Nyhetens behag, tidens ofrånkomliga förändring..
Strängteorin?
Efter många om och men.. var sak har ju sin tid.
Denna känsla är lite svår att beskriva.
Man är trött i kroppen men samtidigt energisk. En luktar tjära från all ettan och lårmusklerna värker
efter många dagars cyklande och evig kamp mot tiden.
Å andra sidan är det en glädjens dag för båten skall äntligen i.
Det liksom kliar i kroppen, man har ju väntat så länge.
De flesta andra är dessutom redan i.
Varje gång är det lika otäckt. Man vet ju att allt går bra, men ändå, tänk om hon faller.
Här är jag jävligt stressad...
Ronny och Kjell-Åke är med och hjälper till.
Kolla noga på linjespelet, hur de löper ut på den vänsta sidan.
Följ sedan förstävens linje ända bak till aktern.
Spana in skovets fyllighet och återvänd på relingslistens sluttande bana.
Långedragsjullen är fröjd för ögat
Det är mitt i sommaren, det är varmt, nordlig lite byig vind.
Vad gör man?
Hissar segel och slirar runt på Mjörn!
Allatid en god idé.
När jag och Falken möts upp och ger oss av i en härlig och tyst medvind
så dykel Kilander upp och gör oss sällskap.
Vi seglar långt, och länge, dricker kaffe och äter bananer.
Solen sveddar oss men det gör inget, det är högsommar på sjön!
Jag har en kompis.
En lat burito. Snackar bara brudar och vägrar o va me o lacka...
Han gillar inte segla så vi ligger mest i båten och pratar luder.
Kolla kuddarna, nästan hångelavstånd.
Vissa dagar är det bara härligt att komma ner till ekorna och ösa ur dem och sitta lite.
Båtarna och naturen är vackra, synd bara att någon skapade knotten.
Oj oj oj, det glittrar och det blänker.
Här var jag ute och seglade lite med Robban K. han hade ingen segelbåt i år så han fick följa med på en tur.
Det var härligt att se leendet på hans nuna när det krängde och rullade.
Vid Pellholmen mötte vi Aniara J14 Nr 97.
Det var en blåsig dag så vi revade och följdes åt till Västra Bodarna där Aniara har sin hemmahamn.
Det var en lugn och mild kväll. Vinden tvekade och kunde inte riktigt bestämma sig, jag for ut ändå.
Öarna på Mjörn gör att vindriktningen vrider och varierar titt som tätt så man svär ibland mer än man seglar
Mitt på sjön dog vinden av och det tog evigheter att komma fram till Norseskären men det gjorde inget,
för när mörkret faller så tänder man oljelampan och skruvar upp radion för att lyssna på sommar i P1 .
Jag seglar som en galen sill. Än hit än dit, vinden kastar mig från ena bogen till den andra.
Masten knakar och seglen brister i små suck.
Reling över bord!
-Se opp! Ros-Marina framöver!
Men det gör inget för det hela slutar som i en gammal saga.
Ankaret når botten och klorna sätter sig mellan stenara. Repet är vått och kölen stöter i underlaget när motorbåtarna skapar svall.
-Helvete! Motorbåtjävel, fattar de ingeting?
Sommarsolen har värmt upp berghälen så jag lägger mig som på en hylla och blickar ut i verkligheten.
Lyssnar till motorcyklarna som far fram på vägarna och lämnar ljudavtryck som når mina öron.
Jag är mätt och belåten. Min båt är vacker, naturen är vackrare och framför mig finns rymden.
Måste föreviga, låsa fast, ruva och beslå så att jag inte glömmer, för att dela med mig..
Skaffa träbåt vet jag, det kommer belöna dig tusenfalt!
Mellan timarna smaskar jag i mig av de härlighet som köpts in för skuldsatta kronor.
Väntan, väntar aldrig för länge, som de säger. Kan man lita på det?
Denna måne minns jag dimmigt, måste ha slumrat till mellan radion och en risifrutti.
Minns att jag vaknade till, steg upp på det våta däcket, släppte kylvattnet i sjön och tog fram kameran.
Resten är historia.
Nu är du här. *
Falkens båt ovanifrån.
Mogna former.
Falken showar off med armhävnigar på rampen!
Härligt.
Det är fantastikt hur han genomfört återställandet till orginalet.
Gett båten livet åter.
Det är kallt och vått, ingen persisk matta precis.
Du kan ligga kvar i sängen och slira bort i sköna, varma drömmar.
Eller så kan du ta dig ut i verkligheten när den är som vackrast.
Handbromsen bromsbelägg.
Du slåss mot åldern!
Ingen smärta, ingen ärta.
Saken är den att när jag hissa segel en vacker kväll så fastna det.
Bom stopp! Ej upp, ej ner.
Endast våld löste det, vilket resulterade i ett sönderrivet mastlik och en förtidig avmastning.
Cry it Baby.
De andra seglade omrking, medan jag fick stå på land.