Vad är en chinchillla?
Chinchillan tillhör ordningen gnagare och underordningen marsvinsartade gnagare. Och den har faktiskt en hel del likheter med marsvinet, t ex härstammar de från samma ställe, föder färdiga ungar och kan inte producera eget C-vitamin.
Det har funnits tre chinchillaraser, men nu mera finns det bara två; Chinchilla brevicaudata och Chinchilla Lanigera. Det är den sistnämnda man brukar ha som husdjur. Skillnaden mellan de är främst pälsen som är finare på Lanigeran. Båda raserna är väldigt ovanliga i det fria p g a jakt efter deras pälsar.

Ursprung
Chinchillan kommer ursprungligen från bergen Anderna i Peru, Bolivia, Chile och Argentina. Där lever den på en höjd mellan 3000 och 5000 meter över havet, och en otroligt låg luftfuktighet eftersom det bara regnar ungefär 50 mm per år. De är nattdjur och kan därför dricka dagg. De äter bark, rötter, lökar och gräs om det finns något. Under dagarna ligger de i svala hålor under marken. De tycker inte om värme och på Anderna är det runt 30 C på dagarna, trots att det ligger så högt. Under nätterna ligger temperaturen bara runt 5 C. För att klara sig i den kyliga nattluften har Chinchillan en väldigt tät päls. I varje hårsäck växer det massor hårstrån, till skillnad från t ex vi människor som bara har ett i varje. För att hålla pälsen fin badar de i en fin sand, annars blir den fet och skivar sig.
På Anderna bor det även Chinchisindianer som på 1500-talet gjorde filtar och kläder av chinchillaskinn. Spanjorerna som på den tiden höll på att erövra Sydamerika började skeppa över skinnen till Europa och snart ville alla ha dem. I slutet av 1800-talet och början av 1900-talet höll rasen på att utrotas helt. Men 1923 åkte en gruvingenjör vid namn Mathias F Chapman till Peru från Californien och tog med sig elva chinchillor tillbaks. Han startade en pälsfarm, men sedan började djuren även användas som sällskap. Det sägs att alla chinchillor i fångenskap härstammar från dessa elva djur.

Utseende
Chinchillor väger ca 450-550g men kan väga upp till 2kg. De ser ut ungefär som en blandning av ekorre och marsvin. De har en lång yvig svans, som är perfekt att lyfta dem i. De har små framben och stora kraftiga bakben. Frambenen används för att hålla i maten med, när chinchillan klättrar och när den går långsamt. När den har bråttom skuttar den bara på bakbenen som en känguru. Kroppen ska helst vara formad som en limpa, inte som en triangel. De ska alltså inte ha för smalt skulderparti och för stor bak. Men honor har ofta en stor bakdel. Huvudet ska vara trubbigt med stort mellanrum mellan både ögonen och öronen. Ögonen är stora, som på alla nattdjur.
Tänderna ska vara oranga, om de är vita har chinchillan kalkbrist. Chinchillor har inga klor som behöver klippas. De har trampdynor med pyttesmå klor.

Päls
Pälsen ska vara så tät som möjligt och inte vara skivad eller tovig. Är den skivad kan det bero på fel kost, fel sand eller gles päls. Tovig päls beror främst på att chinchillan blivit blöt ( t ex ramlat ner i toaletten). Varje hårstrå är ungefär 2 cm långt och delas upp i tre zoner.
På de flesta färgvariationerna är den understa zonen, bottenfärgen, mörk. Undantag är vit som har helt vita strån. Nästa zon är det så kallade bandet. Det är ett ljust område på alla färger. Ytterst är spetsen som har den färg som chillan har, t ex grå eller svart. Spetsen på alla djur ska vara blåaktig och inte brunaktig. Som en slöja runt djuret finns täckhåren som är längre än de andra och sitter glesare.
 

Sinnen
Syn: De har stora ögon för att se bra i mörker. Annars vet man inte så mycket om deras syn, t ex om de ser färger.
Hörsel: De har bra hörsel och tycker därför inte om höga ljud. De kommunicerar mycket med ljud.
Lukt: Deras luktsinne vet man inte heller så mycket om. Men innan de tar emot något luktar de på det. De känner också skillnad mellan hane och hona och om en hona är brunstig. Och om någon av våra chinchillor har kissat någonstans brukar de andra lukta väldigt noga där.
Känsel: De har långa morrhår som de känner mycket bra med. Överhuvudtaget har de bra känsel, man hinner knappt nudda dem
innan de har hoppat iväg...
Smak: De har helt klart en uppfattning om vad som är gott och inte, även om den är ganska individuell.

Kan jag ha en Chinchilla?

•      De lever länge, upp till 20 år.
•      En chinchilla är dyr att köpa in. Sedan behöver den pellets, sand och hö varje dag också.
•      Buren bör man bygga själv, det är svårt att hitta en tillräckligt stor i en zooaffär.
•      De är nattdjur och för en del oväsen på nätterna.
•      De bör få springa fritt i huset/lägenheten en stund varje dag och de är inte rumsrena.
•      De gnager på allt de kan hitta.
•      De är inte lämpliga till småbarn som vill ha ett keldjur. Chinchillor tycker i regel inte om att kela, dessutom har barnen hunnit     somna innan chinchillan vaknar på kvällen.
•      Är du allergisk? En del allergiker tål chinchillor, andra inte.
•      Chinchillor är inga djur som tycker om att åka bort. De trivs bäst hemma i buren.
•      Om chinchillan blir sjuk kan det vara svårt att hitta en veterinär som är bra på chinchillor.

Oj,oj vad många nackdelar. Varför ska man då ha en chinchilla?
 

•      De är otroligt söta och charmiga.
•      En del allergiker kan ha dem.
•      De är lättskötta.
•      De luktar inte, såvida man inte struntar i att städa till dem.
•      De är nyfikna - allt ska undersökas. Man kan sitta i timmar och bara skratta åt deras påhitt...

Hona, hane eller både och?
Hanarna lär vara lättare att få tama, men de låter mer än honorna, i alla fall om man har de ensamma. Hanarna är även lite mindre än honorna, men annars är det inga skillnader mellan könen.
Chinchillor tycker inte om att vara ensamma, så det bästa är att två stycken. Man kan ha två av samma kön men det är bättre att ha en hane och en hona. Vill man inte ha ungar kan man kastrera hanen, men det är ovanligt att man gör det.

Bur
Buren ska vara så stor som möjligt. Det bästa är som sagt att bygga en själv. Det är inte så svårt att göra om en garderob till en bra chillabur. Man gör bara en nätdörr, sätter in lite hyllor och grenar så är den klar. Även om chinchillor i naturen håller sig på och under marken vill de helst ha en hög bur som de kan klättra i. De behöver minst en bohåla. Har man bara en ska den helst vara högst upp i
buren, men det är bra att ha en nere också, speciellt om man ska avla på dem. Det är inte så bra om ungarna föds högst upp, för deras koordination och balans är inte så bra från början. I buren måste det också finnas matskål, vattenflaska, höhäck och en skål med chinchillasand. Den sanden får INTE ersättas med någon annan grövre sand, för då har den ingen funktion.

Foder
Chinchillan ska alltid ha fri tillgång till hö och vatten. Den ska också ha ca två matskedar pellets varje dag, men man kan för det mesta ge så mycket de vill ha för de äter ändå inte för mycket. Det finns speciell chinchillapellets och det är det absolut bästa att ge dem. Kanin- och marsvinspellets är för fett för chinchillor, som ska ha väldigt mager mat. Om man vill kan man göra egen mat till sina chinchillor. Här är ett recept:

3 dl havregryn
1½ dl vetekli
1dl vetegryn
1dl korngryn
1dl vetegroddar
½dl linfrön
vatten

Man blandar ihop allt utom vattnet, som man sedan tillsätter så
mycket av att det blir en deg. Sedan trycker man ut det tunnt
på ett par plåtar som gräddas i ca 100 C tills det är torrt och
knaprigt. Om man vill kan man blanda i kalkpulver. Mina
chinchillor tycker att det här är mycket godare än pellets, men
det är lite jobbigt att göra.

Som godis kan man ge chinchillor ett par russin, solrosfrön eller något annat de tycker om. De har en känslig mage så ge inte för mycket!
Eftersom chinchillor inte kan producera eget C-vitamin är det bra om man ger dem det på något sätt. C-vitamin kan inte överdoseras, så man kan ge hur mycket som helst. Det finns tuggtabletter för barn man kan ge dem, men det är inte alla som äter. Då kan man ge de brustabletter i vattnet i stället. En liten bit i flaskan räcker.
Kalk är också bra att ge tillskott av. Det finns pulver man ska hälla över maten, men en del chinchillor krafsar då bort den översta maten och äter den utan kalk. Det finns brustabletter med kalk (kalcium) också.

Färger
Grå är den vanligaste färgen och kallas även standard. En grå chinchilla är vit på magen och grå på sidorna och ryggen. Färgen är mörkare uppe på ryggen än på sidorna. Oavsett vilka färger man parar med varandra så kan man få en grå unge.
Sammetssvart är också en vanlig färg. Den är vit på magen, grå på siorna och svart på ryggen. Man ska aldrig korsa två sammetssvarta eller två sammetsbruna eller en av varje med varandra. Detta eftersom de har en gen som är dödlig i dubbel uppsättning. det enklaste sättet att få fram en sammetssvart chinchilla är att para en grå och en sammetssvart.
Sammetsbrun ser ut som en sammetssvart men med brunt i stället för svart. För att få fram den här färgen parar man en sammetssvart med en beige och hoppas på det bästa...
Beige finns i två olika varianter, en heterozygot och en homozygot. Den heterozygota är vanligast. Den har ett anlag för beige färg, och är beige med vit mage och röda ögon. En sådan får man fram genom att korsa till exempel en beige med en grå.
Den homozygota beiga har dubbla anlag för beige färg. Den är beige även på magen och har mycket mörkare ögon. För att få fram en sådan måste man para två beiga med varandra.
Vit har precis som sammetsfärgerna en gen som är dödlig i dubbel uppsättning, och ska därför inte paras med varandra. Däremot går det bra att para vit med sammetsfärgerna. En vit chinchilla är vit på hela kroppen och har svarta eller vita öron. Är ögonen röda är det istället en albino .
Andra färger som finns är bland annat ebony som har en helt svart kropp, brun ebony (ebony tan) som har en helt brun kropp,  fläckig som är vit och har klart avgränsade fält i annan färg, marmorerad som också är vit men har fält som flyter in i det vita, violett och safir.

Lite om avel
En grundförutsättning är förstås att man har en hane och en hona tillsammans. Honan har brunstperioder med ganska långa mellanrum, så de springer inte och parar sig hela tiden, som t ex möss. De får inte så många ungar i varje kull, 1-4 är vanligast. Dräktighetstiden är ca 111 dygn, vilket är väldigt långt för ett så litet djur. I gengälld föds ungarna "färdiga" med päls och öppna ögon. De kan äta fast föda direkt, men de behöver ändå få di i sådär sex veckor. De vill gärna stanna lite längre med honan, jag tycker att det är lagom att ta bort dem när de är 10 veckor. Väntar man för länge kan ungarna bli könsmogna, och någon inavel vill man ju inte ha...
honan blir brunstig precis efter födseln och är sedan det i några dagar. Eftersom det är mycket slitsamt för honan att få två kullar direkt efter varandra ska man ta bort hanen i några dagar. För övrigt går det bra att ha hanen med ungarna. Han kanske inte hjälper till med skötseln, men han är inte heller elak mot ungarna. Snarare ignorerar han dem.