla mot stupet.
Man måste ha klart för sig att kemiskt beroende innebär att alkoholisten inte längre har något val i sitt umgänge med spriten utan har insjuknat och därmed blivit maktlös inför alkoholen efter att ha gått över den osyniga gränsen mellan lust att dricka och drift att dricka.
I nyktert tillstånd kan alkoholisten ha viss kontroll över tillvaron men besattheten av alkohol finns ändå i huvudet och då räcker inte nykterheten länge. Efter första glaset tar driften över och alkoholisten är maktös inför sin sjukdom. En alkoholist har ökad tolerans för sprit, dvs att han måste ha mer sprit än en icke alkoholiserad person. Han behöver hela tiden ha mer för att få någon glädje av spriten. För en alkoholist är för lite sprit mer ångestskapande och värre än ingen sprit alls. Ångest är en mycket kraftfull signal som man inte kan stå ut med. Det bästa medlet mot ångest heter alkohol, samtidigt som det är alkoholen som orsakar ångest.
Beroendemekanismen är okänd men rent praktiskt verkar den gå ut på att slussa in alkoholen på avdelningen för lustfyllda drifter. När alkoholen lämnar rummet efter några timmar uppstår separationsångest varvid den dödliga spiralrörelsen startar: Alkohol ger ångest som lindras av alkhol som ger mer ångest som lindras av mer alkohol som... och så vidare och så vidare i en ändlös spiral. Toleransen som hela tiden ökar kommer till slut att komma upp till en så hög dos att den är dödande. Då har botten nåtts och tillvaron kollapsar.
En insjuknad alkoholist har en fiende, och denna fiende är spriten. Jag tycker att man kan säga att alkoholisten befinner sig på en sorts flykt undan en hotande fiende, men tyvärr tar han därvid fienden med sig, och fienden är alltid starkast samt går segrande ur striden.
Många av symtomen vid alkoholism orsakas av detta flyktbeteende. Psykologera samt de nyktra alkoholisterna talar om 3 olika flykter:
geografisk flykt - han flyttar runt i landet eller byter bostad i hemstaden.
social flykt - han byter umgänge, föreningar, hobbies.
andlig flykt - han går på överambitiösa kurser, terapier, andliga mötet och liknande.

3. Verklighetsflykt
Eftersom verkligheten inte är tilltalande måste alkoholisten göra sig av med den. Detta sker då genom förnekelse, självhävdelse och förhandling. Förnekelsen gäller både gentemot alkoholen själv samt omvärlden. Den består i att inte se ens det uppenbara om det är obehagligt, att omtolka fenomen till något acceptabelt samt att bortförklara faktiska förhållanden. Förnekelsen blir ett livsmönster för hela familjen, för utan den blir tillvaron outhärdlig. Man kan därför säga att förnekelsen får hjulen att fortsätta rulla, hur skeva de än är.
Självhävdelse är typiskt för alkoholisten. Han känner sig sämre än andra, mindre värd, mindre duglig helt enkelt. För att kompensera detta blir han grandios, skrytsam och manipulerande. Han framställer sig som störst, bäst och vackrast, som självaste Tarzan. Detta lindrar för stunden men skapar problem i relationerna. Ingen orkar i längden med en jagfixerad och självförhärligande gaphals.

4. Fysiska symtom
Fysiska skador är ett relativt sent fenomen, åtminstonde de allvarliga skadorna på nervsystemet och inre organ. Däremot är lättare krämpor vanliga. För alkoholisten kan det till och med vara befriande att få vara lite lagom sjuk ibland för att återhämta sig eller för att få dricka i fred.
Alkoholisten söker ofta läkarvård men aldrig för alkoholism, för den förnekar de. Däremot har han besvär med mage och tarm, ryggvärk, hudproblem, luftvägsinfektioner, sömnbesvär, stressymtomer mm. Han behöver ha sjukskrivning för att legitimera sin frånvaro för att inte skapa misstankar på jobb, och sedan sedativa läkemedel för att bota abstinensen. Tyvärr är alkoholism fortfarande en skamlig sjukdom som läkaren inte kan tala med patienten om, och det kan även ofta anses oförskämt att ens fråga om alkohol och därför blir de fysiska skadorna lättare att ta till.

5. Familjesymtom
Familj, de närstående till en alkoholist uppvisar en rik flora av symtom och störningar som de får på grund av sitt liv med den sjuka. Även dessa störningar liknar ofta andra sjukdomar och alkoholismen upptäcks även här.
Alkoholistens partner uppvisar ofta stressymtom och tecken på utmattning eller utbrändhet. Barnen har ofta psykosomatiska symtom och beteendestörningar som kan vara anledning till att man söker hjälp. Det kan låta lite skrämmande med dessa ord som t ex störning, men det behöver inte betyda något grovt utan bara att man har en vana som inte är normal som t ex att man inte kan lita på folk.
Alkoholism är som sagt en smygande sjukdom som 10% av det svenska folket får och som sekundärt drabbar alla personer som ingår i samma livssystem.