Presentation av mig
Jag heter Robert Ernlund, är 21 år och kommer från Gävle. Numera bor jag i Stockholm där jag för tillfället studerar Musikvetenskap på Universitetet. På fritiden spelar jag gitarr, dragspel och klaviatur i min kompis Marianne Söderholms kompband, skriver musik av olika slag - allt från elektronisk till musik för stråkensemble - samt jobbar som konfirmationsledare och (än så länge ideellt) med ljudteknik. Dessutom håller jag på att lära mig mer om dataprogrammering, pianostämning och fotografering. När jag inte gör det, umgås jag med min flickvän och mina vänner.

Jag började spela gitarr för sex år sedan. På den tiden var det hårdrock som gällde - grupperna Metallica, Nirvana och Anthrax var stora idoler. Men så småningom började jag lyssna på mer rock- och bluesrelaterade artister som Stevie Ray Vaughan och Jimi Hendrix.

Ett par år senare var det dags att söka gymnasium och eftersom jag hade ett stort musikintresse kändes det naturligt att välja Jazzgymnasiet i Gävle. Precis som många andra kom jag dit med en nyfikenhet inför jazzen som senare växte till ett stort intresse. Min dåvarande lärare var gitarristen Mattias Windemo.Han lärde oss inte bara skalor utan även hur viktig själva känslan för musiken var - att vara i musiken och låta musiken spela genom en.

På gymnasiet var brukspiano obligatoriskt vilket blev min första kontakt med ett klaverinstrument. Jag började så småningom även skriva musik - till en början några jazzlåtar som jag spelade med min egen grupp och senare ett stycke för kammarorkester som specialarbete. Sista terminen var jag engagerad som musiker i en barnteaterpjäs. Jag fick upp ögonen för scenisk musik och hur man kunde skriva musik som hade en funktion. Planerna på att bli jazzgitarrist lades på hyllan och efter gymnasiet sökte jag istället praktik på teatern (se Arbetserfarenheter).

På våren hoppade jag på en kurs i filmmusik på högskolan i Gävle. Som examination skulle vi lägga musik, antingen egenkomponerad eller från skiva, till stumfilmen Metropolis. Med hjälp av primitiv utrustning skrev jag delvis egen musik till filmen.

Efter ett år vid teatern hade intresset för ljudteknik tagit över allt mer. Jag började då studera på ljudtekniklinjen på Bollnäs Folkhögskola. Där kom jag i egenskap av ljudtekniker i kontakt med folkmusik, jazz, hårdrock, pop och klassisk musik såväl i samband med studioinspelningar och mastering som vid liveframträdanden. På utbildningen fick jag lära mig att vara öppen för människors olika musikideal och visioner. När utbildningen var över bestämde jag mig för att studera musikhistoria i Stockholm.

 

Föregående Nästa