Margarin
Ett livsmedel, men hur och varför?
och till nytta för vem?
Ett FAKTABLAD i serien om våra livsmedel och hur de produceras
Producerat och utgivet av
Sveriges Konsumenter i Samverkan
Box 88, 577 22 Hultsfred
e-post: info@konsumentsamverkan.se
hemsida: www.konsumentsamverkan.se
Innehåll
1. Historia
2. Redlighetsprincipen
3. De olika processerna
4. Utvinning av oljor
5. Bensinextrahering
6. Bensin från båttankar
7. Bensin från sojaprodukter
8. Andra livsmedel som får innehålla
lösningsmedel
9. Kemisk behandling av oljorna
10. Härdning av fettet
11. Omestring av fettet
12. Tillsatser i margariner
13. Specialfetter
14. Viktiga ämnen som tas bort vid raffineringen
15. Bensapyren och andra PAH i margarin och matoljor
17. Margariner, matfetter och hälsa
18. Presentation, marknadsföring och märkning.
19. Ett förslag
1. Historia
Kompositören Richard Wagner var bekymrad över dåtidens
landvinningar inom kemin och andra naturvetenskaper. Han befarade att
dessa skulle användas för att göra billig mat till de stora
massorna. Lyckligtvis blev det inte så. De flesta livsmedel tillverkas
idag på ett någorlunda naturenligt sätt - ungefär
som de flesta konsumenter föreställer sig. Men på en punkt
fick Wagner rätt och det gäller framställning av margarin
och matoljor. Här finns en rad sofistikerade kemiska processer där
råvarorna behandlas med en rad reaktiva kemikalier.
Det började i Frankrike i mitten av 1800-talet. Napoleon III utlyste
en tävling där han ville att uppfinnare skulle arbeta fram ett
konstgjort smör som kunde användas till hans soldater. I början
var framställningsprocessen enklare, men idag är den alltså
ytterst komplicerad och kemikaliserad.
Orsaken till detta är att hela tanken bakom margarinet är att
framställa en smörliknande imitation, där egenskaperna
är helt andra än egenskaperna hos de ursprungliga råvarorna.
Antag att vi skall göra margarin av olivolja. Olivoljan är grön,
har karaktäristisk smak och lukt samt är flytande. Om man skall
göra margarin av detta måste färgen ändras, smaken
ändras, lukten ändras samt konsistensen ändras. Detta låter
sig inte göras utan en omfattande kemisk bearbetning av de ursprungliga
råvarorna. Man kan redan här konstatera att begreppet "naturlig"
är svårt att förena med ambitionen att på kemisk
väg göra en imitation av smör.
2. Redlighetsprincipen
En central tanke i livsmedelslagstiftningen är att konsumenten skall
veta vad han betalar för.
Detta finns angivet i Livsmedelsverkets författningssamling SVL FS
1993:19 i dess § 5, även kallad "redlighetsprincipen":
"Redlighet
5 § Märkningen och dess närmare utformning får inte
vilseleda den till vilken ett livsmedel är avsett att saluhållas
särskilt vad gäller livsmedlets beskaffenhet, i synnerhet dess
karaktär, identitet, egenskaper, sammansättning, kvantitet,
datumuppgift, ursprung samt tillverknings- eller produktionsmetod. Ett
livsmedel får inte tillskrivas verkningar eller egenskaper som det
inte har. Inte heller får antydas att livsmedlet har speciella egenskaper
i de fall alla liknande livsmedel har sådana egenskaper."
(Livsmedelsverkets författningssamlingar finns tillgängliga
på internet under adressen www.slv.se klicka på "regler".)
När det gäller de kemikaliserade processerna ("tillverknings-
eller produktionsmetod") hos matolje- och margarinindustrin saknas
dock denna kunskap hos konsumenterna. I synnerhet kostrådgivningen
och inom hälsovården borde framställningen av olika matfetter
vara väl känd då man får inflytande över patienternas
kostvanor. Avsikten med följande information är att åtgärda
denna brist.
3. De olika processerna
Karlshamns AB har givit ut en bok "Vegetabiliska oljor och fetter"
(1989). Bl a härur hämtas uppgifter om de kemiska processerna.
4. Utvinning av oljor
Vid kallpressning av oljor sker pressningen vid lägre temperatur
än 50 grader. Detta för att naturliga egenskaper hos oljan kan
förändras vid högre temperaturer. De förstklassiga
olivoljorna är i regel kallpressade liksom vissa andra matoljor,
t ex kallpressad rapsolja.
Vid varmpressning ligger temperaturen runt 80 - 100 grader. Vanliga industritillverkade
matoljor är i regel varmpressade.
5. Bensinextrahering
Man kan också utvinna olja genom s k extraktion. Man använder
då ett lösningsmedel som "drar ut" oljan ur frön
etc. Ett vanligt lösningsmedel är extraktionsbensin eller hexan.
Senare i processen försöker man minska halten av extraktionsbensin
i det färdiga livsmedlet, men det finns alltid en gräns där
man måste stanna av tekniska och ekonomiska skäl. Därför
har myndigheterna tvingats införa ett gränsvärde för
dessa lösningsmedelsrester. I Sverige får det finnas 1 mg hexan
per kilo matolja eller margarin enligt Livsmedelsverkets förordning
SLV FS 1993:17. Det är oklart om också modersmjölksersättning
och annan barnmat får innehålla rester av extraktionsbensin
om de ligger under gränsvärdet.
Vi äter ca 20 kg margariner och matoljor per person och år.
Om allt detta skulle ha en halt av extraktionsbensin vid gränsvärdet,
skulle vi ta in ca 0,02 g per person och år och hela det svenska
folket tillåtas ta in ca 200 - 300 liter extraktionsbensin per år
enbart genom dessa livsmedel. Det är i verkligheten mindre än
så, men hur mycket? I strid med redlighetsprincipen vet inte konsumenten
när han äter margarin eller matolja som innehåller bensinrester.
Inom fettindustrins område i Karlshamn finns den produktionsenhet
som tillverkar matoljor genom bensinextraktion.
6. Bensin från båttankar
Det finns också andra sätt på vilket matoljor kan förorenas
med bensin. Normalt skall livsmedel som fraktas med båt ha speciella
tankar för detta som noggrant rengöras. Men matfettsindustrin
har utverkat speciella tillstånd för att få frakta matoljor
och fetter i tankar som tidigare innehållit bensinkolväten
eller en rad andra kemikalier. Livsmedelsverket har givit tillstånd
för detta. I speciella listor över "Acceptable Previous
Cargoes" anges ett hundratal kemiska substanser som får finnas
i tanken innan transporten av matolja och matfett. Där hittar man
exempelvis bensinkolvätena hexan, heptan, pentan och nonan, men också
lösningsmedlen cyklohexan och aceton. Allt detta finns angivet i
en skrivelse från Livsmedelsverket den 23/10 1995, Dnr ad 33/95.
7. Bensin från sojaprodukter
I sammanhanget skall nämnas att industriell hantering av sojabönor
normalt innefattar användning av lösningsmedlet hexan. I detta
fall kommer även de olika sojaprodukterna att innehålla rester
av extraktionsbensin. I Livsmedelsverkets förordning SLV FS 1993:17
anges att avfettade sojaprodukter "som saluhålls till enskild
konsumtion" får innehålla upp till 30 mg extraktionsbensin
(hexan) per kilo. Det är en förhållandevis hög halt.
Det är oklart om detta gränsvärde gäller sojabiffar,
livsmedel innehållande sojalecitin osv. I vilket fall så innehåller
margarin ofta sojalecitin som då också kan bidra med hexan.
Sojalecitin finns även i en lång rad andra produkter, t ex
choklad och bakverk.
8. Andra livsmedel som får innehålla lösningsmedel
Enligt SLV FS 1993:17 samt SLV FS 1994:17 medger Livsmedelsverket att
även en rad andra livsmedel får innehålla lösningsmedelsrester:
5 mg/kg metylenklorid i kaffe och te
5 mg/kg etylmetylketon i fetter och oljor
20 mg/kg etylmetylketon i kaffe och te
1 mg/kg hexan i fett, olja och kakaosmör
10 mg/kg hexan i livsmedel innehållande avfettade proteinprodukter
och avfettat mjöl
30 mg/kg hexan i avfettade sojaprodukter
5 mg/kg hexan i avfettade spannmålsgroddar
10 mg/kg metanol ej specifierat
20 mg/kg metylacetat i kaffe och te
1 mg/kg metylacetat i socker
10 mg/kg 2-propanol ej specifierat
0,1 mg/kg tetrakloretylen i olivolja (ej kallpressad)
1 mg/kg 1-butanol från aromtillsatser i livsmedel
1 mg/kg 2-butanol från aromtillsatser i livsmedel
1 mg/kg cyklohexan från aromtillsatser i livsmedel
2 mg/kg dietyleter från aromtillsatser i livsmedel
0,02 mg/kg metylenklorid från aromtillsatser i livsmedel
1 mg/kg etylmetylketon från aromtillsatser i livsmedel
1 mg/kg hexan från aromtillsatser i livsmedel
1 mg/kg metylacetat från aromtillsatser i livsmedel
1 mg/kg 1-propanol från aromtillsatser i livsmedel
0,02 mg/kg 1,1,2,2-tetrafluoretan från aromtillsatser i livsmedel
Det är svårt att få en uppfattning om hur mycket lösningsmedel
vi får i oss per år. Även detta borde vi bli upplysta
om i enlighet med redlighetsprincipen. Med importerade livsmedel kan andra
lösningsmedel nå oss. Enligt en inventering gjord av Codex
Alimentarius Commission (CX/FAC 89/12) samt Alinorm (95/12A) kan ett 60-tal
lösningsmedel förekomma i den internationella framställningen
av livsmedel, t ex cancerframkallande lösningsmedel som dikloretan,
2-nitropropan och toluen. Innehållet av lösningsmedel i importerade
livsmedel är om möjligt ännu mer okänt för livsmedelskonsumenten.
För att beskriva vad halten 1 mg/kg innebär när det gäller
processkemikalier kan följande anföras. Om medelsvensken äter
1 kg livsmedel per dygn och detta som ett medelvärde skulle innehålla
1 mg/kg processkemikalier, så skulle medelsvensken ta in ca 0,5
g och svenskarna sammanlagt ta in ca 5 ton lösningsmedel och andra
processkemikalier per år. I verkligheten är det naturligtvis
mindre än så - men hur mycket?
9. Kemisk behandling av oljorna
De oljor som framställs av fett- och oljeindustrin skall användas
inte bara till margarin och för konsumtion, de skall användas
också för tillverkning av exempelvis målarfärger
och kosmetika. Därför måste oljorna genomgå en raffineringsprocess
som har till avsikt att ta bort färg, lukt och smak. Sedan kan man
genom tillsats av färgämnen samt parfym/aromämnen få
den färg, smak och lukt man vill.
Men det finns även andra skäl till raffineringen. Andra processer,
t ex omestring enligt nedan, kräver att man har tagit bort ämnen
som normalt finns i naturliga oljor, exempelvis vattendroppar och fria
fettsyror.
Bland processerna i raffineringen märks:
Behandling av oljorna med natriumhydroxid (lösning av natronlut)
Behandling av oljorna med fosforsyra och/eller citronsyra
Behandling av oljorna med blekmedel
Behandling av oljorna med hög temperatur (ca 230 grader C). S k
deodorisering.
10. Härdning av fettet
Den svåraste uppgiften för margarinindustrins kemister är
att göra en flytande olja till ett fast smörliknande fett. De
flesta vegetabiliska fetter är flytande. I synnerhet om de innehåller
enkelomättat eller fleromättat fett. De fåtal vegetabiliska
fetter som är fasta, t ex kokosfett och palmolja, innehåller
en större andel mättat fett, d v s samma typ av fett som i animaliskt
fett och som påstås vara mindre nyttigt för våra
blodfetter.
Ett sätt att omforma flytande fetter till fasta är att härda
dem. Man leder in det flytande fettet i en härdningsreaktor tillsammans
med väte och nickelspån. Nickel fungerar här som katalysator.
Samma teknologi finns inom petrokemiska industrin. Den ursprungliga fettmolekylen
omformas från s k cis-formade molekyler till s k trans-formade.
Därför kallas också dessa fetter för transfetter.
Efter härdningsprocessen avskiljs nickelspånen och Karlshamns
AB säger att efter en sista filtrering minskas nickelhalten i oljan
till "i de flesta fall mindre än 10 ppb."
Transfetter betår av fettmolekyler som mist sin ursprungliga och
naturliga form och vi har i stället att göra med naturfrämmande
ämnen som har kritiserats både av forskare och konsumenter.
Från hälsosynpunkt har man satt dem i samband med en rad hälsorisker,
t ex hjärt- och kärlsjukdom, diabetes, låg födelsevikt
samt påverkan på bröstmjölk, fertilitet m m. Visserligen
finns en typ av transfetter i mjölkfett, där den bildas i kons
mage, men detta har sannolikt naturen vant sig vid under långa tidsrymder.
Transfetter ("härdade fetter" eller på engelska
"hydrogenated fat") har nu tagits bort från de flesta
margariner. Härdade fetter finns dock i stället i många
andra produkter, t ex choklad, kex, kakor, sötsaker, soppor, buljongtärningar,
pulverkaffe som Capuccino och Café au lait etc. Vissa margariner
är fortfarande uppbyggda på härdade fetter.
Danmark försökte 1996 att begränsa mängden trans-fettsyror
i matfett. Detta redovisas i ett brev till Kommerskollegium (KK anm nr
96/0117/DK). Men i ett brev till Kommerskollegium (1/7 1996, Dnr 2218/96)
motsätter sig Livsmedelsverket detta och skriver:
"Enligt Livsmedelsverkets bedömning kommer föreslagna
regler att utgöra ett handelshinder.
Mängden trans-fettsyror är av intresse för konsumenterna
på samma sätt som mängden mättat och fleromättat
fett. Detta bör emellertid i stället kunna tillgodoses genom
märkning."
11. Omestring av fettet
I stället för att härda fetter som skall användas
i margariner, kan man försöka använda vegetabiliska fetter
som är fasta, men som då också innehåller en större
andel mättat fett (i likhet med smör). Men konsistensen blir
annorlunda än hos smöret. För att åtgärda detta
omestrar man fettet. Då för man in detta i en omestringsreaktor.
Där reagerar fettet med kemikalien natriummetylat, ett oerhört
riskabelt och reaktivt ämne vars användning i livsmedelssammanhang
inte finns reglerad av myndigheterna. Då klipps fettmolekylerna
sönder och det bildas ett "hav" av glyceroldelar och fria
fettsyror.
Sedan inaktiveras natriummetylatet med vatten och fettsyrorna hoppar
tillbaka till glyceroldelen, men i helt nya slumpartade och onaturliga
positioner. Reaktionen är känslig och fettet måste förbehandlas
kemiskt innan omestringen så att halten av fukt, fria fettsyror
och peroxider blir så låg som möjligt.
I reaktorn råder vakuum och inertgas (kväve) sätts ibland
till. Under reaktionen blir blandningen brunfärgad och därför
måste den blekas efteråt.
Efter omestringen tvättar man fettet och deodoriserar det. Eftersom
natriummetylatet vid inaktiveringen ombildas till metanol och natriumhydroxid
vill man pressa ned metanolhalten i fettet så långt som möjligt,
bl a genom deodorisering. Det bildas också såpa som tvättas
ur. Omestringen görs för att fettet skall få de avsedda
egenskaperna i munnen - i en engelsk rapport sägs fettet få
bättre "eating qualities". Om ett fast margarin inte innehåller
härdade fetter är det högst sannolikt att det innehåller
omestrade fetter.
12. Tillsatser i margariner
Livsmedelsverket medger enl SLV FS 1999:22 att följande tillsatser
får finnas i margarin:
Antioxidationsmedel och konserveringsmedel:
Sorbinsyra E 200, sorbater E 202-203
Färgämnen:
Kurkumin E 100, Karotener E 160a, Annattoextrakt E 160b
Övriga:
Fosforsyra E 338, fosfater E 339-341, E 343, E 450-452, Propylenglykol-alginat
E 405, Polyoxietylen-sorbitanestrar E 432-436, Sackaroseestrar av fettsyror
E 473, Sackarosestrar i blandning med mono- och diglycerider av fettsyror
E 474, Propylenglykol-estrar av fettsyror E 477, Polyglycerol-estrar av
fettsyror E 475, Termiskt oxiderad sojaolja i reaktion med mono- och diglycerider
av fettsyror E 479b, Stearoyllaktylater E 481-482, Sorbitanestrar E 491-495,
Kiseldioxid och silikater E 551, E 552-556, E 559, Glutaminsyra och glutamater
E 620-625, Guanylsyra och guanylater E 626-629, Inosinsyra och inosinater
E 630-633, Ribonukleotider E 634-635, Sorbitol och sorbitolsirap E 420,
Mannitol E 421, Isomalt E 953, Maltitol och maltitolsirap E 965, Laktitol
E 966, Xylitol E 967
Smakförstärkare: Neohesperidin-dihydrochalcon E 959
Tillsatta aromämnen är okända, men en vanlig smörarom
är diacetyl - en starkt luktande och i koncenterad form brandfarlig
kemikalie.
13. Specialfetter
Det fett som naturligt finns i chokladmassa - kakaosmör - är
ett förstklassigt fett, men också dyrbart. Därför
har man sedan länge framställt syntetiska fetter som kan ersätta
kakaosmöret. Dessa specialfetter kräver komplicerade kemiska
processer, t ex s k fraktionering. Det är viktigt att fettet har
en sådan smältpunkt att det smälter i munnen, men inte
mellan fingrarna när man tar i det.
Sådan framställning av specialfetter finns vid Karlshamn och
tidigare användes det cancerframkallande lösningsmedlet 2-nitropropan.
I samband med EG-inträdet byttes det ut till hexan, men idag använder
man aceton. Det är oklart om man vid konsumtion av importerad choklad
får i sig rester från hexan eller aceton eller 2-nitropropan
när det gäller choklad tillverkad utanför EG.
Det finns även andra metoder att framställa specialfetter hos
Karlshamn, som inte innefattar lösningsmedel. Men dessa metoder kan
inte fullt ut ersätta metoder som bygger på användning
av lösningsmedel.
När det gäller choklad kan också lösningsmedel komma
in på andra sätt. Fetterna kan vara extraherade med lösningsmedel.
Sojalecitin kan bära med sig lösningsmedel. Körsbärsessens
kan och får innehålla det cancerframkallande lösningsmedlet
metylenklorid.
Inom EG vill man höja kvaliteten på choklad och menar att
konstgjorda ersättningar för kakaosmör måste utgöra
en liten andel av fettinnehållet för att produkten skall få
kallas choklad.
14. Viktiga ämnen som tas bort vid raffineringen
Fetter och oljor är unika transportörer av viktiga fettlösliga
näringsämnen till människan. I naturliga vegetabiliska
och animaliska fetter finns sådana substanser. Men raffineringen
tar bort eller reducerar innehållet av dessa ämnen. Man kan
också fråga sig hur den kraftiga bearbetningen av molekyler
med katalytiskt nickel (härdning) eller natriummetylat (omestring)
påverkar dessa viktiga fettlösliga ämnen i den mån
de finns kvar?
Här följer exempel på sådana ämnen som är
lösta i fettet:
Fosfolipider (exempelvis lecitin, cephalin, fosfatidylserine och fosfatidylinositol).
De är viktiga beståndsdelar i människans cellmembran.
Denna typ av föreningar har stor betydelse för funktionen hos
hjärnan, blodplasman, och erytrocyterna. I myelin i nervvävnaden
och ganglieceller i hjärnan finns denna typ av ämnen.
För flera funktioner i lungan är fosfolipider viktiga och nu
riktar forskarna uppmärksamheten på denna centrala fråga.
Redan idag kan man visa (Innis 1996) att lungprover från smågrisar
som diar sin mamma är signifikant annorlunda än hos smågrisar
som äter industritillverkad modersmjölksersättning. Det
gäller här fosfolipiderna i lungcellerna.
Vaxer finns i naturliga oljor och består av fettalkoholer och fettsyror.
Fettalkoholer (batyl, chimyl och selachylalkohol) finns också i
vävnad från djur. Det finns också fettalkoholer i naturliga
oljor.
Steroler är viktiga för cellmembranens styvhet och genomsläpplighet.
I naturliga oljor finns tokotrienoler och tokoferoler, de senare kända
som viktiga antioxidanter i vår kropp och utgör E-vitamin.
Andra naturliga antioxidanter är sesamoline, cycloartenol och - -sitosterol
som man påvisat i vissa oljor. I animaliska fetter finns exempelvis
vitamin D2 (calciferol) i mjölkfett och vitamin D3 (cholecalciferol)
i fiskleverolja.
Karoteniderna är en grupp där man bl a hittar - -karoten som
är ett förstadium till vitamin A. Man känner idag till
ca 70 olika karotenoider, vilket visar hur svårt det är att
överblicka innehållet av viktiga fettlösliga ämnen
i naturliga matoljor. Även proteiner förekommer i fetter i låga
halter.
Ännu oupptäckta näringsämnen kan skadas, reduceras
eller försvinna vid den kemiska behandlingen i likhet med kända
näringsämnen.
Av alla dessa ämnen som tas bort, reduceras eller förändras
är det bara vitamin A och D samt lecitin i vissa fall som tillförs
det processade fettet i efterhand. Enl redlighetsprincipen borde konsumenten
informeras om att en rad naturliga ämnen är borttagna, reducerade
eller förändrade. Allt detta är ett avsteg från en
biologisk norm som inte har visat sig vara varken berättigat eller
ofarligt.
15. Bensapyren och andra PAH i margarin och matoljor
Margariner och matoljor innehåller en typ av cancerframkallande
miljöföroreningar som kallas polyaromatiska kolväten eller
PAH. Ett av dem är bensapyren som är ett väldokumenterat
och mycket kraftigt cancerframkallande ämne. PAH kan bildas av organiska
ämnen vid förbränning och vid högre temperaturer.
Livsmedelsverket har behandlat PAH och tillhörande cancerrisker
i en publikation hos Naturvårdsverket "Livsmedelstoxikologiska
aspekter på rötslam i jordbruket" (SNV Rapport 3623, sid
48 - 49). Där framgår att margarin och matoljor har de högsta
halterna av bensapyren och andra PAH av de redovisade baslivsmedlen (cerealier,
bladgrönsaker, andra grönsaker, rotfrukter och frukt). Vidare
står margariner och matoljor för ca 16 procent av vårt
intag av PAH.
Livsmedelsverket anger också att totala intaget av PAH leder till
"en ökning av antalet cancerfall med mellan 1,5 till 10 per
miljon exponerade individer under en livstid." Man säger vidare
att "både intaget från kosten och via lungorna kan var
för sig utgöra en risk för tumörer som överstiger
den vanligtvis tolererade 1 x 10 (upphöjt till - 6)-nivån."
Forskaren Santodonato har räknat fram ett "Tolerabelt Dagligt
Intag" för bensapyren. Livsmedelsverket konstaterar då
att "de intagsberäkningar som gjorts av Santodonato et al (1980)
skulle innebära ett överskridande med 3-34 gånger för
kostintaget och tillsammans med luft, vatten och tobak 12 - 44 gånger."
Vi kan nu konstatera att av de cancerfall som uppstår i samhället
p g a PAH i livsmedel, står bidraget från margariner och matoljor
för vart sjätte cancerfall. Föroreningar av PAH finns redan
i matoljorna när de kommer till industrin. Men enligt forskaren Biernoth
och Rost ("Vorkommen polycyclischer aromatischer Kohlenwasser stoffe
in Speiseölen und deren Enternung") tycks halten av vissa PAH
dessutom öka under processen, som ju innehåller moment av kraftig
upphettning - upp till 230 grader Celsius.
16. Dietister och fettexpertis
Det stora matfettsföretaget Van den Bergh Foods har tre dietister
anställda samt är med och betalar lönen till en adjungerad
professor och ledande fettexpert vid Uppsala Universitet, geriatriska
avdelningen.
1. Företagets dietist Eva Skoog har beskrivit margarinframställningen
på följande sätt (från radioprogrammet "Klarspråk"
mars 1995):
"Margarin innehåller ett fåtal väl kända ingredienser.
Först är det svensk pressad rapsolja, sen en del palmolja och
kokosfett. Vidare ingår det mjölk, antingen som syrad skummjölk,
ungefär som lättfil, eller vassle. Lecitin som man kan köpa
på hälsokostaffärer, används för att mjölken
och fettet lättare skall blanda sig. Vanligt koksalt ger dels smak,
dels är salt ett av våra äldsta och mest kända konserveringsmedel.
Tillsammans med mjölk och salt ger aromämnen smak och de bildas
bland annat genom jäsning av växter."
Beträffande förekomsten av rester av bensin i margarin säger
Eva Skoog: "någon bensin har över huvudtaget inte varit
i närheten av margarin."
2. Eva Lagerman är informationschef vid Van den Bergh Foods. Hon
säger den 29/3 96 i ett brev till tidningen Örnsköldsviks
Allehanda samt organisationen Hälsofrämjandet beträffande
bensinrester i margariner: "Några rester av dessa lösningsmedel
får inte, och förekommer inte i livsmedel. Van den Bergh Foods
använder för övrigt enbart pressade oljor."
3. Den 15/10 95 sändes ett program i TV - "Aspegren mitt i
maten" - som bl a behandlade bensinrester i matoljor och margariner.
Programmet anmäldes av Van den Bergh Foods till Granskningsnämnden
för Radio och TV.
I anmälan den 27/10 1995 påstår man: "All olja
i samtliga av Van den Bergh Foods konsumentmargariner, inkluderande Flora,
är pressad och inte extraherad med någon 'extraktionsbensin'
".
I sin anmälan säger företaget att TV i programmet "visade
upp ett paket Flora och påstod att produkten framställts bl
a med hjälp av extraktionsbensin (sid 4y, bifogade utskrift)."
Så står det också i företagets utskrift, vilket
visade sig vara oriktigt. I själva verket visades en flaska i TV
innehållande sojaolja. Van den Bergh Foods fick senare medge att
utskriften inte överensstämde med verkligheten. Denna ändrade
utskrift fanns märkligt nog också med i en inlaga från
Livsmedelsverket.
Granskningensnämnden fällde programmet. I skälet till
fällningen (13/5 96) anförs frågan om bensinrester i margarin.
Där står bl a att "Av handlingarna i ärendet framgår
dock att så inte är fallet, utan att dessa produkter enbart
innehåller pressade oljor."
Dvs granskningsnämnden valde att tro på företagets försäkran
att deras produkter inte innehåller bensinrester.
I sin inlaga hade dock TV påpekat att Van den Bergh Foods vid sändningstillfället
var delägare i den industri i Sverige som extraherar matoljor med
hjälp av extraktionsbensin.
17. Margariner, matfetter och hälsa
Här skall kortfattat redovisas några aspekter på hälsofrågan:
Alla tycks vara överens om att amning är att föredra framför
tekniskt framställd bröstmjölksersättning - användningen
av ersättning är ett avsteg från en biologisk norm som
inte visat sig vara vare sig berättigat eller ofarligt.
Margarin är på samma sätt en tekniskt framställd
smörersättning. Fettindustrins kemiska processer reducerar,
tar bort eller förändrar kända och okända fettlösliga
substanser. Omestringen och härdningen förändrar naturliga
fettmolekyler till syntetiska naturfrämmande molekyler. Detta är
på samma sätt ett avsteg från en biologisk norm som inte
visat sig vara vare sig berättigat eller ofarligt.
Förekomsten av lösningsmedelsrester och andra processkemikalier
i våra inhemska och importerade livsmedel kan inte påstås
vara ofarlig, då ingen kan redovisa vilka processkemikalier det
är frågan om, vilka halter det är frågan om, vilka
livsmedel som är förorenade samt sammanlagda intaget kemikalierna
genom alla intagsvägar (mat och dryck, luft, genom hud). När
det gäller cancerframkallande substanser (t ex tetrakloretylen, metylenklorid,
2-nitropropan, toluen etc) anses cancerrisk finnas även vid låga
exponeringar och risken är inte borta förrän ämnet
är borta. När det gäller just cancerrisker har vi av detta
skäl rätt att fråga: Vad är det som berättigar
denna risk? (Enl den s k ALARA-principen).
F ö är hexan det lösningsmedel bland de alifatiska bensinkolvätena
som har det mest skärpta gränsvärdet i arbetsmiljön
genom sina nervskadande egenskaper.
PAH och bensapyren från margariner och matoljor bidrar till en
"risk för tumörer som överstiger den vanligtvis tolererade
nivån." Forskarna Trichopoulou m fl har i en undersökning
("Consumtion of Olive Oil and specific Food Groups in relation to
Breast Cancer", 1995) visat ett signifikant samband mellan margarinkonsumtion
och bröstcancer.
Forskaren Mary G Enig, Ph.D vid University of Maryland har gjort en sammanställning
av hälsoriskerna med de härdade fetterna i rapporten "Trans
Fatty Acids in the Food Supply: A Comprehensive Report Covering 60 Years
of Research." (1995). Hon behandlar åderförkalkning, cancer,
diabetes, immunförsvar, reproduktion och laktation, utvecklingsstörningar
samt övervikt.
Forskaren Serge C Renaud (1995) har visar i försök med råttor
att omestring av palmolja leder till att molekylen förändras
på ett sätt, så att risken för att blodproppar skall
bildas ökar. (Många svenska margariner med omestrade fetter
innehåller palmolja). Renaud drar också slutsatsen att fettsyrorna
i mittenposition har en viktig betydelse för metabolismen och biologiska
effekterna av dessa fettsyror. Livsmedelsverket har också sagt att
man inte bör ge omestrade fetter till mycket små barn.
Många fasta margariner innehåller omestrade fetter och här
ingår mättat fett - dvs samma typ av fett som finns i smör.
Smör är till skillnad från margarin en naturprodukt.
Andra margariner kan innehålla härdade fetter vilka måste
anses mer riskabla än mättade fetter, se pkt 4 ovan.
Kallpressad olivolja innehåller en stor andel enkelomättat
fett och har i många sammanhang satts i samband med god hälsa.
Forskarna Trichopoulou m fl har i en undersökning ("Consumtion
of Olive Oil and specific Food Groups in relation to Breast Cancer",
1995) visat ett signifikant samband mellan konsumtion av olivolja och
minskad risk för bröstcancer.
Matolja med stor andel fleromättade fettsyror bör ifrågasättas.
Vid geriatriska avdelningen i Uppsala har man visat att patienter med
diabetes får sin sjukdom försämrad av fleromättade
fetter. Det finns också resultat från djurförsök
som tyder på ökad risk för cancer. Den amerikanska kolesterolkampanjens
kostkommitte har sagt. "Det är oförsvarligt att låta
mer än sju procent av kaloribehovet täckas av fleromättat
fett."
Svenskarna är storkonsumenter av margarin men ligger också
högt när det gäller förekomsten av en rad sjukdomar,
t ex hjärt och kärlsjukdom, barndiabetes, vissa cancerformer
osv. Finns det några samband?
18. Presentation, marknadsföring och märkning.
När man talar om vegetabiliska fetter och oljor menar man en produkt
som har karaktäristiska egenskaper. Det gäller t ex lukt, smak,
färg, innehåll av fettlösliga ämnen, särskilda
fettsyror samt deras position på glycerolmolekylen.
De matoljor och fetter som på livsmedel anges som "vegetabiliska"
borde ha dessa karaktäristiska egenskaper. Men här råder
inte samma synsätt hos myndigheterna som inom andra områden.
Ett skåp från Ikea anges i varufakta och reklam vara gjort
av björk. Om det visar sig att skåpet är gjort av spånplatta
med faner godtas inte denna presentation och marknadsföring. Det
är uppenbart att detta är vilseledande och oetiskt även
om spånplattan påstås vara gjord av björk. En entrecote
på restaurangen får på samma sätt inte presenteras
så, om den består av en annan i och för sig näringsriktig
och välsmakande köttbit. Om man raffinerar potatis får
man potatismjöl - en produkt som inte skall blandas samman med den
ursprungliga potatisen. Man får inte i en restaurang göra gratäng
på potatismjöl och presentera detta som just potatisgratäng.
Ännu mer diskutabelt blir det om gratängen presenteras som gjord
av sorten King Edward - även om potatismjölet var gjort på
denna potatis. Allt detta anses självklart.
Men de processade fetter och oljor som kallas "vegetabiliska",
kan bestå av enbart glycerolmolekyler med tre fettsyror samt några
syntetiska tillsatser. Det är i princip frågan om samma skillnad
mellan potatis och potatismjöl som skillnaden mellan kallpressade
rapsolja och den syntetiska matolja som processats fram av rapsolja.
Vidare är skillnaden mellan ett animaliskt fett och ett vegetabiliskt
fett utplånad, om båda dessa processas och skulle råka
ha samma fettsyresammansättning. Hur skulle en myndighet skilja dessa
molekyler åt vid en eventuell tvist? Benämningen vegetabilisk
olja för denna produkt saknar mening och den måste ses som
vilseledande.
Man kan gå ett steg längre och tänka sig att man från
råolja (mineralolja) skulle kunna framställa identiska molekyler
enligt ovan, då skulle även dessa kunna presenteras som vegetabilisk
olja, eftersom varken ursprunglig färg, smak, lukt, konsistens, fettlösliga
substanser eller andra karaktäristiska egenskaper anses vara av betydelse.
Om dessutom fettmolekylen är förändrad genom härdning
eller omestring blir benämningen vegetabiliskt fett än mer meningslös
och vilseledande. Det finns idag gulaktiga processade matoljor på
marknaden som presenteras som "rapsolja". De är sannolikt
färgade i efterhand eftersom processen bl a är avsedd att ta
bort färgämnen. Är inte detta i så fall "ett
skåp av björk" som egentligen är gjort av "spånplatta"?
19. Ett förslag
Inga processade matoljor ska rubriceras som "vegetabiliska",
i synnerhet om de är härdade eller omestrade. För att få
använda specifika beskrivninger som raps, oliv, soja etc får
oljan inte ha varit i kontakt med processkemikalier.
De oljor och fetter som processas skall kallas just processade eller
dylikt. Det skall klart framgå att det inte är frågan
om vegetabiliska oljor och fetter. Någon särskild ursprungsolja
får inte anges. Däremot kan sammansättningen av fettsyror
anges.
Innehåll av omestrade och härdade fetter skall anges. Om någon
ingrediens varit i kontakt med bensin eller annat lösningsmedel skall
detta anges. Under alla förhållanden skall en förälder
som inte vill att barnen skall få i sig bensinrester, ha möjlighet
att hitta matoljor och margariner som inte varit i kontakt med bensin.
Något annat är inte förenligt med grundtanken i "Redlighetsprincipen".
Alla företag som tillverkar matoljor och matfetter skall till Livsmedelsverket
ge information om alla sina produkter, så att konsumenten i enlighet
med Redlighetsprincipen hos Livsmedelsverket kan få veta - förutom
innehållet av ingredienser och tillsatser - vilka processkemikalier
som varje enskild produkt och dess ingredienser har varit i kontakt med.
Detta gäller även för tillsatserna, arom- och färgämnena
själva.
Copyright© Sveriges Konsumenter i Samverkan
Hem
Topp
|