Biografi

Vem var Pål Olle?
Den fjärde augusti 1915 föddes i Östbjörka i Rättvik en av de mest betydande svenska spelmännen någonsin, Pål Olle. Med sin far, Dyrsmeds Olof Jonsson, som lärare började han i 7-årsåldern att spela fiol. Spelade i januari 1927 tillsammans med två äldre spelmän från Östbjörka, Mårs Far och Gatu Far, på en direktsänd radiokonsert från Falun. När fadern dog samma år började Pål Olle spela med andra Östbjörkaspelmän som Pers Olle, Pers Erik och Lassas Hans men framförallt med Göras Anders, som även lärde honom notläsning. 1929 spelade han tillsammans med Höök Olle när Rättviks Gammelgård invigdes. Höök Olle är inte den enda av de äldre framstående spelmännen han spelade med. Han spelade även med Hjort Anders, Gössa Anders, Jämt Olle, Anders Frisell, Olof Tillman, Pekkos Olle och Pekkos Helmer.
1933 började han spela tillsammans Anton Rosén från Ore. Rosén var gift med Olles syster Greta och han bodde under flera år i Pålgården. Av honom lärde sig Olle den fantastiska reportoaren Orelåtar som Anton Rosén lärt sig av äldre Orespelmän som t.ex. Timas Anders. Deras samspel varade ett par decennier tills Anton Rosén dog 1955. Förutom Olle så lärde sig även hans bror Erik Orereportoaren av Anton.
Från 1935 till 1972 veckopendlade han till Stockholm där han arbetade som målare. Under den här tiden fick han många nya spelmanskontakter. Det var här han träffade Nils Agenmark som var en av de han spelade mest med fram till sin död 1987. Under de här åren framträdde han mycket i radio och det var nu han började bli berömd för sitt spel. På sextiotalet turnerade han med bl.a. Jan Johansson, Hans Leygraf, Sven-Bertil Taube och Grynet Mollvig. Han spelade tillsammans med Päkkos Gustaf på några låtar med popgruppen Tages.
Från 1962 till 1972 spelade han mycket med Säbb John från Vikarbyn. Var medlem i Rombo spelmän tillsammans med Nils Agenmark, Alm Nils Ersson och Pontus Berggren från 1969 till 1972. 1983 och 1984 turnerade han med Jonny Soling i USA.
Den 27 september 1987 avled Pål Olle. Gunnar Ternhag skrev i Spelmannen: "Förlusten är stor, inte bara för de närmaste. Musik-Sverige har mist en av sina främsta."