"Femårsprojektet" skrider vidare.
Det fanns förhoppningar och planer
men de grusades i mitten av juni då verkligheten kom ifatt.
Kostern Astrid får tillbringa ännu ett år på backen.
Bistra verklighet..
-Ta mig med till Kanarieöarna.
Profilen.
Det är oftast här man hittar falken när man dyker upp i Björkekärr.
Ser du den vita tröjjan??
Denna gång är det närmare till verkstaden med sågen och hammarn.
Hemma är alltid hemma, vad det nu än är för något.
Det första som gjordes var byte av lite bord på den högra sidan.
Motsavande på andra sidan byttes i våras.
Om ni minns så var översta bordets översta del helt röten.
Det åtgärdades helt enkelt genom att såga av en bit och limma i en ny runt hela båten.
Eller hur?
Med skillnad i de nya spantförlängningarna.
I fören satt det något slags spant på skämt.
Det åkte ut och en konstruktion utan dess like skruvades dit.
Nu är det bara vågorna som kan gå sönder.
Vid närmare ganskning kan man även se den balkvägare som håller på och tar form.
Vi gnuggade knölarna över många koppar kaffe och försökte lista ut hur man bäst skulle bära sig åt.
Balkvägaren är väl ändå rätt jävlig tänkte vi.
Den skall böjjas här och där, det går aldrig.
Falken klämde dit den som smör och vi förundrades länge över hur det hela kunde gå så lätt.
-Vad gjorde jag nu?
-Har du tur så passar det.
Jag vet inte hur många gånger jag hörde om saker och ting som fick göras om.
Skam den som ger sig.
Falken jobbar utan ritning.
Det är känslan som gäller.
Bygg eder en båt.
Det är våran bibel det.
Där finns en formel över hur man får ut däcksbalkarna.
Den använde vi och det blev inte rätt.
En förmiddag mätte vi, drack mera kaffe och nyttjade ännu mer nikotin.
Sågade tunna ri och spände upp trådar.
Till slut fick vi till några siffror att gå efter.
Fråga inte hur men det verkar fungera.
Balkarna får lutning och däcket följer båtens språng.
Den berömda vattenlinjen.
Efter att ha provat med tejpen så och så här.. gav vi upp.
-Vi kör efter den gamla.
-Ok, men om nån frågar så säger vi att vi var jävligt fulla.
Nu börjar de ursprungliga linjerna väckas till liv igen.
Efter granvirket lades oljehärdad masonit för att slippa få för mycket rörelse i däcket.
Blir ju som en tvättbräda om det skulle svälla och duken kan då snabbt nötas ut.
Problemet uppdagades efter att det hade regnat.
Den härdade masoniten var inte så härdad.
8 liter kokt linolja fick strykas på och nu biter inga vattendroppar på den längre.
Då var det dags.
Som vanligt är det spännande när ett nytt moment ska utföras.
Tjockefärg på zinkvit och kokt linolja blandades ihop.
Duken syddes upp efter alla mått och kanter.
Med darrande händer och mer kaffe i kroppen sträckte vi ut duken och lade på.
Dags att stryka ut alla bubblor och ojämnheter som bildas när man drar duken ojämnt.
Mycket färg och häftpistol.
Vi lukta olja och kände oss feta överallt.
Vitt blir det.
Plus en massa insekter som flugit vilse.
Inget sker utav slump.
Nogranna ögon och bräken övervakar kulturinsatserna från höjden.
RF´s knäckebrödslukande tackor.
Bonusbild.
Även den bästa faller i.
RF i plastbalja!
Det var allt för den här gången.
Fortsättningen och förhoppningsvis sjösättningen av RF´s koster kommer dyka upp här i början på nästa sommar.
Tack för besöket.