Burkens Lag
BURKENS LAG
avsnitt #462
Det var en solig dag. Burken satt i sitt kök och intog sin frukost, bestående av en macka och ett glas koffeinfri whiskey. Då knackade det på dörren till Burkens Detektivbyrås kontor. Burken gick in på kontoret, Burken hade nämligen sitt kontor i kontakt med sin lya, och öppnade. Där stod den vackraste kvinnan han någonsin sett, och då får man ta under åtanke att han är faktiskt en deckare med branscherfarenhet, och träffar mycket folk av det slaget om man så säger. Han bjöd henne in att sätta sig och ta en drink. Hon tackade nej till drinken men satte sig ned, mitt emot Burken, som hällde upp lite whiskey åt sig själv. Han ursäktade sitt orakade utseende och sin andedräkt med att han just vaknat och presenterade sig.
- Jag kallas Burken, vad kan jag stå till tjänst med?
- God morgon, mitt namn är Lesley Rhodes, jag behöver hjälp med att lösa ett mord.
- Det är vad jag kan bäst. Kan ni ge mig lite mera ledtrådar skulle det dock underlätta...
- En tjänsteflicka till mig, Alice, har blivit strypt. Hon hittades igår kväll utanför mitt hus, en timme efter middagen ungefär...
- Jaja, vi får ta resten på vägen, avbröt burken och drack ur flaskan med whiskey, en mordplats bör undersökas så snart som möjligt, det kan finnas viktiga bevis ännu oundanröjda!
De gick ned till Burkens bil och åkte ut mot Lesleys hus. Det var lite utanför staden, så det skulle ta ett tag att komma dit. Lesley förklarade vägen, sedan var det tyst en stund.
- Jag kanske skall fortsätta, inledde Lesley lite blygt.
- Ja tack, svarade Burken självsäkert och tog sig en mun whiskey ur sin plunta.
- Jo alltså, hon hittades utanför köksingången efter middagen, en underbar sådan förresten, av en annan tjänteflicka, Mary, som hade disken den dagen. Hon skulle hämta Alice som skulle ta en promenad, de turas om med fritid eller disk. När hon hittade Alice så skrek hon ju såklart så att de andra kom ned och undrade vad som stod på.
- De andra, var var ni själv då? Burkens uppfattningsförmåga hade överträffat sig själv.
- Jag var på tågstationen och vinkade av middagsgästerna.
- Okej, men vem kom dit först av de andra då?, invände Burken och tog sig en slurk whiskey till.
- Det var min man, Hammond, han har sitt rum närmast trappen och...
Hon blev avbruten av att en poliskonstapel dirigerade dem till sidan av vägen. Fröken Rhodes blev orolig, när hon insåg att de tänkte göra alko-test på Burken och tänkte på hur mycket han drack hela tiden, Burken märkte detta och sade bara "Lugn, jag har inget att dölja, eller?". Polisen kom fram, signalerade åt honom att veva ned rutan och bad honom sedan att blåsa i röret på den lilla apparaten. Burken gjorde som konstapeln sade och med ens började alko-testaren blinka och pipa. Det såg ungefär ut som om den hade fått ett epileptiskt anfall, tills spektaklet slutade i en dåv rökpuff. Polisen såg förvånat på den avlidne och sade "Oj då... Ja, ni får väl passera, vi ber om ursäkt." Lesley såg med en min av lättnad och lite förtjusning på Burkens flinande ansikte, som han efter avlägsnande från kontrollplatsen tog ännu en sup och konstaterade "Det var värre förr, med ballongerna..."
När de kom fram började burken direkt med att finkamma brottsplatsen. Efter att inte ha hittat någonting, finkammade han barskåpet i vardagsrummet. Sedan satte sedan igång med att intervjua de inblandade. Han började med Mary, som hittade den mördade.
- Jaha... Du hittade henne alltså?
- Jo, det stämmer. Jag skulle gå ut och röka en cigarett efter att ha diskat, och då låg hon där, bara några meter ifrån köksingången, sade hon. Det var uppenbart att hon inte gillade att tänka tillbaka på scenen. Jag blev helt skräckslagen, fortsatte hon. Jag skrek som jag aldrig gjort förut. Tårar började rulla utefter hennes kinder, och ansiktet vreds i en förtvivlad grimas. Jag kunde inte göra någonting, hon har död!
- Såja, såja, suckade Burken och klappade henne kallblodigt på axeln. Han hade för vana att inte bli för personlig med mordmisstänkta, och i stunden var i stort sätt alla som var runt huset den kvällen det. Han gav upp henne för tillfället och fortsatte efter att ha smugit undan med en whiskeyflaska han tagit från barskåpet med att förhöra Hammond Rhodes, Lesleys man, som hade varit den andra levande på plats. Han knackade på Herr Rhodes dörr, varpå han steg in.
- Eeh, ja... Kom in... ,sade han, vilket egentligen var överflödigt eftersom att Burken praktiskt taget redan satt i stolen på andra sidan hans skrivbord.
- Burken, privatdetektiv. Herr Rhodes, antar jag? Burken utförde en hälsande gest med sin ena hand.
- Jo. Goddag Herr Burk... Ja, vad vill du veta?
- Beskriv för mig vad som stod på när du kom ned.
- Efter att jag hört Mary skrika...
- Hur visste ni att det var Mary?!, avbröt Burken misstänksamt.
- Det visste jag inte. Jag mötte ju henne bara sekunder senare där nere! Hammond började låta väldigt upprörd. Ni föreslår väl ändå inte att jag dödade Alice?
- Det var inte jag som sade det. Burken spännde sina blodsprängda ögon i honom.
- Hör nu på här, sade Hammond. Jag gillade verkligen Alice, det gjorde vi alla här, hon var lite tystlåten och inte särskilt social, men hon gjorde inte en fluga förnär.
- Jaja... Berätta nu för farbror Burken vad som hände.
- När jag kom ned så satt Mary och försökte skaka liv i henne, men jag ,som var läkare i det militära, tog direkt pulsen på henne och kollade om hon andades. Jag kunde efter det konstatera att hon var död. Vi såg ju också blåmärkena på hennes hals som vittnade om att hon hade strypts.
- Jaja, jag tror det räcker för nu. Burken kände att han var i desperat behov av en mun whiskey, så han gick ut och smög i sig lite. Han gick sedan in igen, till vardagsrummet, där Lesley satt och läste en deckare av Agatha Cristie. Burken satte sig i en fotölj. Han tänkte en stund, sedan sade han:
- Det är något som inte stämmer... Är det något eller någon som undgått mig? Han tittade åt Lesleys håll, och letade efter hennes blick, för att kolla om hon kanske döljde någon detalj. Hon lade undan boken och tittade upp.
- Tja... Hon tänkte efter. Det skulle väl vara Yamaha, våran trädgårdsmästare. Men han ser vi inte så mycket...
- Ååh! Att jag inte tänkte på det! Var bor denne trädgårdsmästar-man?! Han reste sig hastigt.
- I ett litet hus bakom dungen där borta. Hon pekade på en trädgrupp utanför fönstret, varpå Burken rusade ut.
När han kom till huset var dörren stängd, så han öppnade den och gick in. Där satt den lilla japanen och såg ängslig ut. De såg på varandra.
- Erkänn! Du mördade henne!
- Det val inte meningen! Det val inte henne yag skulle mölda egentligen! Yag sväl!
- Det där får du förklala, jag menar förklara sen, sade Burken och band hans händer och fötter, tog en klunk whiskey från pluntan och drog iväg med honom.
När de kom in i vardagsrummet var Lesley precis klar med sin bok. Burken kom in och sade
- Trädgårdsmästaren är mördaren.
- Har du också läst den?
- Nej, alltså det var Yamaha som mördade Alice!
- Nämen! Hon tog sig för munnen, när hon såg att i andra änden på repet som Burken drog i, var Yamaha ordentligt surrad.
- Samla ihop alla, så ringer jag polisen, sade Burken och hivade upp Yamaha i soffan.
En stund senare var alla där. Herr och Fru Rhodes , Mary också Burken såklart.
- Herr Yamaha!, sade Hammond överlägset, vi kräver en förklaring!
- Ni fölstål ingenting! Yag vill yu också vala vintage som ni! Hul tlol ni att det känns att vala "Made in Japan"? Yag val påväg att mölda el, Hammond och Lesley Lhodes! Men näl yag kom utanföl köksingången kom dendäla Alice och fölstölde alltihop! Yag val tvungen att tysta henne, så yag stlöp henne med vattenslangen. Yag hatal el!
- Jaja, det räcker nu, vi hajar, sade burken, mest för att skona paret Rhodes från trädgårdsmästarens påhopp. I samma stund kom polisen och tog den spottande och svärande Yamaha. Burken tog betalt och sade:
- Nästa gång ni anlitar en privatdeckare, så kom ihåg att ni underlättar dennes arbete avsevärt om ni säger att ni har en trädgårdsmästare med en gång...
De andra lovade att komma ihåg det och tackade och tog farväl av Burken. När han hade åkt tyckte Hammond att han behövde en drink efter allt som hade hänt men upptäckte till sin förvåning att all whiskey var slut, så han tog en öl framför TV:n istället.
