Hade sin existens 90-98. Palmén , Swemp och Glenn kom ifrån den splittrade gruppen Von Bööm, som kunde ha blivit något om motivation funnits. Jörgen kom från krogen. Han fick byta gitarr mot bas. Den namnlösa gruppen jammade och krökade. Var väl en av dom få grupper som jammade med maxvolym.
Coverslåtar byttes fort mot eget material. Palmén producerade låtar i rask takt, som repades in om möjligt i ännu fortare takt. Låtmaterialet var väldigt brett. Från seg flummusik till höghastighetspunk. Swemp dunkade hårdare och hårdare och förstärkarna skrek smärta.
Efter ett knappt halvårs repande fick dom erbjudande om studioinspelning gratis. Vilken grupp som helst skulle ha jublat. Dom namnlösa tog det med en axelryckning. Dom lyckades släpa sej dit. Studion låg tjugo meter från deras replokal. Väl i studion så gav dom järnet. Inljudet var nog bra men mixningen bedrövlig. Studioägaren tog sej nog vatten över huvudet när han försökte mixa sånt han inte begrep sej på. I vilket fall som helst var det här dom namnlösa tog sitt namn. Det behövdes ett gruppnamn på mastertapen. Det inspelade materialet glömdes fort, och tur va väl det.
Efter ytterliggare en studio som var ännu kassare kom dom till en något bättre studio. Med en effektiv mixare lyckades dom få ner ett antal låtar. Efter ytterliggare en tid så stod dom där igen. Det sammanlagda exemplaret blev en 18 låtars demo. Dom orkade sälja bra många exemplar och var nöjda. Det började dyka upp lite spelningar i samma veva.
-94 var "Ägget" (direktör på ägg tapes records) inne på Dolores i Göteborg och grävde i demobacken. Han fann Barbaras Grannar och fastnade för dom. Han kontaktade Grannarna och undrade om dom ville vara med på en samlingsskiva. Grannarna packade instrument och alkohol och begav sej till en studio i Kumla. Där spelade man in vad som kom att bli Grannarnas örhängen: "Vino Blanco Road" och "Jag blev så full". Att texterna var självupplevda visste dom som kände igen dom. Trots halvkasst inspelningsljud började det att rulla på. Blev mer låtar till samlingsskivor m.m.
-95 släppte dom sin första egna skiva på Ägg tapes. En fyralåtars cd singel. Skribenterna tyckte bra om skivan och mer spelningar blev det. Fick rykte om sej att tycka om alkohol, inte minst efter spelningarna. Skivans omslag blev diskuterat. Männen på fodralets framsida förknippades med vikingar. Att en av låtarna hette "Moder Svea" gjorde inte saken bättre. Givetvis så fanns det inga kopplingar till rasism, dom som hade hört skivan visste det var snarare tvärtom.
-96 kom fulllängdaren. Även den på Ägg tapes. En 13 låtars cd med varierande stil. Här märktes nog att bandmedlemmarna drog åt lite olika håll. Det hade varit svårt att enas om vilka låtar man skulle ha med på skivan. Palmén hade börjat gjort lite lugnare låtar han ville ha med. Swemp ville dunka på, och dom andra visste väl inte direkt. I vilket fall som helst lyckades man enas. I efterhand blev nog ingen direkt nöjd. I två av låtarna hade man med Robert "Nils" Carlsson på klaviatur. Valsen "Lev å lär" var väl den låten som bröt totalt ifrån dom andra. Många uppskattade den 6 minuters långa låten. Enligt Palmén är det en av hans mest lyckade låtar, både text och musikmässigt. I sambandet med skivsläppet gjordes en musikvideo. Det var på gång en spelning live på tv4 samma dag som skivsläppet, men det blev aldrig av. Spelningar gjordes men "hungern" verkade inte finnas kvar. Åren hade nog börjat sätta sina spår.
-97 hoppade Glenn Forsman av. Dom tre kvarvarande sökte till en början en ny kompgitarrist men märkte att det inte behövdes någon. Några nya låtar i triotappning börjades repa in. Vissa av dom gamla låtarna plockades bort.
Hösten -97 släpptes en skiva med trion. En tvålåtars vinylsingel på egen etikett. Upptryckt i endast 113 numrerade exemplar ville dom ge dom närmaste fans, det som dom nog kände, det absolut sista. Dom hade gått in i studion och kört in tre låtar på fyra timmar. Valde ut två låtar och tryckte. Denna singel anses av många som det bästa Barbaras Grannar någonsin gjorde.
Sommaren -98 var en spelning på Bollnäspunken inbokad. Dom avbokade och lade ner Barbaras Grannar för gott istället.
Nuförtiden så sysslar följande med detta inom musiken:
Coverslåtar byttes fort mot eget material. Palmén producerade låtar i rask takt, som repades in om möjligt i ännu fortare takt. Låtmaterialet var väldigt brett. Från seg flummusik till höghastighetspunk. Swemp dunkade hårdare och hårdare och förstärkarna skrek smärta.
Efter ett knappt halvårs repande fick dom erbjudande om studioinspelning gratis. Vilken grupp som helst skulle ha jublat. Dom namnlösa tog det med en axelryckning. Dom lyckades släpa sej dit. Studion låg tjugo meter från deras replokal. Väl i studion så gav dom järnet. Inljudet var nog bra men mixningen bedrövlig. Studioägaren tog sej nog vatten över huvudet när han försökte mixa sånt han inte begrep sej på. I vilket fall som helst var det här dom namnlösa tog sitt namn. Det behövdes ett gruppnamn på mastertapen. Det inspelade materialet glömdes fort, och tur va väl det.
Efter ytterliggare en studio som var ännu kassare kom dom till en något bättre studio. Med en effektiv mixare lyckades dom få ner ett antal låtar. Efter ytterliggare en tid så stod dom där igen. Det sammanlagda exemplaret blev en 18 låtars demo. Dom orkade sälja bra många exemplar och var nöjda. Det började dyka upp lite spelningar i samma veva.
-94 var "Ägget" (direktör på ägg tapes records) inne på Dolores i Göteborg och grävde i demobacken. Han fann Barbaras Grannar och fastnade för dom. Han kontaktade Grannarna och undrade om dom ville vara med på en samlingsskiva. Grannarna packade instrument och alkohol och begav sej till en studio i Kumla. Där spelade man in vad som kom att bli Grannarnas örhängen: "Vino Blanco Road" och "Jag blev så full". Att texterna var självupplevda visste dom som kände igen dom. Trots halvkasst inspelningsljud började det att rulla på. Blev mer låtar till samlingsskivor m.m.
-95 släppte dom sin första egna skiva på Ägg tapes. En fyralåtars cd singel. Skribenterna tyckte bra om skivan och mer spelningar blev det. Fick rykte om sej att tycka om alkohol, inte minst efter spelningarna. Skivans omslag blev diskuterat. Männen på fodralets framsida förknippades med vikingar. Att en av låtarna hette "Moder Svea" gjorde inte saken bättre. Givetvis så fanns det inga kopplingar till rasism, dom som hade hört skivan visste det var snarare tvärtom.
-96 kom fulllängdaren. Även den på Ägg tapes. En 13 låtars cd med varierande stil. Här märktes nog att bandmedlemmarna drog åt lite olika håll. Det hade varit svårt att enas om vilka låtar man skulle ha med på skivan. Palmén hade börjat gjort lite lugnare låtar han ville ha med. Swemp ville dunka på, och dom andra visste väl inte direkt. I vilket fall som helst lyckades man enas. I efterhand blev nog ingen direkt nöjd. I två av låtarna hade man med Robert "Nils" Carlsson på klaviatur. Valsen "Lev å lär" var väl den låten som bröt totalt ifrån dom andra. Många uppskattade den 6 minuters långa låten. Enligt Palmén är det en av hans mest lyckade låtar, både text och musikmässigt. I sambandet med skivsläppet gjordes en musikvideo. Det var på gång en spelning live på tv4 samma dag som skivsläppet, men det blev aldrig av. Spelningar gjordes men "hungern" verkade inte finnas kvar. Åren hade nog börjat sätta sina spår.
-97 hoppade Glenn Forsman av. Dom tre kvarvarande sökte till en början en ny kompgitarrist men märkte att det inte behövdes någon. Några nya låtar i triotappning börjades repa in. Vissa av dom gamla låtarna plockades bort.
Hösten -97 släpptes en skiva med trion. En tvålåtars vinylsingel på egen etikett. Upptryckt i endast 113 numrerade exemplar ville dom ge dom närmaste fans, det som dom nog kände, det absolut sista. Dom hade gått in i studion och kört in tre låtar på fyra timmar. Valde ut två låtar och tryckte. Denna singel anses av många som det bästa Barbaras Grannar någonsin gjorde.
Sommaren -98 var en spelning på Bollnäspunken inbokad. Dom avbokade och lade ner Barbaras Grannar för gott istället.
Nuförtiden så sysslar följande med detta inom musiken:
Barbaras Grannar gick i graven liksom alla någon gång, men musiken lever kvar.
