|
ROTTWEILER
Grupp 2
FCI-nummer
147
Originalstandard 2000-04-06
FCI-Standard 2000-06-19; tyska
SKKs
Standardkommitté 2001-09-26
Rasstandard för
ROTTWEILER
Ursprungsland/hemland:
Tyskland
Användningsområde:
Sällskaps-, tjänste- och brukshund
FCI-Klassifikation:
Grupp 2, sektion 1, med
arbetsprov.
Bakgrund/ändamål:
Rottweiler räknas
till de äldsta hundraserna. Dess ursprung går tillbaka till romartiden,
då den användes som vakt- och boskapshund. Hundarna följde de romerska
legionerna över Alperna som människans beskyddare och som boskapshund. I
trakten av Rottweil sammanträffade dessa hundar med de inhemska hundarna
och en uppblandning skedde. Rottweilerhundens huvuduppgift blev nu att
driva och vakta kreaturshjordar och att försvara husbonden och hans
egendom. Rasen fick sitt namn efter den gamla tyska riksstaden Rottweil:
Rottweiler Metzgerhund (Metzger = slaktare). Slaktarna födde upp
rottweilern enbart utifrån dess bruksegenskaper och ändamålsenlighet.
Härigenom utvecklades med tiden en utmärkt vakt- och boskapshund, som
också kunde användas som draghund. När man i början av 1900-talet sökte
lämpliga polishundar prövades också rottweilern. Det visade sig mycket
snabbt att den varväl lämpad för polisarbete. 1910 godkändes rasen
officiellt som polishund.
Avelsarbetet inriktas på att
få fram en kraftfull hund som är svart med rödbruna, klart avgränsade
tecken och som trots det kraftiga helhetsintrycket ändå visar ädelhet
och som särskilt väl lämpar sig som sällskaps-, tjänste- och brukshund.
Helhetsintryck:
Rottweilern är en
medelstor till stor, kraftig hund, varken klumpig eller lätt, inte
högställd eller luftig. Den välproportionerliga, kompakta och kraftiga
kroppen skall ge intryck av stor styrka, rörlighet och uthållighet.
Viktiga
måttförhållanden:
Kroppslängden
från bröstbensspetsen till sittbensknölen, skall överstiga mankhöjden
med högst 15%.
Uppförande/karaktär:
Rottweilern är
till sin grundläggande natur vänlig och godmodig. Den är barnvänlig,
mycket tillgiven, följsam, lydig och arbetsvillig. Den ger ett rustikt
intryck och dess uppträdande är självsäkert, nervfast och oförskräckt.
Den reagerar med stor uppmärksamhet på omgivningen.
Huvud:
Skallparti:
Skallpartiet skall vara medellångt och brett mellan öronen.
Pannan skall sedd
från sidan vara måttligt välvd. Nackknölen skall vara väl utvecklad
men inte starkt framträdande.
Stop:
Stopet skall vara markerat.
Nostryffel:
Nostryffeln skall vara väl utvecklad, snarare bred än rund med
förhållandevis stora
näsborrar. Den skall alltid ha svart pigment.
Nosparti:
Nosryggen
skall vara rak, bred vid basen och måttligt avsmalnande. Nospartiet
skall i förhållande till skallpartiet varken verka långsträckt eller
kort.
Läppar:
Läpparna skall vara svarta
och strama med slutna mungipor. Tandköttet skall vara så mörkt som
möjligt.
Käkar/Tänder: Käkarna skall vara kraftiga och breda. Bettet skall vara starkt
och fulltaligt.
Saxbett.
Kinder:
Okbågarna skall vara markerade.
Ögon:
Ögonen skall vara medelstora, mandelformade och mörkbruna.
Ögonlockskanterna
skall vara väl åtliggande
Öron:
Öronen skall vara medelstora, hängande och trekantiga. De
skall sitta brett
isär och vara högt ansatta. Öronen som skall vara väl åtliggande får
skallen
att verka bredare när de riktas framåt
Hals:
Halsen skall vara kraftig,
måttligt lång, väl musklad och ha lätt välvd nacklinje. Den skall vara
torr, utan dröglappar eller löst halsskinn.
Kropp:
Rygg: Ryggen skall vara plan, stark och stram.
Ländparti:
Ländpartiet skall vara kort, kraftigt och djupt.
Kors:
Korset skall vara brett, medellångt och lätt rundat, varken plant eller
brant sluttande.
Bröstkorg:
Bröstkorgen skall vara
rymlig, bred och djup (ca 50% avvmankhöjden) med väl utvecklat förbröst
och väl välvda revben.
Underlinje:
Buklinjen skall inte vara uppdragen.
Svans:
Svansen skall vara naturlig (okuperad) och bäras vågrätt i rygglinjens
förlängning; kan i stillastående också bäras hängande.
Extremiteter:
Framställ:
Frambenen skall sedda framifrån vara raka och inte trångt
ställda.
Skulderblad: Skuldran skall vara vällagd och skulderbladets lutning mot
horisontallinjen skall vara ungefär 45 grader.
Överarm:
Överarmarna skall ligga väl an intill kroppen.
Underarm: Underarmarna skall sedda från sidan vara raka. De skall
varavälutvecklade och välmusklade.
Mellanhand: Mellanhänderna skall vara lätt fjädrande, starka och inte branta.
Framtassar:
Tassarna skall vara runda,
tårna skall vara tätt slutna, välvda och ha hårda trampdynor. Klorna
skall vara korta, svarta och kraftiga.
Bakställ:
Bakbenen skall sedda bakifrån vara raka och inte trångt
ställda. Då hunden står naturligt skall trubbiga vinklar bildas mellan
lårbenet och höftbenet, mellan lårbenet och underbenet och mellan
underbenet och mellanfoten.
Lår:
Låren skall vara måttligt långa, breda och välmusklade.
Underben:
Underbenen skall vara långa, seniga och kraftiga med välutvecklade
muskler.
Has: Hasorna skall vara kraftfulla och
välvinklade, ej raka.
Baktassar:
Baktassarna skall vara något längre än framtassarna med kraftiga tätt
slutna och välvda tår.
Rörelser:
Rottweilern är en travare.
Ryggen skall förbli fast och relativtstilla under rörelse. Rörelserna
skall vara harmoniska, jämna, kraftfulla och fria med god steglängd.
Hud:
Huden på huvudet skall
överallt vara stramt åtliggande. När hunden är
mycket uppmärksam får lätta rynkor bildas i pannan.
Päls:
Pälsstruktur:
Rasen skall ha s.k.
dubbelpäls d.v.s. den skall bestå av täckhår och underull. Täckhåret
skall vara medellångt, grovt, tätt och stramt åtliggande. Underullen
skall inte framträda genom täckhåren. På bakbenen skall pälsen vara
något längre.
Färg:
Färgen skall vara svart med
väl avgränsade tecken, i en mättad rödbrun nyans, på kinder, nos,
halsens undersida, bröst och ben samt över ögonen och
under svansroten.
Storlek/vikt:
Mankhöjd: Hanhund: 61-68 cm;
61-62 cm liten
63-64 cm medelstor
65-66 cm stor = korrekt
storlek
67-68 cm mycket stor
Tik: 56-63 cm;
56-57 cm liten
58-59 cm medelstor
60-61 cm stor = korrekt
storlek
62-63 cm mycket stor
Vikt:
Hanhund: ca 50 kg
Tik: ca 42 kg
Fel:
Varje avvikelse
från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till graden av
avvikelse.
Helhet:
Lätta, luftiga och högställda hundar; tunn benstomme och
svag muskulatur.
Huvud:
Huvud av jakthundstyp;
smalt, lätt, för kort, långt eller klumpigt huvud; flat panna (avsaknad
av eller för lite stop
Nosparti:
Långt eller spetsigt
nosparti; kluven nos, konvex (ramsnos) eller konkav nosrygg; fallande
nosrygg; ljus eller fläckig nostryffel.
Läppar:
Ej tättslutande, skära eller fläckiga läppar; öppna
mungipor.
Käke:
Smal underkäke.
Kinder:
Starkt framträdande kinder
Bett:
Tångbett
Öron:
För lågt ansatta, tunga,
långa, slappa, bakåtvikta eller utstående och osymmetriskt burna öron
Ögon:
Ljusa, djupt liggande, för framträdande eller runda ögon;
lösa ögonkanter.
Hals:
För lång, tunn, dåligt
musklad hals; dröglappar eller för löst halsskinn.
Kropp:
För lång, för kort eller smal kropp.
Rygg:
För lång, svag eller sänkt
rygg; karprygg.
Kors:
Brant kors, för kort, för
plant eller för långt kors.
Bröstkorg:
Flat, tunnformad eller outvecklad bröstkorg.
Svans:
För högt eller för lågt ansatt svans.
Framställ:
Trångt ställda eller krokiga
framben. Branta skuldror; mycket lösa armbågar; för lång, för kort eller
brant överarm; vek eller brant mellanhand; spretiga
tassar; för platta eller alltför välvda tår, förkrympta tår; ljusa klor.
Bakställ:
Platta, otillräckligt
musklade lår, trångt ställda bakben, kohasighet eller hjulbenthet; för
knappt vinklat eller övervinklat bakställ; sporrar.
Hud:
Rynkor på huvudet.
Pälsstruktur: Mjuk, för kort eller lång päls, vågig päls, avsaknad av underull.
Färg:
Missfärgade, oklart
avgränsade, för utbredda tecken
Diskvalificerande fel:
Allmänt:
Tydligt omvänd könsprägel (tikprägel hos hanhund och
tvärtom).
Uppförande/Karaktär:
Hundar som är rädda, skygga, fega, skotträdda, argsinta,
överdrivet misstänksamma eller nervösa.
Ögon:
Entropion, ektropion, gula ögon, olikfärgade ögon.
Bett:
Överbett, underbett,
korsbett; avsaknad av en incisiv, hörntand, premolar eller molar
Svans:
Kroksvans, svans som bärs upprullad över ryggen, svans som
bärs kraftigt åt sidan från rygglinjen
Pälsstruktur: Utpräglat långhårig och vågig päls.
Pälsfärg:
Färg som avviker från den för rottweiler standardenliga färgen
svart med rödbruna tan-tecken; vita fläckar.
Nota bene:
Hund får ej prisbelönas om
den är aggressiv eller har anatomiska defekter som menligt kan påverka
dess hälsa och sundhet.
Testiklar:
Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och
normalt belägna i pungen.
|