Än är det inte slut!
Dock har verkligheten kommit ikapp och semestern glidit vidare, fjärran i kalendern.
Tid är det enda vi har säger L. Lantz.
Så jag tar den och far ut med lille båten.
Varje gång känns det som den sista för säsongen.
Men jag blir lika förvånad när jag sitter där ute och guppar ännu en härlig höstkväll.
`´`´`´`´`´`´`´`´`´`´`´`´`´`´`´`´`´`´`´`´`´`´`´`´`´`´`´`´`´`´`´`´`´`´`´
Kurs utåt.
Bortåt.
Äntligen en bild på båten med seglen uppe.
Efter alla koppar kaffe och bullar så tog vi tag i det och tog några bilder.
Det vill säga RF gjorde det.
Utanför Pelleholmen.
Det ser fint ut när man seglar på detta vis, men det är
det minst intressanta sättet att fara på.
En fredag i oktober satt vi i kostern Astrid, drack starkt kaffe och
uppmärksammade varandra på hur vackert det var ute.
Telefonen ringde så jag passade på att ta bilden.
Ronny är linsskygg.
Utaför Halö i Mjörn.
Den här jullen var ju lite märklig.
Mest i kölregionen.
Jag kan inte begripa varför de inte gjorde kölen ända ut.
Kanske har det med att det finns en innombordare att göra.
Hur det än är så ser det abrupta slutet märkligt ut.
Vidare fick jag reda på att det var en slöjdlärare som byggt båten i södra Sverige.
(ser ni båda jullarna?)
Ja, nu är det slut.
Slut för i år, men det känns bara skönt.
Båten är uppe och den har fått sig en kärra.
Botten var målad med rå linolja utanpå fjolårets bottenfärg.
När jag skrubbade med borste och diskmedel så fällde en del av färgen ut.
De två lagren av rå linolja måste ha lakats ur under säsongens lopp.
Nu blir det förhoppningsvis två lager järnmönja.
En lång vinter med massa nya meck väntar... härligt?