Gutars land

Här kommer en sida om Gotland och vår historia.

Jag har nu lagt till några länkar med lite mer info om några av delarna av historien.

Först  ett litet urdrag ur Gutasagan.

Gotland fanns först av en man som hette Tjelvar. Då var Gotland förtrollat, att det om dagarna sjönk och på nätterna stod uppe. Men denne man bar först eld till landet, och sen sjönk det aldrig.

Tjelvar hade en son som hette Havde. Havde hade en hustru som hette Vitastjärna. De voro de första som bodde på Gotland.

Gotland befolkades redan för 7000 år sedan och man har hittat några av de äldsta boplatserna där Tjelvar sägs ha gått i land.

Under bronsåldern hade gutarna en rik  tid och livliga kontakter med kulturen på andra sidan haven. Det finns mängder av skeppsättningar och stora gravkammare av kullersten s. k. råjr här. De mest kända är Uggardråir i Rone, Digerråir i Alskog och Bro stainkalm.

Man har gjort fynd av bronssvärd bl.a. som är av samma typ som användes vid striderna om Troja.

Järnåldern är en tid då ön utvecklades och befolkningen ökade drastiskt. Man har gjort fynd av tusentals gravar och husgrunder s.k. kämpgravar. Man har hittat hela byar som har funnits en gång i tiden. En sådan är Vallhagar i Fröjel. Man anlade även på denna tid ängena dit man före boskapen för bete. Ängena är idag en unik företeelse som endast finns kvar här på Gotland. Många av våra ängen har fått växa igen, men det finns ett antal ängen kvar som varje vår räfsas, slås med lie och sköts åt eftervärlden.

Under den s.k. folkvandringstiden 4-500 e.k. så blev Gotland  så överbefolkat så man vart tvingad att ta beslut om att var tredje gute var tvungen att lämna ön. Man lottade om vilka som skulle bli tvungna att resa. Det resulterade i ett antal strider eftersom ingen ville ge sig av frivilligt. En del barikaderade sig på Torsburgen som är en känd fornborg. Dock drevs de vidare och hamnade efter några mellanlandningar på Dagö, via floden Dyna i Ryssland vidare ner till Grekland.

En del återvände senare till Gotland igen, medans de flesta blev kvar på de platser som de bosatte sig på.

Under denna tid började man även göra de för Gotland så unika bildstenarna. Troligtvis så tog man i början hit stenhuggare från andra delar av Europa som kunde stenhuggarkonsten, för att man skulle kunna lära sig den av dessa mästare. Motiven på dessa tidiga stenar är ofta solar, solhjul, dödsskepp, djur och andra heliga symboler. En av dessa symboler är den från en sten som kommer från Havor i Hablingbo. Den symbolen används nu över norden som kännetecken för kulturminnesmärken och lagskyddade fornlämningar. Den hade troligen en magisk skyddande verkan på sin tid. Bildstenarna har sedan förekommit under en längre tid med lite olika utformningar genom århundradena, fram till omkring 1100-talet då man slutade med bildstenarna.

Under vikingatiden blev motiven på stenarna mer hämtade från asatron och visar ofta upp motiv från olika händelser i livet. Det kan vara offer, strider och seglatser. Man kan ibland likna en bildsten från vikingatiden med en seriebok. En känd sådan sten är den från Hammars i Lärbro. Den finns numera på Bungemuséet vid Fårösund. Det är en imponerande sten med en synlig höjd på cirka 3 meter. Datering 700 - 800-talet. Man har runt om på Gotland hittat inte mindre än 440 st bildstenar med mer eller mindre väl bevarade motiv. I några fall på stenar från vikingatiden finns det även runinskrifter. Annars är runstenar ganska så sparsamt förekommande på Gotland.

Även guldet började under denna tid strömma in till ön. Man har hittat ungefär 500 stora skattgömmor och fler finns troligen kvar i jorden.

Gutarna var handelmän, bönder, fiskare, även i liten utsträckning sjörövare och ett hantverkskunnigt folk. Man har hittat föremål som håller en form och elegans som man inte idag klarar av att få fram.

Under vikingatiden (cirka 750-1066) var gutarna ett folk som reste vida omkring och idkade byteshandel med folken i Ryssland och ända ner till Särkland, nuvarande arabländerna vid Svarta havet.

Många gutar fick tjänst hos de arabiska stormännen tack vare sin storlek och styrka.

Gutarna var vida kända för sina kunskaper i hantverk och i smide. Och många är de fynd som man har gjort efter dessa hantverkare.

1029 var det år den norske kungen Olav den helige kommer till Gotland och träffar på några gutar som han kristnar. Därefter byggs den första kyrkan och gutarna kristnas efterhand. De första kyrkorna byggdes av trä och eftersom gutarna var envisa att hålla fast vid asatron så brändes de ganska så fort igen. Den första kyrkan som byggdes av sten och som genom det fick stå kvar byggdes i Stenkyrka. Tidpunkten för när den byggdes vet man inte riktigt, men den byggdes om under 1200-talet mitt och det finns delar kvar från den ursprungliga kyrkan i  det nuvarande långhusets väggar och under golvet har grundmurar till den påträffats.

Det byggdes minst 96 kyrkor på Gotland under medeltiden.  Man började bygga kyrkorna under 1000-talet och då oftast av trä. Troligtvis började man ersätta träkyrkorna redan på slutet av 1000-talet och i stället använda sig av sten. De flesta är byggda under början och mitten av 1100-talet. Av dessa finns idag 92 bevarade och är i bruk. Förutom dessa kyrkor byggdes det minst 13 stycken bara i Wisby. Av dessa finns det idag 11 stycken som är synliga och då endast en som är i bruk, nämligen Sankta Maria eller som den idag heter Domkyrkan.

Under 1200-talet uppförde man Wisby stadsmur. Man vet inte så mycket om när bygget påbörjades, men tror att det skedde under 1250-talet och pågick fram till 1280-talet. När muren omtalas för första gången är det i ett brev till konung Magnus Ladulås. Brevet daterat den 9 augusti 1288 förklarar sig staden villig att betala 2500 marker silver för att ha uppfört muren utan tillstånd.

1288 stod även ett inbördeskrig mellan Wisbyborgarna och landsortsbefolkningen på grund av muren. Wisbyborna ville införa tullar vilket övriga befolkningen motsatte sig. Det slutade med att Wisbyborgarna vann striden.

Wisby stadsmur är 3,5 km lång och har byggts till och om under årens lopp. Den äldsta byggnaden som ingår i muren är Kruttornet som uppfördes 1150 och som har tjänstgjort som förråd, fängelse och krutmagasin.

Muren har byggt till på höjden ett antal år efter att den färdigställdes och försågs då med både marktorn och sadeltorn. Man byggde 29 marktorn och idag finns det 27 st kvar av dessa. Av sadeltornen finns det idag endast 9 bevarade av de från början 22 eller 23 tornen.

Muren har genom åren även utsatts för angrepp av olika slag. Ett känt sådant är från 1525 då lübeckarna försökte inta Visborgs slott. Senare då Gotland blivit svenskt igen ville militären riva hela muren och många hus i staden för att bygga en bättre försvarsanläggning runt staden. Sedan ville Karl X Gustaf riva hela muren för att flytta den till Slite vilket inte genomfördes av olika anledningar. På slutet av 1700-talet ville Serafimeorden hålla aution på muren och stadens kyrkoruiner, men år 1805 meddelade man att det inte hade inkommit några spekulanter så försäljningen fick tills vidare anstå.

År 1361 inträffade det slag som är mest känt för Gotland. Den danske kungen Valdemar Atterdag landstiger på sydöstra Gotland med sina styrkor. Enligt vad man tror var det vid Kronvalls strax söder om Karlsöarna. Därifrån marscherade han mot Wisby. De gotländska bönderna samlade sig för att försöka stoppa danskarna och den första sammandrabbningen stod vid Ajmunds bro i Mästerby. Gutarna var nära att klara av danskarna där, men på grund av den torra sommaren så hade Mästerby myr torkat ut så att danskarna kunde gå över där och fortsätta mot staden. Bönderna backade då snabbt upp mot staden och belägrade sig mellan stadsmuren och Solberga kloster. Där höll de länge stånd mot danskarna medan Wisbys borgare satt innanför muren och väntade på hjälp från den svenske kungen och tillstånd från Hansan att bistå bönderna med hjälp. Den slutliga striden stod den 27 juli 1361 och danskarna vann den efter en lång strid. Därefter intog Valdemar staden och borgarna gav sig utan strid.

Vid utgrävningar vid senare tillfällen har man hittat rester efter 25 olika typer av rustningar. Dessa rustningar är unika i Sverige eftersom de bevisligen har använts i strid och inte som de rustningar som finns på museer i övrigt, som är paradrustningar. De har använts enbart vid finare tillfällen och aldrig vid krigssituationer.

Dessa 25 rustningar är till största delen kompletta och består av plåtar som man har nitat fast på en läderhud, så att de har skyddat bålen och ryggen. Det är endast en rustning som inte var nitad utan "ihopsydd" med läderremmar till ett lamellpansar.

Efter denna händelse så kom Gotland i danska händer för att där förbli under en tid. Tyska Orden erövrar Gotland 1398. De överlämnar sedan ön till unionsdrottningen Margareta och hennes medregent Erik av Pommern. Erik låter cirka 1411 påbörja bygget av Visborgs slott. Under en tid bedriver han sen sjöröveri från slottet.

1449 återtar danskarna Gotland och behåller ön fram till 1645 då Sverige återfår Gotland. Svenskarna har då försökt återta ön vid olika tillfällen. Gustav Vasa var här 1524, men fick återvända utan att lyckas. Vid freden i Stettin, 1570, måste Sverige avstå alla anspråk på ön.

1525 anfaller lübeckarna Wisby och Visborgs slott för att försöka få ett stopp på sjöröveriet som Sören Norrby bedriver från slottet. De lyckas dock inte inta slottet utifrån utan gör ett försök att gå genom staden. De lyckas inte med det heller utan får ge upp och återvända hem igen. På sin marsch ut ur staden plundrar och bränner de ett antal av stadens kyrkor.

1676 återerövrar danskarna åter Gotland, men får bara behålla ön fram till freden i Lund 1679 då Gotland åter blir svenskt. När danskarna lämnar ön så spränger de Visborgs slott i luften. De stenar som inte förstörs helt vid explosionen fraktas över till Stockholm för att där användas när man bygger slottet där.

1715 och 1717 genomför ryssarna plundringar på öns ostkust.

1808 genomförs en rysk invasion av Gotland. Den håller på i 23 dagar tills svenska militären hinner hit. Då ger sig ryssarna utan strid och avseglar från ön igen.

1878 får ön sin första järnväg. Järnvägen bygdes sedan ut för att omfatta ett stort spårnät över hela ön fram till 1960 då det sista tåget slutade gå. Därefter har endast två bitar järnväg återupptagits för musei och turistverksamhet.

1944 inträffar den fruktansvärda Hansakatastrofen då passagerarfartyget Hansa torpederas av ryska flottan. 84 människor följde fartyget i djupet. Det var en för både Gotland och Sveriges sjöfart stor förlust.

Slite får 1962 europas modernaste kraftverk.

1983 får Gotland sitt första vindkraftverk på Näsudden nere på södra Gotland.