Tillbaka till "Hemma hos" index
Konstnären och verkligheten, två helt skilda begrepp. Vi tar och demonstrerar. Du, alltså den där stegen här borta som, som du, kan du flytt... kan du flytta på den stegen är du snäll du, det är nån som har glömt den kvar jag måste ta och ställa kameran så här så får vi en helbild över hela den här... Nej vänta, det, det här är ju skitball, har, har du satt lampan... det är, det är ju skugga över hela väggen, nej vad ball, behåll kvar det här, det ser ju ut... kolla här det är ju sån här Hitchcock-ljussättning alltså... behåll den stegen där du, låt den stå är du snäll Han nya epos domineras helt av en spektralföring i ljussättningen som är dominant. Eeeh, i särskilt kan märkas, och hur detta matchar och helt och hållet kongenialt återger dom olika personernas sinnesstämmningar. Ta exempelvis den pregnanta scenen vid galgen, med den svarta skuggan i bakgrunden som starkt understryker situationens centrala sentens. Grabbar! Men, alltså, jag, snälla grabbar var fan är bastuscenerna nånstans jag är så... jag är så jävla trött på det, det är ju 15 minuter här som är borta ju... dom finns ju inte här, vi måste ju ha dom, vi kan ju inte ha... kan ju inte bara ta bort hela rubbet ur filmen alltså... du... kan, kan ni inte leta, negativet måste ju finnas... va? Har dom, har dom tagit hem den... och kört privat för grannen så där, nämen vem har, nämen va fan ska ni ta hem originaltagning... och borta sen dess då? Neeeeeej! Det känns skönt och befriande att äntligen möta en svensk film som helt ägnar sig åt verkligheten. Inga kommersiella eftergifter åt slappa bakar och guppande bröst, gottköpsmentalitet med sikte på exportmarknaden. Nej, en grå verklighetsnära skildring om människors strävan efter ett bättre och tänkbart samhälle. En kompromisslös film Nej men tjena Lasse det är väl sällan man ser dej på krogen hörru du, hur mår, hur mår du, hur har du det, var länge sen sist du... funkar bra, har du inget å göra? Nähä... med du alltså jag har börjat på en låg, kan du inte komma och smälla ner ett tag bara, komma förbi kan vi se om vi kan filma nåt hörru du... skulle inte, ja, kan du inte göra det imorrn för det, imorrn, imorrnbitti då framåt sjusnåret så börjar vi filma ute på en hage här borta vet du... kan du inte göra det... vi syns imorrn du... och drick inte för mycket hörru du för det, ja... du vet... hej så länge då Det såg länge ut som om den nya succefilmen inte alls skulle bli av... eeh, det var nämligen så att Ernst, eeh, Edvin Sydow, eeh, var kontrakterad på Carnegie med, med, med... men efter en lång och mödosam övertalningsprocedur återbördades han till fosterjorden, och vi kan nu se resultatet. Varje skådespelare handplockad utav nyansernas mästare. Allting på plats, varje pusselbit bildar en helhet. Men, grabbar, va fan den här telegrafskylten som står här över hela det här... har den, har den suttit där hela tiden va, har den det? Åååååhh! Nej men har den verkligen det för att då måste vi ju skippa alla tagningar hela den senaste veckan här ju... menar du det... men det går ju inte att klippa fram och tillbaka på dom här utan... men tänk om, om... jaaaa... I filmen möter vi en hopblandning av tidsbegreppen. Det är med små medel regissören lyckas att problem, problemen är eviga, allmän- mänskliga. Ta till exempel telegrafskylten i den gamla medeltida Hansastaden. Med ett enkelt hopp mellan två epoker knyter regissören samman den mänskliga problematiken och antyder kosmos intighet och vår eviga destination... eeh, ja... Åh vad skönt det är med premiär nu så här, jag tycker det är så jävla skönt och sitta... va, hur, hur långt har det gått, har det gått en timme nu... mmmm... ska vi se, jaha kommer han in, va... nämen, va, nämen grabbar... nämen snälla vad är det här... har... JÄVLAR! FILMEN GICK AV! Vad i hel... måste fixa, nämen snälla grabbar... fixa nånting nu... Det abrupta slutet kommer som en bildshock utan like. Man kastas rakt ut i tomheten ifrån den fyllda miljön där detaljernas rikedom kontrasterar mot den vita dukens plötsligt flammande vita tomhet. Ett genigrepp, ett filmhistoriskt... milstolpe i... eeh då detta
Tillbaka till "Hemma hos" index