Startsidan


Måttsatsen
"Jo blocks"


Kylskåp


Skumplast/
Diamanter


Blåslampa/
Fotogenkök


Sulfitcellulosa


SULFITCELLULOSA


Hösten 1871 gjorde Carl Daniel Ekman under stort hemlighetsmakeri ett provkok i den nya trämassefabriken i Bergvik. Produkten han fick fram hade aldrig tidigare tillverkats utanför laboratorierna. Idag kallas den sulfitcellulosa, en form av pappersmassa. Så föddes en av Sveriges mest inkomstbringande exportvaror. Den 25 november 1874 lämnade ett lastfartyg Söderhamn på väg mot England. En liten del av lasten skulle bli historisk. Den bestod av den första pappersmassan tillverkad enligt sulfitmetoden som producerats utanför laboratorierna. 1856 när Carl Daniel Ekman var elva år, började han vid Kalmar Elementärläroverk, innan dess undervisades han i hemmet.

Han gick ut skolan 1861 och ville utbilda sig till ingenjör. Men han ansågs inte ha samma goda anlag för studier som sina bröder. Därför fick han flytta till Stockholm och börja arbeta som elev på ett apotek. Hans far menade, att det var bäst att han skaffade sig ett ordentligt yrke innan han gav sig på att studera vid Tekniska Institutet. Efter drygt fyra års apotekspraktik fick han emellertid börja sina tekniska studier. 1865 skrevs han in vid Teknologiska Institutet, civilingenjörsexamen tog han 1868 med goda betyg i alla ämnen. Men han blev kvar en tid på Institutet som extraelev. Som sådan kunde han utnyttja Institutets laboratorium. Där exprimenterade han med att bleka slipad trämassa.

I mitten av 1800-talet var papper en bristvara. Läskunnigheten ökade och med den efterfrågan på böcker och tidningar. Men den enda användbara råvaran för kvalitetspapper var lump av linne eller bomull. Lumpen var emellertid dyr att samla in och sortera och tillgången inte tillräckligt stor. Under 1840-talet hade man visserligen på olika håll börjat använda massa av trä som slipats mot trä - söipmassa - som råvara för papperstillverkningen, men kvaliteten var dålig och papperet blev missfärgat. I augusti 1871 anställdes Carl Daniel Ekman som kemist vid Bergviks trämassafabrik. Den nya fabriken var i stort sett klar när Ekman kom dit och han kastade sig omedelbart in i arbetet på laboratoriet. Ekmans uppgift var i första hand att utarbeta en metod att bleka massan. Han arbetade helst ensam, han vägrade att diskutera sitt arbete med andra och han såg med misstänksamhet på alla som kom i närheten av laboratoriet.

Men redan efter några månaders arbete, i oktober 1871, gjorde han försökskok med det som senare kom att kallas sulfitcellulosa. Hur mycket Carl Daniel Ekman kände till om det arbete som förekom i andra länder vet vi inte. Men det är fullt klart att han var den förste att utveckla sulfitcellulosaprocessen så att den kunde användas i produktion. Han ville ogärna publicera något som kunde avslöja hans metod. Därför dröjde det ända till 1882 innan han patenterade den. Sedan tillverkningen kommit igång på allvar vid fabriken i Bergvik tillbringade Carl Daniel Ekman allt mer tid på resor. Han fungerade både som försäljare av den nya massan och som teknisk rådgivare åt J. Thomson, T. Bonar i London. 1879 bosatte han sig i England och företaget bildade The Ekman Pulp and Paper Co. De byggde en ny sulfitfabrik vid Northfleet i Kent, England, som stod klar 1886. Men Karl Daniel Ekman fortsatte sitt flitiga resande. Han var i Tyskland, Frankrike och Italien föe att starta nya massafabriker, han reste till USA och han inbjöds 1885 till Brittiska Guyana för att u´ndersöka möjligheterna att tillverka pappersmassa av sockerrör. Samtidigt arbetade han också i England med försök att framställa pappersmassa av bland annat espartogräs, eukalyptus, asp, björk, lin, hampa osv.Carl Daniel Ekman var under hela sitt liv ständigt sysselsatt med experiment av olika slag och inte bara inom sitt egentliga område. Tillsammans med Otto Fahnehjelm, som var pionjär inom svensk cementindustri, utvecklade han en belysningsanordning med glödkroppar som placerades ovanför brännare med vattengas. Han gjorde också elektriska experiment, han utvecklade ett slags konstgjort gummi, "Dextrone", av sulfitprocessens avfallslut, han framställde konstgjort silke genom att koka särskilt lin och i samarbete med sin gamla studiekamrat Carl Waldemar Flodquist vid Rosendalsverken i Mölndal vidareutvecklade han sin egen sulfitcellulosaprocess.

Flodquist byggde under perioden 1883 - 1893 minst tio sulfitfabriker i Sverige och anses, tillsammans med Viktor Folin som byggde Billeruds och Storviks sulfitfabriker, vara den som haft störst betydelse för massaindustrins utveckling i Sverige under slutet av 1880-talet. I England engagerade han sig också i försöken att rädda The New Cycle Co, som etablerat sig på Northfleets gamla varvsområde. Företaget hade bildats 1896, för att tillverka den s k Svea - velocipeden, som hade konstruerats av de svenska bröderna Birger och Fredrik Ljungström. En av delägarna i bolaget var Alfred Nobel. Men trots räddnindsinsatser gick det inte att rädda cykelföretaget. Desto bättre gick det för den snabbt växande svenska massaindustrin, som Carl Daniel Ekman lagt grunden till. Den anläggning där produktionen av sulfitcelulosa föddes, i Bergvik, köptes 1976 av Stora, som idag har kapacitet att producera omkring 1,1 miljon ton pappersmassa per år. Det gör företaget till en av världens största massatillverkare. Stora, som också har kraftbolag, skog, sågverk, pappers- och kartongtillverkning, tillverkning av kök, golv, dörrar, fönster och förpackningar har verksamhet i 14 länder och omkring 66 500 anställda, (1993).

Top
Denna sidan är upplagd av Conny Svensk
conny_svensk@hotmail.com