dora dory dories doris dåre dore platteka träeka att bygga bygge en träeka träbåt båtbygge bygga woodenboat building
Man tar så lite pengar som möjligt
och parar det med all lust man har.
Sedan samlar man ihop alla brädbitar som hamstrats på lager och sätter igång.
Vägen är svår och backen brant.
Resan är målet!
Ett par brädor med lite PU lim emellan. Inga pluggar och andra styrkekonstruktioner.
Enkelhet i sin råge. Använd gasmask!
Den översta brädan är inte vacker, men den flyter garanterat.
Här ser vi en teststräckning eller vad det kallas på båtbyggarspråk.
Jag tittar på Christers doriesbygge från Härön och imiterar friskt.
Akterspegeln fick sig en överdimensionerad förstärkning, utifall limmet inte håller.
Bulten hamna snett och det ena med det andra.
-Så går det om man borrar på frihand.
Huvudsaken är att man har roligt
Förstäven är utan spunning och fick en liten liten lutning, mest för syns skull..
Det viktiga här är att den är i lod, annars blir båten skev har jag hört.
Mallen är på plats och nu är det dags att se hur språnget blir.
-Spännande!
Det tog många och långa studer i badet innan jag kunde förställa mig hur språnget i denna konstruktion uppkommer.
Akterspegelns form tillsammans med den sänkta "lägsta punkt" på mallen är de faktorer som styr.
Ok, ok.
Nu har vi två grova ri och ett par skruvtvingar.
Formen tar form.
Första bordet på plats och här dyker problemet upp.
Jag låtsas inte om några problem och ger mig i kast med nästa sak.
Hyvla in ändarna på borden så att de sluter tät.
Ingen simshyvel att tillgå då gör man på allmogevis.
Kolla följande tråd om de olika sätten man kan använda sig av.
Kylan och sena timmen tvingar mig lämna projektet för stunden.
Nu gäller det att tänka ut hur jag ska lösa skevheten till nästa gång.
Det gick åt många skruv och träbitar men nu är mittplankan rak och fin.
Allting är stabilt och bygget kan fortsätta.
Det första bordet är lätt att få på plats medan det andra givetvis krånglar.
Skruvtvingen har ju inget att haka emot.
Eftersom stävens översta och understa del ändå kommer sågas bort
så kan man lika gärna skruva fast ett ri där som underättar det hela.
Ibland tänker jag inte igenom saker och ting utan kör utav bara farten.
Det går inte.
"Du har nog inte riktigt förstått hur utfasningen ska ske.
Hela fasen måste ha samma bredd (landets bredd) men vinkeln ska succesivt öka. Annars fungerar det inte."
Så jag gjorde som Marilyn från träbåtsakuten påpekade och gjorde rätt på nästa bord.
Nu kom det som jag fasat för.
Spiken är varmgalvad med måtten 60 x 2,8mm.
Håller emot med en kraftig spik på utsidan när jag slutligen slår in spiken mot bordet.
Flisor flyger och borden bågnar under hammarn.
Kanske går det att göra detta bättre eller mer riktigt, men det kan inte jag.
Än så länge funkar det.
Avståndet mellan spikarna blev 12cm då det såg ganska lagom ut.
Jag har en vag känsla av att det gamla skeppsspöket Marilyn kommer ha en invändning här.
;)
Värmedrycker införskaffade och skruvdragaren laddad.
Allting är klart för en ny omgång i det kalla garaget.
Har man inga långa båtbyggartvingar så får man improvisera.
Det viktiga är att brädbitarna har ungefär samma lutning som borden,
annars drar man borden i fel riktning..
En sak är säker.
Ju fler tvingar destor mindre mellanrum mellan borden.
Ventilationshål.
De nya utfasningarna är fortfarande inte som de borde vara...
Skyller på kylan och den dåliga belysningen i lokalen.
När man gjort något en gång så går det lättare nästa gång.
Det andra bordet kom upp i rekordfart.
Nästan av sig självt.
Att spika tvärs mot lannet kändes inte riktigt korrekt så jag valde ett alternativ mitt emellan.
Hoppas det håller för rodd i Mjörn.
Det börjar likna båt.
För den som vill veta så är brädorna gamla fasadbrädor som kasserats vid en renovering.
Frågade, fick dem, och som jag brukar säga - alla brädbitar kommer någon gång till användning.
Nya 20 x 195mm granbrädor.
Cry it baby!
De blir de sista till att sätta upp.
Våren närmar sig.
Det går åt tvingar.
Värre när man bara äger två.
Missmoda inte arma båtstackare, folk är mer än villiga att låna ut sina tvingar
då de får reda på att man knåpar på en platteka.
- Stress, stress brings you no bless.
- Vad i helvete? Jag tog ju övermått åt båda hållen...
Näst sista bordet på plats.
Dumt att ta tjockare och bredare virke, men det blir så ibland när man tänker "inte så noga".
Det tjockare virket gjorde att akterspegeln vreds åt vänster en aning.
Rättade upp det men insåg ännu en gång hur viktigt det är att
sträckningen sitter fast ordentligt.
Kjell-Åke aktiehajjen kom förbi och tjötade lite.
Av honom fick jag lära mig vad distans är samt hur man kan kröka
spiken utan att frasa sönder borden.
Nu så, nu känns det som om jag kommit någon vart med bygget.
Dags att slappna av och "släppa" båten ett tag.
Det är inte lätt...
Jag lovar, prova själv så får du se.
Vid närmare eftertanke och granskning.
Det är viktigt att de nedersta borden hamnar exakt i samma höjd.
Annars blir det så här.
Fallsa ut borden på detta sätt är inte det lättaste.
Lite linn, ettan och mycket färg kommer dock göra susen.
Samma sak i fören.
Dubbelklicka på filmsekvensen så kan du välja att se den i högre kvalite om denna inte skulle räcka till.
Det var lättare att lyfta och vända på Doriesen än vad jag hade trott.
Två man räcker gott och väl.
Hjärtats språng.
Nu kommer den så kallade "remmen" på plats.
Innan man lägger i de provisoriska stöttorna i båten så är det viktigt
att ta hänsyn till till remmen och inte placera dem för långt ner i båten.
Jag bände och pressa till jag fick ta av mig mössan.
Det var deffinitivt det svåraste hittils, vilket syns väl...
Nästa gång jag gör båt så lovar jag att tänka mer på det där med fiberriktningen.
Är man amatör så är man.
Det är bara att leva med det.
Mätte minst fyra gånger, men det hjälpte inte...
-6° i verkstan, då hjäper det att hyvla lite.
Klockan är 22.00 en fredgskväll och jag borde vara på hotellet, inte här.
Så ser verkstaden ut i Alingsås Segelsällskap.
Skönt att vara här på dagen så att man ser ordentligt och får lite värme från solen.
Helt oväntat dök Ronny upp och hjälpte mig med den andra remmen.
Nu ska de bara hyvlas ner någon centimeter till på slutet så att de
ligger an ordentligt mot akterspegelns botten.
Den andra gången går det alltid lite lättare sägs det.
Synd att det inte finns tre remmar...
Efter mycket slit med handhyveln ser det bra ut.
Bottenläggning nästa.
Båtbyggarråttan ska ha sig lite han med.
Den har mycket spån att städa, låg lön (svart) och en stor kull att försörja.
Det här är ju roligt, så vi tar det ett steg till.
Blir man tänd på plattekor så kan man skaffa fram ritningar som man sedan kan begrunda sent om nätterna.
Två av dessa doriesar kommer från Härön medan den kvarvarande härstammar från Lyrön.
Det intressanta är variationen som finns inom en och samma båttyp.
Ritningarna hittar du i denna intressanta bok.
Tyvärr är boken slutsåld men man kan hitta den på lite olika bibliotek.
Fjärrlån i all ära!
Min Dories frihandskopia borde slutligen se något ut åt det här hållet.
Jag gissar att springet blir mindre i fören samt att förstäven blir något annorlunda.
De tänkta färgerna så som de ser ut genom din skärm.
Verkligheten är alltid en annan.
Då var det dags igen.
6°C över fryspunkten samt till 14.00 på schemat, då blir det garanterat båtbygge.
Dags att slutföra bottenläggningen.
Bäst att rådfråga proffsen, så man inte står med näven i mössan.
Jag mailade Christer.
-En annan sak som har betydelse, är att du inte får skruva fast bottenbrädorna
för nära kanten, ca 5 cm, inte närmare, för då kan inte virket svälla tillräckligt.
-För står du vad jag menar?
-Jo jag tror det, men jag satte skruven endast i remmen utan någon vidare anledning.
Hoppas det funkar ändå.
Likkistan några timmar och minusgrader senare!
Observera hur långt 10m bräda räckte innan gamla reservbrädor fick rycka in igen.
Köp minst 15 och helst 20m nästa gång!
Alltid lika spännande när man inte gjort det förut.
Sista momentet för dagen.
-Inte tappa bräder i backen!
Märk sista bottenbrädans infällning i stäven.
Spanten görs av rötkänslig gran i format 2 tum 9, planhyvlad.
Har man tur så kommer man undan kvistarna.
Det får bli mycket olja och tjära så att de åtminstånde håller säsongen ut...
Vid amatörbygge så orkar man inte göra jobbet professionellt.
Det blir värre då man ska till att göra durken, men det får duga så.
På plats med kraftig skruv och marinerade för all framtid.
Arbetet med de så kallade spanten tar tid och är föga glamoröst.
Jag hoppas att all olja och tjära kommer förlänga deras livslängd väsentligt.
Nu är det en sista "spantkonstruktion" kvar i ekans aktersta ände.
Här satt jag i all enfaldighet och tittade på träden som snart ska bli gröna igen.
Lyssnade på fåglarna som med all kraft utannonserade sin tjänster.
Med kaffet i muggen och helt ovetandes vad en felställning av sågbladet kan innebära.
Bottensocken flög ut genom garageporten och jag svor könsord i förening.
Jag har ännu inte gjort min läxa, den där om att man ska tänka efter före...
Kjell-Åke kommer förbi och visar mig hur jag ska använda verktygen.
Han har inte fattat det själv än, men egentligen vill han också ha en träbåt!
Tredje gången gillt!
Nu är det klart och allt sitter på plats.
Jag har aldrig svurit så mycket över en träbit som över den mellersta.
Nyköpt linolja och tjära gjorde gott i sumpen som vissa kallar den för.
Stöden för tofterna är uppe och arbetet med dem kan börja imorgon.
En härlig vårdag i mars.
Hela jag luktar tjära!
Antalet tofter och spant är ifrångånget orginaldorieserna men vi får hoppas att det bär ändå.
Kan hända att tofterna satts för högt upp så att det blir komplikationer vid rodd.
Det får tiden utvisa.
Relingen kommer utgöras av flera lister limmade till varandra med polyuretan.
Det blir två på insidan och en relingslist på utsidan.
Det känns som evigheter går mellan de olika momenten och det ser inte ut att hända något nämnvärt.
Tomtefar är tillbaka efter alla förkylningar och djävulskaper som kan fastna i kroppen.
Elhyveln tjuter och spånen far vida omkring!
Det blir snabbare men det väsnas på tok för mycket.
Om sanningen ska fram så blir ytan aldrig så fin som efter en manuell hyvel, men vad spelar det för roll i skymningslandet.
Pansarkryssaren Potemkin!
Många undrar ifall jag ska bryta is eller liknande.
Akterspegeln fick sig en förstärkning ifall någon skulle komma på hemska tanken och sätta upp en motor eller så.
Förstärkningarna för akterkoften sitter också på plats.
Här tog kraftuttrycken slut!
Akterspegelknäna var det svåraste hittils.
Jag fick göra om, göra om, och göra om.
Till slut blev jag förbannad och det fick duga...
Efter lite elhyvel och slippapper så blev det genast lite bättre.
Kan inte någon trolla bort glipan?
Det är oftast bättre med två hjärnor än en allena.
Kjell-Åke kom förbi så vi slog ihop skallarna och fick ut denna träbit.
Vad en sådan kallas på båtspråk vet jag ej.
Möbelkonstnären Peter Hellquist sågade ut och slipade in böjjen.
Bert Kilander tillsammans med gubbarna på ångbåtsvarvet hjälpte mig med hålet.
Jag vågar inte säga det men det blev nog den bästa träbiten på hela båten.
Tillsammans med Vladimir D. och hans sticksåg fick vi ut kölen till doriesen.
Han bevisade att man kunde såga rakt med sticksågen och att resultatet hängde på bladet.
Jag bevisade att om man sågar för hand så blir det alltid snett med avseende på någon vinkel.
Båten liknar båt.
Genom att lägga kölplankan på botten och mäta upp likvärdigt glapp mellan för och akter
så kan man sedan få ut språnget genom att lägga upp ett anhåll.
Givetvist bör anhållets höjd var något större än vad glappet mellan plankan och båtens ändar är.
Det man vinner på att slippa hugga spunning, vare sig man kan det eller ej, får man ta igen senare.
V. Drab tänkte längre än vad jag är van vid och kom fram till dessa två blyertsstreck.
Efter att ha hyvlat lite och samlat på mig allt mod som krävdes så satte jag igång.
Det här kan knappast sluta bra...
Slutet gott allting gott.
Det hamnar ändå under vattenlinjen så till vida man inte plockar upp någon säl på aktertoften...
Nu är det bara två små fusklappar kvar, lite lim och en fet skruv.
Istället för att fälla in läppar och klossar, polera och skruva,
så tog jag och fuskade lite genom att såga bort den "gamla" stäven.
Ser kanske knepigt ut, men sparar tid i bråda dagar.
Hon får nog heta Hot-Lips..
Beckers svindyra oljefärg för 169SEK/halvlitern inklusive rabatt!
Frivilligt rånad..
Durkarna blir skeva, ojämna och är eländiga att ha att göra med.
Kan inte proceduren utan tar en bräda åt gången.
Det duger att stå på i alla fall.
Vet inte varför men hon gör sig bäst från vänster sida.
Lite färg och sådan skillnad.
Äntligen förstod jag varför kvinnor sminkar sig..
Ingrid kom förbi och hjälpte till en sväng.
Of Biblical origin: weak, poor, small or head of hair.
Of Hebrew origin: languishing, lovelorn, seductive, amorous, delight, temptress or desired.
Of Arabic origin: to tease or to flirt.
Durkarna är målade och klara.
Den gråa färgen kunde ha varit mörkare men men.
Så var det dags.
Rätt som det var så dök gubbarna upp och var glada i hågen.
Alla pratade i mun på varandra och det hela var kaotiskt.
Seglarkungen (svart tröja) bidrog till bygget genom att utöva sitt veto och låta mig hållas i verkstaden.
Bam-Bam (blå jacka) bytte bort lite enebuske mot en sup på sjön
Båtgubbarna tar på båten :)
Vi lyckades till slut få ner henne på vagnen och hon krympte åtskilliga storlekar när hon kom ut.
Legobåt
Ronny glad i hågen!
Äntligen ska dorisen i.
Hon sjönk direkt :)
Mjörn-Dorisen är född.
Nu är det bara att hoppas att springorna går igen.
Visst gör hon sig bättre i vattnet?
Ute för stabilitetstest.
Årtullarna äntligen på plats!
Hela sjön väntar.
Nu flyter hon!
Även om det är grunt undertill.
Ute på slir i vassen för en kort fika.
Bam-Bam på väg ut för en testtur med Mjörndoriesen.
Jämna plågor, slanka åror.
Gubben i båten!
Var är snapsen?
Roddtur tillbaks till hamnen.
|
Även om många trodde att jag inte var riktig i huvudet när jag lade bottenbrädorna med så
stort mellanrum (3-4mm), så slutade det hela bra med hjälp av lite ettan och tid.
Doriesen läcker endast längst bak när man ställer sig akteröver. Problemet är att de yttersta golvbrädorna
ligger ovanför vattenytan och därmed inte låser genom att svälla an.
En viktig sak som jag missade var årsringarna på bottenbrädorna. När virket torkar så strävar det
efter att räta ut ringarna och därmed kan brädan anta felaktig form där ändarna går ifrån båten.
I övrigt är doriesen stabilare än jag förväntat mig (25cm smalare än orginaldorieserna). Hon tål lite rörelser och även en hel del sjögång. Kurstabiliteten är mycket god dock på bekostnad av lättmanöverbarheten i trånga vatten. Årtullarna bör ha minst 9 cm mellan pinnarnas ytterkanter för att årorna ska få ordentligt med svängrum. Avståndet till årtullens centrum från toftens kant bör ligga på minst 35cm. Höjden mellan toften och åran borde överstiga 15 cm för att årorna inte ska fastna i låren när man ror. Slutligen måste jag säga att det är mycket roligt att se en båt långsamt växa fram. Bordläggningen är roligast och går ganska fort. Spantningen är däremot trög och både tålamods- och koncentrationskrävande. Durkarna är rena döden. Oljningen och målningen rena fröjden, förutsatt att det finns gott om tid! |
˜ * ˜
Tack för att du följde bygget!