Markus Jönsson 
a2048

Far: Jöns Markusson a4096 

Född i Likenäs, Dalby sn

Barn: Jöns Markusson (a1024); Anna; Håkan; Kerstin 

Död: (levde 1611) 

Titel - yrke: Bonde i Likenäs, Dalby socken, fjärdingsman och nämndeman 

Övrigt:

Citat från "Bidrag till Dalby Kyrkas Historia": -----"Markus Jönsson i Likenäs hedersman (nämndeman) valdes 1604, att med Olof i Stjern, Nils i Hambra och länsmannen akta och värja häradskistan och penningarna. 1611 hade landshövdingen Boo Ribbing frigivit Markus i Likenäs och Nils i Åsteby (Vitsand) "för alla hjälpar (hjälp och landtågsgården) för ett hemman vardera efter han brukar dem till spaneri och kunskap i Norge". Sin jord hade Markus Jönsson själv delt mellan sina barn sålunda, att Håkan Markusson i Uppgården och Kerstin Markusdotter i Kårbol hava Uppgården och Brönäs och Jöns Markusson i Fensbol och Anna Markusdotter i Ytterbyn erhålla Likenäs i Dalby, med det villkoret, att om jorden icke finns lika bra, förlikas, som skäligt kan vara.

Håkan Markusson i Uppgården var socknens förmögnaste man på sin tid, och mångbetrodd. Från hans och grannars färjstad gick hammarsmedsvägen genom en "svag" i branten upp på Almundsheden till Likenäs hammare (omnämnd av Fernow).----

Håkan Markusson i Likenäs hade tre söner, som blevo framstående män. Främst bland dem var Markus Håkansson. Denne beklädde alla möjliga förtroendeuppdrag. Han var fjärdingsman, nämndeman, kyrkovärd och riksdagsman vid riksdagarna 1664, 1672, 1680 och 1689 och frambar vid riksdagarna sina häradsbors många önskemål. Ingen annan i Älvdals härad har, före nya riksdagsskickets införande 1865, varit vald och utskickad så många gånger, och i denna bygd torde det ej vara närmelsevis någon, som så oegennyttigt och med värdighet och klokhet verkat för sin fosterbygd i alla dess angelägenheter, som han. Två gånger gift, slutade han sitt verkningsfulla liv vid hög ålder (1701)-----."

Källor: Mats Hellgrens anor från Fryksdalen. Medlemstidningen för Nordvärmlands Släktforskarfören. Nr 1 1996.  


Hem

Antavla 

Sammanställt av Gunnel Rydeborg