Artros   

Egna kommentarer: Artros är oftast en förslitningssjukdom som mest drabbar knä- och höftleder, andra leder kan också drabbas. Brosket förstörs och det blir en förkalkning i leden i stället som orsakar smärta. Knä- och höftleder kan man operera, men väntetiden är idag minst 1 år på de flesta ställen. Själv har jag artros i Si-leden (leden mellan höften och ryggraden) och i de nedre kotorna på ländryggen. Jag har haft besvären minst i 15 år och de har blivit värre med åren. Oftast är det en konstant molvärk, men när det är som värst känns det som någon vrider om en kniv i  ryggen. Jag fick diagnosen1995 per telefon efter att jag röntgat . Hade då aldrig hört talas om artros och fick bara veta att det finns inget att göra åt det annat än äta värktabletter. Har nu själv lärt mig att motion i lagom dos också hjälper mot värken. Det stärker musklerna och avlastar lederna. 
Har inte hittat någon information om den här typen av artros. Är det någon som har något liknande? Hör gärna av Er till mig via mailen.  

• Har januari 2003 varit till en läkare på reumatologen i Umeå fick en ny värk tablett som verkar lovande. Efter bara några dagar har stelheten i nacke och höfter blivit mycket bättre. Hoppas bara att jag kommer att tåla den (har problem med flera mediciner). 

Jag har skrivit ner lite fakta om Artros vill du veta mer klicka på länkar, där jag har flera sidor med information. 

Förekomst
Artros är vanligt förekommande. Sjukdomen är kronisk och belastningen både på  människan och samhället är avsevärd. Den orsakar den drabbade stort lidande och samhället stora kostnader. Ledsjukdom är den vanligaste kroniska sjukdomen hos äldre och är vanligare än högt blodtryck, hjärtsjukdom och diabetes. Artros förekommer dock redan i 30-årsåldern. Artros som uppträder tidigt i livet är ofta en följdsjukdom efter en ledskada.     
Riskfaktorer
Riskfaktorer för artros är förutom ålder, ärftlighet och kön och överbelastning av lederna. Exempel på överbelastning är upprepade knäböjande moment i arbetslivet, viss elitidrott, hög kroppsvikt och ledskada.  
Symtom
Sjukdomen medför stelhet, minskad rörlighet och smärta. Smärtan uppträder vid rörelse och belastning av leden och den kan, i mera framskridna stadier av sjukdomen, även finnas vid vila. Smärtan kan orsakas av strama muskler, ansträngda senfästen, utspänd ledkapsel och felbelastat ben. En led med artros kan också bli inflammerad och svullen. Inflammationen är oftast lindrig och övergående. 
Höftartros
Höftartros kan börja tidigt i livet, men blir väsentligt vanligare i de högre åldersgrupperna. Symtomen kan vara av lättare men också av betydligt svårare grad. De typiska symtomen är belastningsrelaterad smärta och ofta föreligger en typisk startsmärta efter sittande eller stående. Spontan vilovärk är ett senare och mer plågsamt symtom som alltid kräver behandling. Successivt upplever patienten en tilltagande rörelseinskränkning i leden. Smärtan beskrivs som dov och djup och förstärks av rörelse och belastning. Den lokaliseras i allmänhet till utsidan och framsidan av höftleden med utstrålning in mot ljumsken och därefter en utstrålning på insidan och framsidan av låret mot knäleden. Smärtutstrålning på framsidan av underbenet mot fotleden kan förekomma. Ibland beskrivs även en dov värk på baksidan av höftleden. Typiska mekaniska besvär är upphakningssmärtor och låsningsliknande obehag som starkt försvårar gångförmågan och påverkar  arbetsfunktion och livskvalitet. 
Förutom smärta var sömnstörningar, begränsad funktion och emotionella störningar uppenbara. Sexualfunktionen är allvarligt påverkad hos nästan 50 procent av de patienter som  senare genomgår protesoperation. Enkla funktioner, som att knyta skor eller  ta på sig strumpor är i allmänhet påverkade, men sällan behöver patienterna bli  beroende av annans hjälp för sin dagliga livsföring.
Hur ställs diagnosen?
Diagnosen höftartros sätts vanligen med hjälp av den typiska sjukhistorien, klinisk undersökning En röntgenundersökning kan visa om du har en förslitning av leden. Ofta finns inget samband mellan  hur ont du har och hur stor förslitningen av leden är. Du kan hålla kontakt med din läkare med jämna  mellanrum för att få den mest lindrande behandlingen.
Behandling
Det finns inga läkemedel som påverkar sjukdomens förlopp. Behandlingen inriktas istället på att töja strama muskler och bygga upp förlorad muskelstyrka genom till exempel sjukgymnastik. Smärtan kan lindras med värme- eller köldbehandlingar, el stimulering mm. Vid behov kan man komplettera behandlingen med smärtstillande medel.  Kortisoninjektioner  kan lindra besvären vid ledinflammation. Vid grav artros med svåra smärtor och rörelseinskränkningar i exempelvis höft- och knäleder, kan ledprotes opereras in med gott resultat. 

Artros - inte bara förslitning 
Artros är en sjukdom som ger smärtor, stelhet och rörelse inskränkningar hos en stor grupp av människor. 
Vad är "förslitning"?
Begreppet förslitning används ofta för en mängd olika tillstånd med smärtor och andra besvär från rygg, muskler och leder. En mindre del av dem som lider av sådana besvär har "ledbroskförslitning" - artros. Något riktigt bra uttryck på svenska finns inte Vissa faktorer med ökad mekanisk belastning ökar risken för artros i en del leder, särskilt höft- och knäleder. Mångårigt tungt kroppsarbete som lantbrukare och liknande yrken innebär en klar överrisk att få artros. Det finns också samband mellan risk för artros i knäleden och hur mycket man lyft, burit och suttit på huk/legat på knä under årens förvärvsarbete. Övervikt ger ökad risk framförallt av knäledsartros, beroende på ökad belastning, men kraftig fetma ger också förändringar i ämnesomsättningen med ökad risk för exempelvis fingerartros. Brosk  skador efter sportskador och olyckshändelser mot knäleder kan också leda till en artros utveckling efter några år.

Vad kan ge  artros?
- Åldrande  De flesta får artros i någon led om man blir tillräckligt gammal, 
- faktorer kan förklara mer än hälften av vissa typer av artros   dessa förändringar ger oftast ringa eller små symptom.       
- Könsskillnader finns också. Fingerartros är vanligare hos kvinnor i alla åldrar medan knäledsartros är vanligare hos män i yngre åldrar och vanligare hos kvinnor i högre. 
Nyare undersökningar har visat att kvinnor med överproduktion av kvinnliga könshormoner före klimakteriet lättare drabbas av artros, medan östrogen efter klimakteriet tycks ha en skyddande effekt.

Vad leder artros till i leden?
I en frisk led finns hela tiden en balans mellan nedbrytning och uppbyggnad av såväl brosk som ben. Vid artros rubbas denna balans och man kan märka tilltagande tecken på förändringar i brosket. Vid röntgenundersökning kan man notera indirekta tecken till broskförtunning i leden, förkalkade broskbildningar vid ledkanten samt ökad täthet i benet under ledbrosket. Ett problem med denna diagnostik är att tydliga förändringar uppstår först efter en längre tids sjukdom. Detta innebär att en person kan gå länge med "oförklarade" ledsmärtor i t ex en höft- eller knäled innan en artros diagnos senare blir uppenbar. Även om de flesta som drabbas av artros har smärtor och stelhet i de drabbade lederna, åtminstone periodvis, så finns det personer som trots klara röntgenförändringar är symptomfria. Analyser av vanliga blodprover har oftast inget värde för artros diagnos.

Vad hjälper den artros drabbade?
Vid lindriga och/eller tidiga stadier stadier av artros behövs ofta ingen behandling alls. Vid mer märkbara symptom kan läkemedel mot smärta och stelhet ha god symptomlindrande effekt. Träning för att bygga upp muskler och förbättra konditionen skadar inte en artros led. Tvärtom kan det minska symtomen och förbättra funktionen även hos äldre personer. I mer avancerade fall kan operationer, speciellt protesoperationer i höft-/knäled ge symptomfrihet.

Hur behandlas förslitning av leder?
Vid lindrigare tillstånd kan man ge läkemedel mot smärtan, men när detta inte längre hjälper bör du tala med din läkare om möjligheten till  operation. Förslitningar i höfter och knän kan ge många problem i  vardagslivet; man kan få svårt att sköta sitt arbete och att utöva fritidsaktiviteter. Smärtan från leden kan bli konstant dygnet runt. Vid en operation sätter man in en konstgjord led i knät eller höften. Redan dagen efter operationen  börjar ett  rehabiliteringsprogram för att träna upp muskelstyrka och ledfunktion. En konstgjord led kan  fungera i 10 år, ibland upp till 20 år.

Vilka läkemedel ges? 
Antiinflammatoriska läkemedel mot smärta, stelhet och ledsvullnad. Smärt- och inflammationsdämpande läkemedel   (NSAID) Kortisonsprutor och tuppkamsextrakt kan ges direkt i leden för att minska värken 

Fysikalisk behandling 
Behandling med sjukgymnastik riktar sig mot värken, rörelsesmärtan och funktionsinskränkningen 
Eftersom hög belastning på de nedre extremiteterna ökar risken för att höftartros skall utvecklas, är det rimligt att en fortsatt hög belastning kan påskynda sjukdomsutvecklingen. En första åtgärd är därför att minska belastningen av den artros drabbade leden genom ergonomisk rådgivning och avlastning.  Muskelträning görs med syfte att förbättra ledens funktion och öka rörligheten. 

Behandling av  bl.a. sjukgymnast
Den väsentligaste insatsen av sjukgymnasten är att aktivera och informera  patienten på ett bra sätt så att denne förstår att ledförändringarna inte innebär att de behöver föra ett stillasittande liv  
Det finns inga läkemedel som påverkar sjukdomens förlopp. Behandlingen inriktas istället på att töja strama muskler och bygga upp förlorad muskelstyrka genom till exempel sjukgymnastik.
Smärtan kan lindras med värme- eller köldbehandlingar, el stimulering mm. Vid behov kan man komplettera behandlingen med smärtstillande medel. Kortisoninjektioner  kan lindra besvären vid ledinflammation. 
Artrosbehandling syftar till att:
*Undervisa patienten om artros sjukdomen
*Lindra smärta
*Hjälp att behålla fysisk funktion

Träning som artros behandling
 - lagom är bäst! Vilken träning kan rekommenderas och vad bör undvikas?
Artros är en kronisk sjukdom. Träning måste därför integreras i det dagliga livet och viktigast av allt är att finna motionsformer som tilltalar individen. Träning av styrka, rörlighet, balans och koordination  bör individualiseras med hänsyn taget till varje patients förutsättningar och bedrivs oftast bäst med hjälp av sjukgymnast. 
För att möjliggöra motion krävs ofta en initial bedömning och träningsperiod med specialanpassat program, som syftar till att optimera belastningen över den drabbade leden. Detta åstadkommes genom bl.a. styrketräning, vanligen i samarbete med en sjukgymnast. Det krävs 6-8 veckors träning för att en definitiv förbättring ska ses. I början gör det ont för artros patienter att träna. Det är dock tillåtet, så länge smärtan avtar efter träningen och inte ökar från dag till dag. Hos sjukgymnast kan patienten få hjälp med dosering av träningen och tillfällig smärtlindring med exempelvis akupunktur. I takt med att styrkan ökar minskar smärtan. Man har sett att smärtminskningen kan kvarstå i upp till 12-18 månader efter träning. Det är dock så att ständigt underhåll krävs. 
Vid knä artros bör träning av muskulaturen på lårens framsidor betonas. Vid höftartros är det speciellt viktigt att bibehålla god rörlighet. Aktiviteten bör bedrivas 30 minuter per dag totalt, detta innebär att man kan promenera exempelvis 3 ggr 10 minuter per dag. Aktiviteten bör bedrivas de flesta av veckans dagar.
Nedan beskrivs olika konditions höjande aktiviteter som kan vara aktuella för artros patienter. 

Konditionsbefrämjande aktiviteter
1.Gång
Fördelar: Säkert för majoriteten, något alla redan kan, lätt att utföra, billigt. Förbättrar konditionen, minskar artros smärta och depression.
Begränsningar: Ej lämpligt vid grav artros i höfter, knän och fötter.
Rekommendationer: Bär lätta skor med bra stöd och stötdämpning. Gå på jämn ej kuperad mark. Undvik om möjligt asfalt, välj ett mjukare underlag. Gå hellre långsammare än för fort.
2.Stavgång
Fördelar: Samma som för gång utan stavar. Mindre ledbelastningen på höfter, knän och fötter. Snabbare konditionsförbättring jämfört med gång utan stavar. God effekt även på rygg- och nackbesvär.
Begränsningar: God klinisk erfarenhet, vetenskapliga data saknas från artros patienter.
Rekommendationer: Bär lätta skor med bra stöd och stötdämpning. Börja på jämn, ej kuperad mark. Undvik om möjligt asfalt, välj ett mjukare underlag. Använd stavarna rytmiskt, gå skidgång (höger fot-vänster arm, vänster fot-höger arm). Välj en stavlängd som ger bra fäste och en behaglig pendelrörelse som inte gör ont i axeln. En rekommendation är att stavarna ska nå en decimeter ovanför armbågen när man står med armen längs sidan av kroppen. En annan rekommendation säger att man får rätt stavlängd genom att multiplicera sin kroppslängd med 0.7. Välj stavar med reglerbar längd.
3.Dans
Fördelar: Studier visar att dans som behandling ökar konditionen och möjliggör en ökad aktivitetsnivå samt leder till minskad sjukdomsaktivitet, smärta och depression.
Begränsningar: Data saknas med avseende på ledbelastning. Relativt hög skaderisk.
Rekommendationer: Använd skor med bra stöd och stötdämpning. Dansa på trägolv eller annat underlag med svikt i. Ha en stol till hands för avlastning eller vila.
4.Simning/Vattenjympa
Fördelar: Det är lätt att ta ut rörligheten i vatten. Mycket liten påfrestning på lederna.
Begränsningar: Tillgång till varmvattensbassäng, lämpligt jympaprogram. Data saknas från simning.
Rekommendationer: Välj jympa program speciellt för patienter med artros. Träna i tillräckligt djupt vatten.
5.Cykling ute eller på motionscykel
Fördelar: Effektiv konditionsträning, använder de stora muskelgrupperna i benen. Låg ledbelastning (1.2 ggr kroppsvikten i knät). Data visar att konditionen, träningstoleransen och muskelstyrkan ökar samtidigt som sjukdomsaktiviteten minskar.
Begränsningar: Kräver 90 graders rörlighet i knät. Korrekt inställning av sadel och styre av största vikt. Cykling ute ställer krav på god balans vilket inte är fallet vid cykling på motionscykel.
Rekommendationer: Korrekt inställning av sadel och styre är av största vikt. Sadel höjden ska vara sådan att knät är 10-15 grader böjt då det är som mest sträckt. Ta hjälp av en cykelhandlare som är van att hjälpa tävlingscyklister. Välj cykel med bekväm sadel och där det är lätt att justera sadel och styre.
6.Löpning
Fördelar: Data saknas för artros patienter.
Begränsningar: Vanligt med överbelastningsskador hos allmänheten, förändrade mekaniska förhållande som vid artros bör höja skaderisken, hög belastning över höft, knä och fotleder.
Rekommendationer: Genomgå träning som syftar till att öka styrkan och rörligheten i benen innan försök med löpning görs. Spring på jämnt, fast underlag. Undvik om möjligt asfalt, välj ett mjukare underlag. Använd skor med bra stöd och stötdämpning. Öka inte längden eller intensiteten med mer än 5% per vecka.
7.Löpband
Fördelar: Enkelt att använda, mjukt jämnt underlag. Undviker nedförslut, graden av uppförslut kan ofta varieras.
Begränsningar: Bra balans krävs eftersom underlaget rör sig. Vissa modellers lägsta hastighet är för snabb.
Rekommendationer: Välj ett löpband med mjukt underlag, tillräcklig längd och bredd och räcken längs sidorna.
8.Löpning i vatten (Aquajogging)
Fördelar: Samma rörelsemönster som vid löpning på land men utan belastning på höfter, knän och fötter.
Begränsningar: Tillgång till bassäng med tillräckligt djup. Puls och syreupptag 15-20% lägre än på löpband. Data saknas från artros patienter.
Rekommendationer: Använd rätt teknik, dvs. mer upprätt än liggande. Använd en för ändamålet avsedd (flyt)väst. Ange intensitet (steg/minut) vid ordination.
9.Trappmaskin
Fördelar: Funktionell aktivitet, liknar gång uppför trappa. Data visar på att trappmaskin tolereras väl av yngre patienter med andra knäskador.
Begränsningar: Kan ge avsevärd ledbelastning. Vanligt med övergående domning i framfoten. Data saknas från artros patienter.
Rekommendationer: Använd modell med stora pedaler och räcken. Byt fot position ofta.
Verkningsmekanismer
Träning kan antas vara effektiv behandling vid artros via ett flertal verkningsmekanismer. Muskelaktivitet är, genom samma verkningsmekanismer som vid akupunktur, smärtlindrande. Konditionsträning ger en ökad endorfinhalt i hjärnan vilket minskar smärtupplevelsen. Ökad muskelstyrka och förbättrad neuromuskulär funktion ger en ökad stabilitet runt leden, faktorer som bidrar till att minska belastningen i leden. Träning är ofta förknippat med viktnedgång, vilket bidrar till att minska den totala belastningen på leden. Studier har också visat att individer med sämre muskelfunktion utvecklar artros i större omfattning jämfört med individer med bättre muskelfunktion; en iakttagelse som ligger till grund för pågående studier där syftet är att undersöka vilken effekt träning har på broskkvaliteten i knät hos patienter med hög artrosrisk. Det är känt att motionsaktiva individer snarast har en minskad risk för att utveckla artros.  
Risker
En stor riskfaktor för artros är skada. Eftersom ledskador inte sällan uppstår i samband med fysisk aktivitet bör man överväga vilka fysiska aktiviteter som är lämpliga för artros patienten. 
Basket, handboll, elitlöpning, fotboll, amerikansk fotboll, rugby och vattenskidor är exempel på idrotter med  risk för vridvåld. Dessa idrotter bör undvikas av artros patienten.