När Samuel föddes var han jätteduktig. Han behövde inte ligga i respirator som annars ärväldigt vanligt utan klarade sig med CPAP... (en tub i näsan som gör att man andas i motvind..) Hans apgar 7, 10, 10 (Apgarskalan: Läkarna samman fattar barnets tillstånd under de första minuterna med retbarhet vilket innebär att barnet reagerar med hosta eller nysning när slem sugs bort ur näsa eller svalg. Barnet kan få 0,1 eller 2 poäng för varje punkt, totalt 10. 4-6 poäng vid 1 och 5 minuters ålder kan innebära att symptom på att måttlig syrebrist förelog vid den tidpunkten. 0-3 poäng, svår syrebrist. Det är många andra faktorer som också har betydelse för hur barnet mår. Skalan mäts efter 1, 5 och 10 minuter.) låg på  7,10,10. Han hade förstås extra syrgas och diverse  mediciner som gjorde det lättare för honom att andas.

Den första gången jag höll Samuel var han 7 dagar gammal. När jag eller Martin skulle hålla vår son fick vi sitta känguru, (man sitter med bebisen på bröstet) då tog de oftast bort CPAP-en så att han kunde vila sin näsa. Det är jättemysigt att sitta känguru.

Samuel blev jätte sjuk när han var 14 dagar och de fick operera honom. Samuel hade en öppetstående ductus. (Det är ett blodkärl som alla har men normalt så stängs den vid förlossningen eller någon dag senare, blodkärlet går mellan hjärtat och lungorna) Det gjorde inte Samuels utan den öppnade sig ännu mer istället. Han var jättesjuk och vi var rädda för lille snuttegrabbens liv. Han var bara 2 veckor och vägde inte ens 900 gram när de opererade. Doktorn hette Torsten Malm och var duktig! Fast det var jobbigt! 

Samuel låg sammanlagt i respirator 3½ dag.

När han äntligen kom ur respiratorn så hade den gjort så att den ena näsborren var jättestor. Och nu var det bara CPAP:en kvar att bli av med. 

Vi var i Lund på 94:an i en månad och 8 dagar, så den 10 maj bar det av till Karlskrona i ambulans med transport kuvös (snacka om babyshake) Jag kunde åka med i Ambulansen vilket kändes jätteskönt. Visst var det var skönt att komma närmare hem, men samtidigt nervöst att lämna alla duktiga läkare och sköterskor nere i Lund. När vi kom till avdelning 33 i Karlskrona var Samuel jättetrött av allt skumpande.

Jag gick mycket omkring med Samuel på avdelningen i Karlskrona! Han hade fortfarande extra syrgas, men nu klarade han sig med en liten tratt med syrgas... Fick dras med 0,1 eller 0,2 l extra ganska länge ca 1½ månad. 

Och vi gjorde allt för att försöka amma, men Samuel ville inte. Han skrek och slog liten som han var. Så vi köpte flaskor och sa att nu räcker det!. Flask matningen gick bra och efter en vecka kunde Samuel det.

Och sen kom dagen som vi väntat på, vi fick åka hem på permis den 19 Juli (och Samuel som skulle varit född den 14 Juli). Vi hade syrgastub med oss hem men den behövdes nästan aldrig, så den kunde vi lämna i Karlskrona när vi blev utskrivna den 1 Augusti 2000. JIPPIE!  Då hade vi varit 109 dagar på sjukhus. 

Tillbaka till Om Samuel