Tillbaka till "Hemma hos" index
"Ja, vi får säga godafton till alla rekordpjuttar ute i landet, och tacka för att ni satte på radion, för nu ska vi verkligen gå in i kärn- frågor och, liksom, spätta upp hela problematiken så att det bara rasar ut en massa gogga ur radion, men ta inte... bli inte... ledsna nu, utan, utan sätt på kaffe och... ta varandra, håll varandra i han... nu blir det så lång inledning här så att jag måste tala om... direkt hur... jag måste kanske... får det vara så här långt?" "Det kan vara så långt om ni tar, kommer till sak nu medan, meddetsamma, efter en lång inledning ifrån dej. Och jag tror att det är väldigt viktigt att du poängterar att du kommer fram till att det här är en väldigt lång inledning, och säger ganska snabbt och ganska rappt nu på sak, och talar om att nu kommer vi äntligen fram, efter den här inledningen, till nånting som är kort och raljant och som verkligen behövs, jag tycker att det är en schyst inledning, så du kan överhuvudtaget poängtera just att det är en lite lång inledning, och sen gå in på nästa inledning så att säga, så att man kommer in i själva sketchen utan att det blir en sån där longeur i början" "Eeeh... nu blev jag så... häpen... efter, efter den här långa inledningen kommer jag osökt in på sketchens huvuddel... ja... .............." "Det är lite långt där, hördudu, du kan ta, ta och skippa, hoppa över det och sen kom tillbaka till det andra som är lite mer koncist och direkt" "Det här med tystnaden som blev, kan den få vara..." "Helst bör vi undvika tystnader i inledningar, för inledningar blir så satans långa om det ska vara mycket tystnader. Gå direkt på ämnet tror jag, det är lika bra" "Jag tror att jag gör som du att jag halvskriker litegrann såhär... eeh, ja vi ska nu alldeles strax gå in på, med rapp, snabb takt gå in på inledningen på sketchen. Här utanför sketchen står de tre sketchens väggar, resa sig, väldigt stor glansig bygnad, uppförd av herrarna Alinge och Forsell, det är en tjusig byggnad, det är ett stort luft- bubbleslott, det verkar alldeles tomt inuti, det är lite glansigt och blå... blå-grön rök stiger upp ur en liten fjantig skorsten som dom har satt längst upp på toppen där, man kan se en massa nakna kvinnopa... nu kommer det en massa kvinnopattar här igen i rökformationer och bubblar ut ur sketchen. Jag tror vi får, vi får avvakta... kan vi få in lite smörgåsar? Hade du ost på din?" "Ja. Såg du matchen igår?" "Nej, jag kände mej lite krasslig så jag gick... Men du! Titta! Titta på sketchen!" "Javisst!" "Det har blivit en till!" "Nähä?" "Det är en hona. En sketch-hona" "Men vadå, hon..." "Nämen vänta, är det han som är hane... vem är hona, vem är hane?" "Jag vet inte" "Vem är skorstenen?" "Nämen, nämen, titta, sketchen föder..." "Det börjar födas, börjar födas..." "...sketcher" "Det börjar födas sketchbarn. Dom komer... jag känner dom komma ur munnen på mej här. Dom rinner ut i... sketchen växer. Den ynglar av sej i form av... det kommer ut ur munnen på mej. På dej också." "Ja, nu börjar vi skratta. Ha ha ha" "Ha ha ha, sketchen blir roligare. Den blir roligare. Den blir ännu roligare. Aj, den drar sej ur. Den var inge rolig alls. Åh, vad jobbigt" "Ja det var ju väldigt roligt det här att få höra en sketch på det här i och för sig ganska raljant festliga sättet, men som Notarius Publicus, lite påminnare av sann och fakta natur, så vill jag väl poängtera ganska starkt att... och det vet vi väl alla lite till mans var och en ute i stugorna, att sketcher håller inte på och föder barn, dom lägger ju ägg, det känner vi ju väl till" "Jamen är det verkligen så, konstig faktaforskning och vetenskapligt..." "Efter åtta år, genom dom subtropiska nedre delarna utav metafor... här är ett våldsamt klickande, och stora sega brötar utav..." "klick... klick..." "Vi här, har... och förbrut 20 bärare... närmar vi oss nu den tam-tam beklädda insidan och den våldsamt vårtstinkande oceanen där vi... hoppas kunna finna en tillfällig svalka, och lite... vi ska..." (knack-knack) "Ja, vem är det, kom in" "Eeh, ja, vi var från Sverige Radio vi, vi letar här förgäves vi..." "Ja det finns ju inte här, jag har ju sagt det tusen gånger, varför kommer ni hit och letar, han finns ju inte här" "18 år senare har vi fortfarande... vi har kravlat oss genom en rad lösa replikskiften uppför den mörka ordvitskontrasten, vi har brottats med dubbeltydigheterna genom den sabelbehängda lösnäsetunnelnm vi har brottat oss och vadat genom pajkastningarna som fyller träsket, och nu står vi vid den gamla murkna menings- byggnaden... på höjden, och ser ner i dalgången där sketchnomaderna har slagit upp sina tält bestående av rödprickiga kalsonger där de drattar omkring på sina bananskal, sägandes sina trötta dubbel- tydigheter och i träden anfaller de giftiga ordvitsarna från alla håll. Vi tränger oss nu ända in i sketchens klimax och vi brottas och vi går i närkamp och vi ser en liten dörr och vi öppnar här och kommer in i ett vanligt vardagsrum, med vanliga grå-vita tapeter och en liten bokhylla med Ian Flemmings romaner, och här sitter det en liten farbror vid ett bord och läser Expressen... jag tänkte fråga... det är... en liten flintskallig herre här med lite potatisnäsa som har lite fläsksvål i nacken och han tittar på mej med lite fadd blick och, jag kanske skulle presentera mej" "Ja vem är ni då?" "Alinge, Sveriges Radio" "Jasså från Sveriges Radio ja. Ja mitt namn är Poängen. Ha ha-ha ha. Ha-ha ha-ha"
Tillbaka till "Hemma hos" index