|
SANKT
BERNHARDSHUND
Grupp 2
FCI-nummer
61
Originalstandard 2003-10-29
FCI-Standard 2004-01-21; tyska
SKKs
Standardkommitté 2004-05-12
Ursprungsland/hemland:
Schweiz
Användningsområde:
Sällskaps-, vakt- och
gårdshund
FCI-Klassifikation:
Grupp 2, sektion 2.2
Bakgrund/ändamål:
Vid S:t Bernhardspasset på 2
469 m höjd över havet grundade munkar på 1000-talet ett härbärge som
tillflyktsort för resande och pilgrimer. Där hölls sedan mitten av
1600-talet stora bergshundar som skydd och vakt. Förekomsten av sådana
hundar finns dokumenterad i bild från år 1695 och i härbärgets
anteckningar från år 1707. Hundarna sattes snart in som följehundar och
i synnerhet som räddningshundar för resande som gått vilse i snö och
dimma. På många språk har det berättats om den legendariska Barry, som
blev en idealbild av en räddningshund. Många krönikor berättar om de
talrika människoliv som dessa hundar räddade och muntliga rapporter från
soldater som med Napoleon korsade bergspasset, spridde på 1800-talet
ryktet om sankt bernhardshunden över hela Europa. På den tiden den s k
Barry-hunden.
Sankt bernhardshunden
härstammar från de stora gårdshundar, som var talrika i dessa trakter.
Den framavlades på några få generationer till dagens ras enligt en
fastställd idealtyp. Heinrich Schumacher från Holligen i trakten av Bern
var den förste som år 1867 utfärdade en stambok för sina hundar. I
februari 1884 påbörjades utgivningen av den schweizisk hundstamboken
(SHSB). Dess första
registrering var sankt bernhardshunden Leon och de följande 28 namnen
omfattade även dessa sankt bernhardshundar. Den 15 mars år 1884
grundades i Basel ”Schweiziska sanktbernhardsklubben”. I samband med en
internationell kynologisk kongress den 2 juni 1887 förklarades sankt
bernhardshunden officiellt som schweizisk hundras och dess rasstandard
fastställdes. Alltsedan dess har sankt bernhardshunden nationell status.
Helhetsintryck:
Sankt bernhardshundar finns
i två varianter:
1. korthårig (dubbelpäls, ”Stockhaar”)
2. långhårig
Båda varianterna skall ha
ansenlig storlek, ge ett resligt helhetsintryck och ha harmonisk,
kraftig, stram och muskulös kropp med imponerande huvud och uppmärksamt
uttryck.
Viktiga
måttförhållanden:
Det eftersträvade
förhållandet mankhöjd-kroppslängd (mätt från skulderled till
sittbensknöl) skall vara 9:10. Det eftersträvade förhållandet
mankhöjd-bröstdjup. Huvudets längd skall något överstiga en tredjedel av
mankhöjden. Förhållandet mellan nosdjupet (mätt vid stopet) och
noslängden skall förhålla sig som knappt 2:1.
Nospartiet skall vara något
längre än en tredjedel av hela huvudets längd.
Uppförande/karaktär:
Sankt bernhardshunden skall
vara vänlig med lugnt till livligt temperament samt vara vaksam.
Huvud:
Huvudet skall vara massivt,
imponerande och uttrycksfullt.
Skallparti :
Skallen skall vara kraftig och
bred. Sedd från sidan och framifrån skall den vara lätt välvd. Vid
uppmärksamhet bildar öronansättningen tillsammans med överdelen av
skallen en rak linje som övergår med en mjuk rundning i det kraftigt
utvecklade och höga kindpartiet. Pannan skall falla brant mot nospartiet.
Nackknölen skall bara vara måttligt markerad. Ögonbrynsbågarna skall
vara kraftigt utvecklade. Den tydligt markerade pannfåran skall börja
vid stopet och löpa längs skallens mitt. Över ögonen skall pannhuden
bilda lätta pannveck, som går i riktning mot pannfåran. När hunden är
uppmärksam skall de vara måttligtframträdande, i annat fall skall de
vara snarare oansenliga.
Stop:
Stopet skall vara kraftigt
markerat.
Nostryffel:
Nostryffeln skall
vara svart, bred och kantig med väl öppna näsborrar.
Nosparti:
Nospartiet skall vara
jämnbrett. Nosryggen skall vara rak med en lätt fåra.
Läppar:
Läppränderna skall vara
svartpigmenterade. Läpparna skall vara kraftigt utvecklade, stadiga och
inte för överhängande. Från
nostryffeln skall läpparna bilda en bred båge. Mungiporna skall vara
tydligt markerade.
Käkar/Tänder:
Under- och överkäkarna skall
vara kraftiga, breda och lika långa. Bettet skall vara ett väl
utvecklat, regelbundet och fullständigt sax
eller tångbett. Lätt underbett utan kontaktförlust mellan incisiverna är
tillåtet. Avsaknad av P1:or och M3:or tolereras
Ögon:
Ögonen skall vara
medelstora, mörkbruna till nötbruna och ligga måttligt djupt samt ha ett
vänligt uttryck. Ögonkanterna skall helst
vara naturligt strama. Ett mindre veck med något skönjbar bindhinna på
undre och övre ögonlocket är tillåtet. Ögonkanterna skall
vara fullständigt pigmenterade.
Öron:
Öronen skall vara
medelstora, högt och brett ansatta. Öronbrosket skall vara kraftigt
utvecklat. Öronlappen skall vara smidig, trekantig och ha avrundad
spets. Den yttre kanten skall vara lätt utstående medan den inre kanten
skall ligga an mot kinden.
Hals:
Halsen skall vara
kraftig och tillräckligt lång. Strup- och halshud skall vara lagom
utvecklat.
Kropp:
Helhetsintrycket skall vara
imponerande, harmoniskt, resligt och väl musklat.
Överlinje:
Manken skall vara väl
markerad. Rygglinjen skall vara plan och horisontell till länden.
Rygg:
Ryggen skall vara bred,
kraftig och fast.
Kors:
Korset skall vara långt,
något sluttande och harmoniskt övergå i svansansättningen.
Bröstkorg
: Bröstkorgen skall vara måttligt
djup med väl välvda revben, dock inte tunnformad. Den får inte nå
djupare än till armbågen.
Underlinje:
Buklinjen skall vara lätt
uppdragen.
Svans:
Svansroten skall vara bred
och kraftig. Svansen skall vara lång och tung. Sista svanskotan skall nå
åtminstone till hasleden. I vila skall den hänga rakt ner. Den sista
tredjedelen kan vara lätt uppåtböjd. När hunden är uppmärksam kan
svansen bäras högre.
Extremiteter:
Framställ:
Frambenen skall vara måttligt
brett ställda, framifrån sett raka och parallella.
Skulderblad:
Skulderbladen skall vara
snedställda, muskulösa och åtliggande.
Överarm:
Överarmen skall vara längre
än skulderbladet. Vinkeln mellan skulderblad och överarm får inte vara
för trubbig.
Armbåge:
Armbågarna skall vara
åtliggande.
Underarm:
Underarmarna skall vara raka
med kraftig benstomme och torr muskulatur.
Mellanhand:
Mellanhänderna skall
framifrån sett vara lodräta i underarmarnas förlängning och lätt
vinklade från sidan sett.
Framtassar:
Framtassarna skall vara
breda och slutna med kraftiga och starkt välvda tår.
Bakställ:
Bakbenen skall vara lagom
vinklade och muskulösa. Bakifrån sett skall bakbenen vara parallella och
inte trångt ställda.
Lår:
Låren skall vara kraftiga,
muskulösa och breda.
Knäled:
Knälederna skall vara väl
vinklade, varken utåt- eller inåtvridna.
Underben:
Underbenen skall vara
snedställda och tämligen långa.
Has:
Haslederna skall vara lätt
vinklade och fasta.
Mellanfot:
Mellanfötterna skall vara
raka och parallellt ställda sedda bakifrån.
Baktassar:
Baktassar som framtassarna.
I hemlandets standard anges att sporrar tolereras, förutsatt att de inte
hindrar rörelseförmågan.
Rörelser:
Rörelserna skall vara harmoniska
och vägvinnande med bra påskjut från bakbenen varvid ryggen skall förbli
stadig och stabil. Fram- och baktassar skall placeras på en rak linje.
Päls:
Pälsstruktur:
Korthårsvarianten:
(dubbelpäls, ”Stockhaar”):
Täckhåret skall vara tätt, blankt, åtliggande och kraftigt med riklig
underull. Låren skall ha tendens till byxor. Svansen skall ha tät päls.
Långhårsvarianten:
Täckhåret skall vara
rakt och medellångt medriklig underull, oftast något vågigt över kors
och höfter. Det skall finnas rikliga byxor på bakbenen och pälsfransar
på frambenen. Huvud och öron skall ha kort päls. Svansen skall vara
buskig.
Färg:
Grundfärgen skall vara vit
med alltifrån större eller mindre roströda fläckar
till ett genomgående rostrött täcke över rygg och
flank (mantelhundar). Bruten mantel (mantel genombruten med
vitt) är likvärdig,
schatterat rostrött är tillåtet. Rödgul färg tolereras.
Mörk mask på huvudet är önskvärt. En anstrykning av svart i
den röda pälsfärgen
på kroppen tolereras.
Vitt skall finnas på
bringa, tassar, svansspets, nos, som bläs och
nackfläck.
Vitt är önskvärt som
krage. Likaså önskvärt är symmetrisk, mörk mask.
Storlek/vikt:
Mankhöjd
Hanhund: 70-90 cm
Tik: 65-80 cm
Förutsatt att helheten är
harmonisk och rörelserna korrekta kan maximimått som överskrids
tolereras.
Fel:
Varje avvikelse från
standarden är fel och skall bedömas i förhållande till graden av
avvikelse.
• otillräcklig könsprägel
• oharmoniskt helhetsintryck
• för korta ben i
förhållande till hundens storlek
• kraftigt veckad hud på
huvud och hals
• för kort eller för långt
nosparti
• för lösa läppfickor
• avsaknad av tänder utom
P1:or och M3:or. Små tänder (speciellt incisiver)
• lätt underbett
• ljusa ögon
• bristfälligt åtliggande
ögonkanter
• svankrygg, karprygg
• överbyggt eller starkt
sluttande kors
• svans som bärs rullad över
ryggen
• avsaknad av vitt på
anmodade partier
• krumma eller fransyska
framben
• raka vinklar i bakbenen,
hjulbenthet eller kobenthet
• felaktiga rörelser
• lockig päls
• ofullständigt pigmenterad
eller opigmenterad på eller runt
nostryffeln, på läpparna och
ögonkanterna
• felaktig grundfärg, t ex
roströda pälsstrån i det vita
Diskvalificerande fel:
• aggressivitet, extrem
skygghet
• överbett, utpräglat
underbett
• blå ögon, avblekta
ögonbottnar
• ektropion, entropion
• enfärgat vitt eller
enfärgat rostrött (fel grundfärg)
• annan pälsfärg
• storlek som understiger
minimihöjden
Nota bene:
Hund får ej prisbelönas om
den är aggressiv eller extremt skygg
eller har anatomiska defekter som menligt kan påverka dess hälsa
och sundhet.
Testiklar:
Hos hanhundar måste båda
testiklarna vara fullt utvecklade och normalt
belägna i pungen. |