u. Dungarees Halfpipe
e:INTUCH NORDUCH SUCH NORDV-96-97-98 KBHV-96 NV-97-98 Valera´s Tic Tac Bild

Agnes har tyvärr lämnat oss... Det hemskaste jag någonsin varit med om..
9 november 2007 opererades Agnes för knölar som hade tryckt ut ändtarmen lite. Knölarna skickades till analys. 12 november fick vi veta att hon hade cancer i lymfkörtlarna. Det är en svår cancer men inte ovanlig, men den går inte att bota eftersom det sitter i hela kroppen. Vi viste inte alls hur lång tid hon skulle vara kvar med oss.. Men veterinären sa att hon kunde leva normalt tills hon blev sämre.
Vi tog vara på tiden och gjorde bara massor av roliga saker tillsammans.
Hon blev lite sämre men fick kortison som hjälp och blev bra igen.

28 februari 2008 var vi till veterinären igen då ändtarmen hade blivit som sist innan hon opererades. Veterinären tyckte att hon var så pass pigg att det var värt att operera henne igen. Vi fick också även veta att Agnes levde på bonus tid.
När hundar får den här sortens cancer brukar det gå väldigt fort och de brukar inte leva länge till.
7 mars opererades hon igen och det gick jättebra. Hon var jättepigg och vi kunde träna och göra saker tillsammans ända till dagen innan vi bestämde oss för att hon skulle få somna in.. Hon ville inte gå, låg mest ner och tittade. Viftade knappt på svansen som hon alltid gjorde, hon orkade knappt lyfta på huvudet. Hon kissade inne och hennes hals var jättesvullen.
Vi fick bära henne i trappen och hon kräktes om hon försökte äta något. Bara dagen innan var hon pigga, glada Agnes.
På kvällen var jag ute med henne på baksidan, jag satte mig ner på marken, då kom hon och satt sig bredvid mig och la huvudet emot mig.. Min älskling..
Vi fick en tid hos veterinären 08.20 dagen efter…

På morgonen var hon mycket piggare, hon fick gå lös och hon var så glad.  När vi kom tillbaka på gården igen gick hon upp på en snökulle och stod där och viftade på svansen. Hon såg så busig ut och hade ena örat rätt upp, så söt..
Orkar inte skriva så mycket mer än att jag var med när hon somnade in och det var så otroligt jobbigt. Har aldrig varit med om något hemskare… Hon stod lutad mot mig hela tiden och sedan lade hon sig alldeles bredvid mig.. Ser framför mig när hon tittade i mina ögon, så hemskt att veta att det var sista gången jag träffade henne... Att säga hejdå, för alltid, gjorde så ont i mig.. Jag ville inte lämna dig där..
Du bara låg där helt livlös, min allra bästa kompis, mitt allt..
 

Agnes var familjens hund men det var bara jag som tränade henne.
Vi köpte henne som två-åring, innan det bodde hon på kennel Dungarees på Frösön.
När hon kom till oss så kunde hon inte så mycket, jag fick träna henne väldigt mycket! Hon kunde inte vara lös, det fick vi träna väldigt mycket på.
Tillslut gick det ganska bra men hon tyckte det var onödigt att alltid behöva komma när jag ropade.

Jag tränade henne i agility, freestyle, lydnad och lite spår. Vi tävlade mest i agility men testade att tävla Lydnad en gång. Freestyle och agility var det som hon tycker bäst om och lydnaden gick bra ibland om jag hade mycket godis och hon var på bra humör.
Hon älskade att mysa och ligga och sova i min säng. Hon älskade folk som klappade henne, klappade dom inte henne så puttade hon på dem tills dom gjorde det. Hon gjorde nästan vad som helst för att få liten godis.

Jag hoppas att du har det bättre i himlen nu och att du slipper ha ont. Du kan springa runt och göra precis som du vill. Aldrig någonsin kommer jag få en hund som dig igen, aldrig. Du var så så speciell och även fast vi hade dagar då inget gick bra, tog vi oss genom dom. Du lärde mig så mycket, man ska aldrig ge upp. Bara man kämpar så går nästan allt, det vet jag nu.
 

Vila i frid Älsklingen
Bästa hunden någonsin
Saknaden är så otroligt enorm
Tårarna rinner fortfarande när jag tänker på dig
För alltid du och jag, det vet du

In loving memory of
The one that was so true<3