Några år senare, vaknade pigan som hade sin sovplats på vindan, av knackningar i väggen.
Hon tycker sig se ett barnansikte som svävade i rummet. Hon hämtade husbonden, han
blev så rädd när han såg barnansiktet att han svimmade och vaknade inte förrän de burit
ner honom.
Husbonden tar på nytt dit prästen. Han tänker sova över i vindskammaren, kl 01.00 på
natten vaknar prästen av knackningar i väggen. Prästen frågar "Vem där?" men får inget
svar, då säger prästen,"Jag förstår att du inte kan tala, vi säger att två knackningar är Ja,
och att ingen knackning är Nej". Prästen frågar, "Är du en människa?", det hörs två
knackningar i väggen. Prästen frågar "Lever du?" då hörs ingen knackning. Pastorn
fortsatte; "Du är således en död människa?" åter tystnad. "Ligger du gömd under golvet
i detta rum?" Åter tystnad. "Ligger du begravd på denna gårds mark?" Åter ljöd höga
knackningar i väggen. Då räknade pastorn upp alla hus, han ur minnet kunde erinra sig
skulle finnas på egendomen, men han fick ej något svar. Slutligen påminde han sig att han
sett en gammal smedja ett stycke från gården. Han frågade "Ligger du nergrävd i smedjan
borta vid skogsbrynet?" Åter ljöd knackningar i rummet. Pastorn hade fått tydliga svar på
sina frågor. Följande morgon tog han med sig en av drängarna och började ett intensivt
sökande. De grävde upp den tilltrampade jorden som utgjorde golv i smedjan, utan resultat.
Pastorn kom att tänka på att söka i smedjeässjan och att gräva sönder muren. Därvid funno
de en hel samling små barnskelett, som det ena efter det andra blivit nedkastade i en för-
djupning i murgrunden. Var på man murat för med stenar och murbruk för varje gång, man
berett sitt tillträde till denna hemska håla. Pastorn sade åt drängen att linda in de små
skelletten i ett hästtäcke. Var på pastorn skulle själv ombesörja att de skulle bli lagda i
en trälåda och nergrävda i vigd jord på kyrkogården.
Gubbträskar´n insjuknade i hög feber och talade nu i yrsel om fasansfulla saker som han
tyckte sig se och höra. Nästa morgon ville Gubbträskar´n tala med sonen och dennes hustru
om något viktigt. Sedan de alla samlats hos den gamle, reste han sig upp i sängen och
började en fullständig redogörelse för hela sitt liv. Som från början till slut slog alla åhörare
med förfäran. Här återgav han ett liv i synd, laster och brott ända från barndomen. Genom
ungdomsåren och till dess han blivit man. När han i sin berättelse kom till den punkt i sitt
liv, då han först tagit livet av en människa i den förut nämnda kammaren. Hur han huggit
hål i isen och sänkt liket, sålt hästen och släden på en marknad. Sålunda tillägnat sig
mannens egendom, han fortsatte sin hemska livsskildring. Varunder han ingalunda sparade
sig själv, utan blottade varje detalj i sitt liv, som var överhopat av brott och synd, att det ej
här kan talas om. Röveri och äktenskapsbrott med mera hörde till dagordningen i den
gamle mannens liv.
