SVAMPFÖRGIFTNING MÖJLIG ORSAK TILL FYRA DÖDSFALL Fyra kvinnor påträffades i helgen döda på Holmen utanför Storön i Stockholms norra skärgård. Kvinnorna hade setts i skogs-området av andra svampplockare och polisen misstänker att dödsorsaken kan vara svampförgiftning.

Folket på Storön betraktade dystert det svartvita tidningsfotot, de flesta med en medlidsam min trots att de nog erkände för sig själva att det var skönt att ha blivit av med de galna fruntimren, som i folkmun hade döpts till Häxorna på Holmen. Nya skrönor om häxornas galenskaper kom i dagen, och de gamla bättrades på. Som när Nilsson rott ut efter näten tidigt en morgon, och av ljuden att döma trott sig finna en skock rådjur bakom udden. Istället fick han se fyra nakna kvinnor på stranden, en åt varje väderstreck, ylande obegripliga ramsor och viftande med en stor kniv. Eller hade de haft fyra knivar? Hur som helst.
   Nilssons grabb satt denna dag för sig själv i köket och sög på en pepsi. Han var den som hade sett den tokiga tanten på andra sidan sundet i sin kikare och gått hem för att berätta. Skrek gjorde tanterna ofta, men när hon ramlat omkull och inte rest sig hade han tyckt det var bäst att hämta pappa. Senare, när sjöpolisen kom till deras brygga och möttes upp av två ambulanser, hade de kört bort honom. Han tog en kulspetspenna och började rita på tidningsfotot. Fyra pyttesmå nakna tanter som hoppade runt med knivar och eldgafflar och fullt med fula ord-krumelurer runt omkring.
   De följande veckorna ägnade polisen mycket tid åt folket på Stor-ön, som villigt berättade allt de visste om häxorna. Men inte förrän den dag då den lilla gummibåten hittades i vassen, erinrade man sig att det någon enstaka gång hade funnits en femte kvinna i sällskapet. Det var Berit, systern till den som ärvt stugan, och efter arvsskiftet hade hon varit en sällsynt gäst på ön.
   När Göransson kom hem efter sina två veckor på Kanarieöarna, gick det slutligen upp för storöborna att mord hade begåtts ute på Holmen. Han hade blivit omkörd på bron över till fastlandet då han skulle köra till flygplatsen, av just denna Berit. Enligt Göransson hade hon kört helt hysteriskt.

53-ÅRIG KVINNA HÄKTAD FÖR SKÄRGÅRDSMORDEN Lennart glodde tomt på morgontidningen, där den låg på tamburgolvet. Galgen som Berits kappa brukade hänga på låg slängd bredvid. Inte ens nu kunde han våga tro att han skulle bli fri. Fri från tjugofyra år av svartsjuka, slagsmål och vansinnesutbrott. Han lufsade ut i köket och satte igång kaffebryggaren. I skafferiet gapade hyllorna tomma mot honom, där Berit haft sina burkar och påsar med torkade växtdelar och svampar. Polisen hade tagit med sig alltsammans när de hämtade henne. Han tog ut en halv limpa och satte sig vid köksbordet. Han kanske borde göra sig av med böckerna också. Åtminstone den där han hittat beskrivningen av sprängört, Cicuta virosa.
   Med boken i fickan hade han vandrat längs sjöstranden, tills han hittat den kvanneliknande växten. När han dragit upp den och identifierat den genom den ihåliga roten, hade han i ett ögonblick nästan förstått tjusningen med att leka häxa. Väl hemma hade han hängt den att torka nere i pannrummet för att sedan ta upp den och stöta den till ett fint pulver i Berits lilla mortel. Säkert skulle hon varit stolt över honom, om hon sett hans noggranna arbete. Att det var dags för häxornas skördefest på ön, hade han inte känt till då han preparerade Berits äppelkompott där den stod i kylskåpet. Han trodde att hon hade tänkt att festa på den själv, efter avslutad bantningskur. När både kvinna, kräm och bantningsmedel for till ön, anade han att hans planer på att förgifta sin hustru var på väg att gå om intet.
   Den sista blick hon gett honom, där hon stod mellan två poliser, hade varit uttryckslös, eller hade han inte kunnat tyda den. Död eller levande, skulle den kvinnan alltid ha makten över hans öde ...