Vid den första träffen med deltagarna i höstens skrivarcirkel presenterade sig cirkelledaren som litteraturvetare, lärare i svenska och författare. Allt detta borgade för pedagogisk och litterär kompetens och invaggade deltagarna i en skön känsla av att komma att bli omhändertagna på bästa sätt.
   Under höstens gång har det varit ett antal träffar, varvid var och en har läst upp sitt alster med utgångspunkt från ett givet tema och sedan har deltagarna fått ett nytt tema till nästa träff.
   Vid förra veckans sammankomst avslöjade cirkelledaren att hans största passion här i livet var att skriva haikuverser. Han berättade att haiku ursprungligen var ett japanskt versmått, men konsten att skriva haiku har nu spritt sig till England, Irland, USA, Frankrike m fl länder. Det primära för haiku är att det är en vers som består av tre rader, varav den första ska innehålla fem, den andra sju och den tredje fem stavelser. Han har alltid en haiku under arbete och har under de senaste fem åren deltagit i årliga haiku-tävlingar på Internet med stor framgång. Ett bevis för cirkelledarens kärlek till versmåttet är att de tre siffrorna 5, 7 och 5 nästan blivit heliga för honom och han har t o m lyckats få ett telefonnummer, som slutar på dessa siffror. Med andra ord är han en riktig haiku-fantast och alla i skrivarcirkeln förstod, att det skulle vara en omöjlighet att komma upp till de höjder cirkelledaren befann sig på, när det gällde att skriva haiku.

Uppgiften till dagens sammankomst hade just varit att skriva en haiku och alla hade ansträngt sig till det yttersta för att nå så bra resultat som möjligt. Det var nu dags för kvällens höjdpunkt " att redovisa de litterära prestationerna.

Inga, som tidigare prövat på att skriva haiku och som initierat och sakligt brukar bidra med inlägg från verkligheten, läser:

   Mörker och kyla
   Asfalten blänker av is
   December är här

   Rickard, som visat talang att skriva poetiskt och smått filosofiskt föredrar sin vers:

   Blå som hennes blick
   Söta som hennes kyssar
   Blåbärens tid är inne

   Jessika, den yngsta i skrivarcirkeln och en verklig naturbegåvning, har haft sin dagbok i tankarna, när hon skrivit sin haiku:

   Den väntar på mig
   Varje dag jag skriver
   Livet är en bok

   Anna, som brukar skriva fantasifullt och detaljrikt och som också har förmåga att lämna något outsagt kvar till läsaren, diktar:

   Skriver i boken
   En sida för varje dag
   All sorg och glädje

   Elvira återkommer gärna i sitt skrivande till barndomsstaden. Hon har nu diktat en vers med skogen i tankarna:

   Vandrar i skogen
   Njuter av bärens sötma
   Naturens under

   Berit drömmer om en karriär som barnboksförfattare och har talang för det. När hon skrev sin haiku hade hon höstens stora fiskafänge i tankarna:
   
   Sik i stora stim
   Simmar, fastnar i näten
   Kall novemberdag

   Det blir Inger som avslutar uppläsningarna. Hon brukar bidra med välskrivna och fantasifulla berättelser. Hennes haiku behandlar den innevarande årstidens sedvanliga fenomen:

   Sparvarna tar skydd
   Regnet smattrar på taket
   Alltid på hösten

När den sista bokstaven uttalats, riktas allas ögon förväntansfullt mot cirkelledaren. Alla är spända att få höra hans åsikt om vars och ens prestation.
   Han ser oväntat spänd ut och reser sig hastigt och utbrister: "Jag är helt omtumlad. Ni har alla överträffat mig i att skriva haiku. Jag har inte mer att tillföra i denna skrivarcirkel. Ni med era oöverträffade talanger måste få en fullt kvalificerad cirkelledare, som gör er rättvisa. Jag önskar er all framgång med ert skrivande."
   Han reser sig, rafsar ihop sina papper och lämnar gråtande rummet.