Här var lite mer att läsa och ha kul åt. :o)

Sara lag sjauk. I yvar träi månas täid hadd ha ligg haim i kamman u de sag int äut ti bläi bättar. Frågd di gubben, Andass, lains de sto till me källingi så svard han alltut:

- Ha bär liggar u sväidar. En dag så kom Andas i möits me prästfräui, som alltut va så snäll u go. Prästfäui frågd um int Andass had tänkt pa ti ta haim doktan.

- Naj, så sjauk jär ha intä, säggd han.

- Men Sara behöver naturligtvis medicin så att hon blir stark igen, sa prästfrun.

- Medusin? De har ha fat tre fäir flaskar.

- Jaså. Var har Anders fåt dom ifrån.

- Dajm ropt ja in pa avsjon ättar Klainhatte Nicken.

Håirt pa torgä

- Tänk att de aldri kummar någ regn. Häur ska de bläi ti släut.

- De bläir väl nöidår, så sum de var attnhundräsextiåttä.

- Jaja, någet straff ska vörr väl ha. Där jär väl för att vörr jär så synduä.

- Ja, de kan händä. Men de skall väl int rygen behöiv läid för.

Mangä bud

Astu Hilma ti sårken, Agust:

Kan däu va gildar u käik ättar äi skaffaräiä um däu kan hitt´ ättiksflasku me bensinettikettn. De ska va´ stickelsbärssaft äi na men lukt fysst i fall de skudd va raudsprit.

Sämsta bråten

Braidvide Jaken had fysst vart äi stan u sen glaid han in pa avsjon. Va han hadd gärt i stan är int riktut klarlägt med de var i alla fall någä sum hadd gärt att han hadd blitt sugän pa ti handlä. När han saint umsäidar kom haim befanns de att an hadd inhandlä en lausgom, en barometar sum int gick u en trebaintar pall sum macken hadd gat ör. Hilda blai int så glad förstås.

Ja kan da int begräipä, säggd ha, att däu skall va så dummar. Ain gangen ättar dann´n kummar du slepnes haim me en hopar bråte. De sum ingen annan pa någ villkor i världn vill ha de läurar di pa di, din tokstolle.

Jo, jo, jo, ja vait de, säggd Jaken. Så har de alltut vart. Så va de när ja skudd gift mi u.

Tannljaug

Källingi bikland si yvar att ha hadd hatt besök av en sån ainvaisar knalle. Han söikt u säll allt mögligt ti källingi, ja tillume en tannbust. Han hållt pa läng u väl u förklard va de va för bra me en släikar sak.

Men va skall ja me en släikar till? Ja har ju bär en enda tann, säggd källingi.

Da gick knalln u de va täur för annas hadd han väl så småningum fat raidu pa sanningen um källingi u hennes tändar: Ha hadd inte en tann äutn täu!

Läit vilsi

De är ett elände när man int är vanar ti ga i stan. De var a källing sum hadd prublem me a bod in i stan för ett tag sen. De sum källingi int visst var att de fanns täu durar pa de här bodi.

Fysst gick ha in ginum de ain duri u gick runt u käikt pa all grajar sum fanns där inne. Sen gick ha äut u runt hörne u in ginum nest dur. Ha kom in äi sam bod igän, men de var ha int säkar pa. Ha gytt frågä en expidit:

Sag er um de va a sån här källing in här för a stund sen?

Äi smaskolu

Lärarinnu:

Er föstar ban att de finns mik här i världn sum int jär så bra för uss mänskar. Mor u far sökar skydd säin sma mot slikt. Men så finns de farliä sakar sum de int gar ti hald banungar bort ifran. Va kan de va för någä?

Osken:

Skolu, så klart!

Sväinaktut

De va äi turismens bandom. Sokenboar äi de sokni sum de handlar um förvånd si storligen yvar lains summargästar - de va en familj, som had fat ta in äi flygln pa a gard - ja, lains di livdä när di var där sum badgästar. Kåss vicken mat de jetädä! Å kåss va mik mat di kastedä äut ti sväini. Tänk att di kund släng pannkaku!

En dag gick bondn pa gardn in ti dum u föreslo att di skudd skaff si en aigen gräis. Han säggd att de skudd bläi en go förtjanst för dum.

Bondn hadd smagräisar sått han sälld en til dum för hundre riksdalar.

Så småningum skudd badgästar gläid haim u da undredä bondn um di int vidd ha gräisn slakted. Men källingi ha tyckt att de skudd bläi för mik besvär sått ha frågd um int bondn kund kaup tibaks gräisn i ställe.

De kan ja väl gärä, säggd bondn.

De blai da tal um va bondn skudd bital för gräisn, men de blai int så dört. Källingi tyckt att nå när di da hadd använt gräisn i sex vikar så fick ha väl va nåigd um ha fick halvä präisä mot va hadd gitt.

För femti riksdalar fick bondn en smällfaitar gräis.

De va ingän uxe!

Undar fysst dailn av artnhundretalä fanns de en prost äi Stainkörkä sum haitädä Johan Lutteman. Han blai kändar för ti va oskaplit starkar.

En dag skudd ett naut slaktäs pa Prästgardn u prostn Lutteman sto u sag pa häur kaln, sum skudd svar för dråpslagä, misslycktäs tutalt.

Da drämd prostn til me sin knöitnävän millum hånni pa kräke sum augänblicklickligen stöp. De här blai natäurlittväis umtalät äi sokni u någle dagar sainarä kom a källing in äi Prästgardn äi någät ärndä. När ha hadd främ sitt ärndä frågd ha um de va sant sum fålk säggdä att prostn hadd slatt ihjäl en oxe me bär handi.

-Naj, naj, säggd Luttaman. En uxe va de inte de naj, de va bär a ko!

Det var alla för denna gången. Men det kommer fler med tiden.

Så välkommen tillbaka och läs mer. :o)