1961 inleddes det väpnade motståndet efter det att
alla politiska försok att lösa problemet misslyckats. 1962 annekterade Haile
Selassie Eritrea efter att i tio år ha brutit mot FN:s resolution. Haile Selassie
störtades 1974 till följd av bl a svälten och Dergen den militära regeringen,
tog över makten vilket inte gjorde saken lättare. Slakten av eritreaner fortsatte
i oförminskad styrka.Och omvärlden teg! Hundratusentals eritreaner blev flyktingar
i sitt eget land och i runt om i världen. Den väpnade kampen mot Etiopien
blev starkare och starkare. Stora städer befriades, förlusten för Etiopien
blev stor. En av de befriade städerna, Nakfa i norra Eritrea blev bas för
befrielserörelsen EPLF (Eritrean People`s Liberation 
Front).
Etiopiens fösök att återerövra Nakfa blev
många gånger ett fiasko. 1982 slog EPLF tillbaka den sjätte och dittills stösta
etiopiska offensiven "Röda Stjärnan" och Etiopien förlorade inte bara offensiven
utan också ansiket mot omvärlden. Även den omfattande hjälpen från f.d.
Sovjet U. hjälpte inte Etiopien att besegra EPLF. Stad efter stad befriades.
Den största segern för Eritrea och vändpunkten för det hela var slaget
vid staden Afabet i norra Eritrea,1988. Den s k "Nadew ez" utplånades, över
tjugotusen soldater stupade eller tillfångatogs.
Den 15 februari 1990 intog EPLF hamnstaden Massawa. Tjugo dagar efter befrielsen
inledde Etiopien en sex månaders lång terrorbombning av staden. Den 24 maj
1991, befriades huvudstaden Asmara samt Keren
och Assab. Det trettioåriga kriget tog slut och Eritrea blev ett fritt land.
Den 23-25 april 1993 genomfördes en folkomröstning i Eritrea under internationell
kontroll där 99,8% av deltagande röstade för självständighet. 24 maj, årsdagen
av befrielsen, utropades nationen Eritrea, och den 28 maj 1994 hissades Eritreas
nya flagga utanför FN-högkvarteret i New York.
Efter befrielsen
Nu är Eritrea ett fritt land. Betyder det om man har
hissat en egen flagga och har en egen president att man är fri? Eller kriget
är vunnit nu är allt frid och fred? Nej. Nu väntar den andra friheten att
vara fri från fattigdom, att vara fri ekonomiskt, hunger, förtryck fri från
allt som är omänskligt. Eritreaner vet, att det är inte lätt att nå målet,
men de litar på deras förmåga att bygga det sönder körda landet från noll.
När EPLF befriade Eritrea fanns det ingenting som man skulle börja med. Alla
stora vägar var sönder, de flesta stora städer var sönder bombade hälsovård
var uselt, de störa industrier som fanns var ju redan flyttad till Etiopien.
De som fanns k
var
fungerade inte alls. Landet saknade tillgång till pengar. Eritreaner tycker
om utmaningar. De vet att genom hårt arbete och disciplin går det att bygga
ett land, men alla måste vara med. Omvärlden var inte intresserad att av hjälpa
till. Om de ville, tror de att de vet bättre än eritreanerna vad Eritrea behöver.
De som ska bygga Eritrea är eritrenerna själva, inte någon annan. Att vänta
på hjälp utifrån är det värsta man kan göra. Eritrea vet vad som hände med
de s k fria länderna i Afrika. De vet hur det är att vara beroende av andra.
Gerillan som befriade landet började bygga ett nytt Eritrea, Man bytte vapen
mot spade utan att de fick betalt för det. De började reparera och bygga nya
vägar, bygga nya skolor, vårdcentraler, och reparera de sönder bombade städerna,
maskiner i industrier, planterade träd
och osv. Efter ett år visade resultatet att ekonomin växte 10% varje år, omvärlden
var häpnad. Eritrea har lyckats med egen kraft, vilket de flesta fattiga
länder har misslyckats med. De har lyckats att stå på benen men det är en
lång vag att gå. All korruption som ärvts från Etiopien var borta, alla var
där för att delta med byggandet. Så länge det finns fred och politisk stabilitet
i området går det bra att bygga ett land, men finns det eller fanns det fred
i områden? Nej, tyvärr det var och är krig i Sudan, Etiopien och Somalia.
På lång eller kort sikt kan kriget i grann länderna påverkar Eritreas ut-
veckling.
Nu är det krig igen, mellan Eritrea och Etiopien. Vad orsaken är kan man
bara spekulera i . Som vi vet, tvisten började inte 1998, utan 1997 när Etiopien
började inta områden som tillhör Eritrea. Etiopisk militär började trakassera
eritreaner som bodde där. Ibland tog de deras egendom och de blev misshandlade
och var tvungna att lämna sin mark till
etiopier. Efter allt det här vill den eritreanska regeringen lösa problemet
utan våld och diskret försökte man lugna ner de drabbade. Men den etiopiska
regeringen var fast besluten att genomföra annektering av eritreanskt territorium.
När några eritreanska officerare försökte diskutera en incident blev de skjutna
utan förvarning. Det blev då för mycket för Eritrea och eritreanerna straffade
de skyldiga militärt. Med det förklarade Etiopien Eritrea krig. TPLF beordrade
bombning av Asmara ( Eritreas huvudstad) och Eritrea svarade genom att bomba
Mekele (Tigrays huvudstad). Ändå ville Eritrea inte gå i krig, de tog tillbaka
mark som var eritreansk, och försökte bara försvara det massiva etiopiska
angreppet. Alla försök att lösa konflikten fredligt misslyckades. Tiotusentals
etiopiska soldater hade s
tupat,
däribland många barn. Ändå vägrade Etiopien (TPLF) att förhandla för fred.
Miljontals etiopier är drabbade av hunger men för makthavarna tycks inte det
spela någon roll, vapen verkar vara viktigare än mat till de hungrande. Krig
verkar vara viktigare än utveckling. Omvärlden måste inse att Etiopien måste
anpassa sig till den moderna människan och sluta med våld för att lösa konflikter.
Eritrea har alltid hävdat att detta krig kan bara lösas fredligt. Etiopien
insisterade att Eritrea måste lämna det område som de tog med våld. Vem som
tog vems område syns på etiopernas nya karta. En hel del eritreansk mark har
de ramat in i Etiopien. Den koloniala kartan som definierar gränsen mellan
de båda länderna gäller inte för Etiopien längre. Målet för Etiopien tycks
vara våld. De vill skaffa nya gränser med hjälp av våld. De glömmer kanske
att Eritrea har rätt att försvara sig.
Etiopien kan fortfarande inte acceptera var gränserna ligger. De godkänner
inte OAUs fredsplanen, EUs apel, FNs apel och många andra länders apel. Etiopien
vägrar att lyssna till omvärldens apel att sluta tvångs deportera eritreaner
och etiopier med eritreanska anor genom minerade områden. Hittills har Etiopien
utvisat över 70 000 människor, konfiskerat deras egendom, separerat ammande
mammor från deras små barn och tusentals familjer är splittrade. Makthavarna
bryr sig inte ett dugg om det. Man hoppas att makthavarna i Etiopien tar till
sitt förnuft och accepterar fredsplanen. I ett krig finns ingen vinnare utan
bara förlorare. Låt inte familjefäder och unga män förlora deras liv därför
att TPLF inte vill lösa konflikten genom dialog utan med våld. Vi leve
r
ju i år 2000 inte år 1700. Den moderne människan löser problemen med diskussion
inte med krig. Eritreaner och etiopier kan leva sida vid sida som goda grannar
i harmoni. Men först måste TPLF inse att krig kan aldrig vara lösningen till
tvisten. Låt de hungrande få mat istället för att förbereda för ett nytt krig.
Barnen väntar att deras fäder ska komma hem, mammor väntar att deras söner
ska komma hem. Hur många är det som har förlorat en familje- medlem i det
tvååriga kriget? Låt inte Etiopien alltid kallas för världens fattigaste land.
Etiopien är ett rikt land, men makthavarna har alltid fört folket från ett
krig till ett annat. Eritrea vill inte ha en millimeter mark från Etiopien
och vill inte ge ifrån sig från sitt. Den ända lösningen till detta krig är
att sitta ner vid förhandlings bordet och hitta en permanent lösning att låta
de båda ländernas folk leva i fred och harmoni sida vid sida som goda grannar.
blev landet plundrat på allt som var av intresse och lämnades i kaos. Enligt
FN:s beslut 1952 federeras Eritrea som självständig stat med Etiopien. (Mot
eritreanernas vilja). Eritrea garanterades eget parlament och självbestämmande
i allt utom utrikespolitiska frågor. Men folket ville ha totalt frihet förutom
några som var köpta av Etiopien. Aktörerna i de här frågorna var Storbritannien,
USA och naturligtvis Haile Selassie. Det var samma år som NUEWI- National Union
of Eritrean Workers for Independence bildades. På den tiden var skillnaden i
utveckling mellan Eritrea och Etiopien minst hundra år, Eritrea var mer industrialiserat,
men Etiopien var fortfarande en agrar stat. 1953 förbjöd Etiopien
fackföreningar och politiska partier i Eritrea. Protester slogs ner med vapenmakt.
Fem år senare blev det en generalstrejk för återinförandet av demokratiska rättigheter
varvid hundratals arbetare skjöts ner.