Detta är en sida som kommer att handla lite om vikingarnas skrivtecken. Och som du du säkert redan förstått av sidans namn är det runorna.

Runskriften började användas redan långt före vikingarnatiden, men det var under vikingatiden som den blomstrade som bäst.

Den äldsta kända runristningen som man känner till är en sten som hittades vid gården Kylver i Stånga socken på Gotland 1903. Stenen har därav fått namnet Kylverstenen. Den är daterad till 400-talets tidigare hälft.

Runraden som är ristad på den stenen är den som man kallar för 24-teckens futharken.

Den kallas även för den urnordiska runraden. Den har varit i bruk från cirka 200 - 800.

Efter den kom en lite enklare variant av runrad. Denna runrad innehåller bara 16-tecken.

Den kallas antingen för "Normalrunor" eller för de danska runorna. Det finns även en variant av denna runrad som kallas för "kortkvistrunor" eller för de svensk-norska runorna.

Normalrunorna är de som är mest förekommande på de runstenar som finns på olika platser i Sverige. Det finns cirka 3500 runstenar  och de flesta av dessa står i Uppland.

Runraden kallas allmänt för futhark och namnet kommer av de första sex runorna i raden.

Futharken är indelad i tre grupper som kallas ätter och i 24-teckens futharken ingår det åtta runor i varje ätt. I 16-teckens futharken är det sex runor i första och sen fem runor i de två följande ätterna.

Ätterna kallas för Frejas ätt, Hagals ätt och Tyrs ätt.

Det lodräta strecket kallar man för huvudstav och de andra för bistavar. Skillnaden mellan 16-teckens futharkens normalrunor och kortkvist är att bistavarna och även ibland huvudstavarna är kortare eller mindre på olika sätt.

Det förekommer även sk "stavlösa runor". Där har man tagit bort huvudstaven på de flesta runorna och bara behållt bistavarna. De stavlösa runorna kallas även för Hälsingerunor.

Namnet kommer av att de endast finns kända från Hälsingland och även från Medelpad.

Eftersom man i 16-teckens futharken endast har 16 tecken blir den ju något begränsad vad gäller bokstäver och stavning. Därav kan en runa stå för mer än en bokstav.

Lite längre fram utökade man antalet runor med sk "stungna" runor. Det innebär att man genom att sätta en prick på huvudstaven eller mellan huvud- och bistav fick en runa att bli en annan på ett enkelt sätt. Se gärna på bilden som jag har med.

Sen fram under medeltiden när det latinska alfabetet kom så ändrade man runraden till att följa alfabetet och därigenom försvann namnet futhark. Man la då även till fler runor så att man fick ett komplett alfabet även med runor. Man ville ju inte gärna släppa sina runor trots det nya alfabetet som kom. Den sk medeltida runraden består av en kombination av normal-, kortkvis- och stungna runor.

Det förekom även på vikingatiden en hel del varianter av dolda runor sk lönnrunor.. Ett antal av dessa finns med på Rökstenen som är vår mest kända runsten. Dels beroende på storleken, men till största del en beroende på runinskriftens längd. Alla sidor är täckta med runor och lönnrunor.

Förutom dessa runrader finns det en del lokala runrader i Sverige och även ett par från England.

Mitt bomarke som jag har i Styringheim ser ut så här.

Har du funderingar eller andra tankar om sidan och runorna får du gärna höra av dig.

Ett par böcker som jag kan rekomendera om du vill läsa mer om runorna är:

Runorna, skrivtecken och magi. Skriven av Alex Thrand.

Runinskrifter i Sverige. Skriven av Sven B F Jansson.

Det finns fler böcker och när jag får tag på eller kommer på titlarna, så skriver jag in dem här.

Vill du nu läsa lite runskrift själv nu kan du göra det på denna sida. ;o)

Lycka till.  :o)