Här följer ett urval historier på gutamål.
De är alla hämtade på en sida som heter Svaipen som återfinns i Gotlands Allehanda på lördagarna.
Läs och ha en rolig stund nu.
PS: Skulle du inte hänga med på allt, gör det inget. Du kan ju alltid fråga mig eller någon annan från ön. :o)
Drängen u snigln
Båddvide Albert had fat en dräng, sum var någ av de latäste sum had gat äi ett par skoar. När drängen ättar middäsrastn gick me baini trysnäs ettar si för ti ta ihop me säin däkkesgravningi igän frågar bondn:
-Håir däu Pelle, har däu någnsn set en snigel?
-Joda, de har ja, säggd Pelle.
-Da matt däu ha kum i möits me en da, för jag kan da aldri tänk mi att däu kan ha hinn ifatt´n.
Tyckt synd um håpu
Äutvide drängen var äut pa vägen u gick me en säck pa ryggen äi Bortungs-kväiar.
Han hadd vart äi kvänni ättar malt skudd man kunn tänkä.
Drängen blai umkåirdar av Kånnakre Sven, sum var äut u kåird me häst u vagn.
Ättarsum Sven hadd tomt pa vagnen u ättarsum han tyckt att de sag tungt äut ti ga med en säck pa ryggen för drängen så stännädä Sven u frågd um drängen vidd akä.
-Naj, de är då rakt fö galä, tyckt drängen.
Sven stod pa sig u häur de nå var så ässledä si drängen umbord u sätt si. När Svennu käikt avut ättar a stund fick han se att drängen sat me säcken pa ryggen.
-Vi i jevi namn, säggd Svennu. Kan däu int fa sätt i fran di säcken da.
-Jo, men ja tyckar synd um håpu, säggd drängen. Ja tyckar ha har nuck me ti dra pa mi.
A matfrågu sum fick svar
De hadd kumm en nöiar präst ti sokni. Han gick runt u hälsedä pa allä u han hadd någ ti säg ti var u en. Han va int någ haugfärduar alls.
En av daim han pratedä me var Braidvalde Kal-Johan. Prästen träfft Kal-Johan när han hallt pa u grav däikä.
-Ja, säggd pastorn, ja gick här u tänkt pa va fålk ijentligen livar av här i församlingi, säggd prästn.
-Livar av, säggd Kal-Johan. Di livar av sill u pärar u havregröit u skyr.
-Jasså, de va intressant ti håirä, säggd prästn. Men de kan er väl int jeit jämt.
-Naj, lains skudd de se äut. Vörr far päust imillumat så.
En gaiting för mikä
En stockholmare kåird me en oskapli fart ginum a Sudarsocken en summardag.
Han hadd en sån rackans otäur att de fanns en gaiting äi biln u den här gatingen han gav si pa bilföran sum blai så förskräcktar sått han kåird yvar ett däikä u läik äut pa en akar. Där gick en bonde u plöigdä - de va pa den tädn de plöigdes me häst.
-Häur fanken kåirar däu, skräid bondn.
-Ja fick in en geting i bilen, alltså, skrek bilföraren till svar.
-Å fanken. De va den däu skudd tipp ör pa min akan.
Kund däug till hynsi
Stäurbondn Alfred hadd årsdäskalas me mik fålk u mik mat. Sum ättaret serverdes de någ nöimodut. De va apelsäinräis.
Läilstäu Sven smakar pa nöimoduhaiti, pirar läit i tallricken u sägar:
-Naj, tvi f-n, de här de tar ja haim ti hynsi.
Rainlihait
Äi a skolu äi a soken pa sudausträ Gotland blai banungar tillsäggdä av skolläran att di skudd söik u hald si rainä u snyggä äi skolu. De gälld till exempel nävar, bain u åiru. Skolläran hadd seit att bani kund va lali lortuä.
Skolläran varnede för att han äi fortsättningi skudd käik ättar um banungar hadd tvätt si ordentlit.
Ett par dagar sainare käikt han pa banungas händar. Näist dag fick di ta av si strumpar u väis fram baini. Samtäidut käikt han äi åirä pa en sårk sum hait Osken. Osken han blai argar u säggdä:
- De va int i dag vörr skudd va rain i åiru.
De stämd nuck
De va pa den täidn när de fanns ett postkontor mästn äi var socken. Pa ett sånt här postkontor kom de en dag in a källing sum haitäd Berta. Ha skudd bital in a läiti summu penningar men ha hadd int mindar än enhundrälapp. Postkassörsku had ont um sedlar sått därför fick Berta tibaks en hail hopen enkronar.
Berta gynnt ti räkne säin enkronar, men de gick traugt u ha blai mair u mair nervös för de to så langar täid. Bäst sum de var så to ha u kard ner pänningar äi handväsku u säggdä:
Ja, så langt va de ret, sått da stämmar nuck restn u.
De blai dört
Häutvide Herbart hadd lämne in sin gamm´Munktells-trakton pa lagning pa en verkstad. När han fick räkningi kund han int fa antalä arbetstäimar ti stämmä sått han ringd ti verkstan u säggdä.
Att trakton var dåli de visst ja nuck dei, men inte att han var så dåli sått er bihövd vak yvar han pa neitnar de kunnd ja aldri tro.
Knapart
Gamm´Åsken sat u pratedä um gamlä täidar:
Vörr hadd de dålit ställt när ja va ban. Men de tänkt ja aldri pa förrän den gangen sum ja fick se a råttu sum sat äi skaffaräiä.
Råttar fanns de väl äi all skaffaräiar pa den täidn, säggd Sigge.
Jo, jo, men de häru ha sat u gratedä för de int fanns någ ti jäte…
Onödut ti gratä
De va en gang en handlare ei a Sudarsocken som fylld femti år u han blai förstås hylläd av hail sokni. De haldäs haugtäidliä tal u handlan blai så rördar sått han gynnt gratä. Källingi hans pufft´n äi säidu u säggd haugt u töidlit:
- Grat intä… de jä jo ljaug vartenda ård de sägar!
Visst att de va tyst
Äi stan en kvälld kom täu lindrut nykträ kalar vinglenes fram ginumn gatar. Di blai stoppne av en polis.
- Vill er va snäll u dämp ner er läitä, säggd polisn. Er skräiar sått de håirs ändå till Stortorgä.
- Naj, najdäu, säggd en av kalar. Där var vörr för bär a läiti stund sen u där va de tyst.
Fanns de plass för en till?
En kal sum raist ikring u söikt säll grajar av läit oläik sortar pa lande fick en gang lug ti siv yvar nati bäi Hulsvennes. Drängen var bortraistar just da sått han fick ta drängens plass äi drängkamman. Fram pa nati kom päiku u pickedä pa duri u frågdä:
- Jär han vaken?
- Ja.
- Finns de plass för en till äi sängi?
- Jo, jo, viskede kaln u de håirdäs att han var haitar.
- De va bra dei, säggd päiku, för nå har drängen kum haim.
Skillnad pa prästar
Di had fat nöiar präst äi a sudarsocken. En av soknis källingar kom en dag pa besök äi prästgardn. Den nöiä prästn to imot na u väist na kring. När di kom ti bibloteke va de naug att källingi had sväimä.
-Kåss i jevi namn va böikar, säggd källingi.
-Hade inte min föregångare så många?
-Naj, han va fullärdar när han kom han.
Ett bröi sum håirs
En stäurbonde äi a sudarsoken hadd en gang i gynningi av sekle fat för si att han skudd bjaud pa knäckbröi i ställ för limpu när han hållt släikalsgildä. Ett par smaböindar sum var me u slo kom ti prat um de di blai bjudnä pa:
-Däu, Nicken, va tyckar däu um de här bröiä.
-Ja tycka int att de jär någ väidare. De dynar så förjordat äi häudä när man tuggar.
-De tyckar ja me. Men de är bra pa ett sätt. Man håirar när de tar släut.
Fler historier hittar du på nästa sida.